Vi får många stunder av glädje på kvällarna. Pojkarna har börjat leka efter middagen och vi tittar mer på dem än tv:n.
Så hade vi det tidigare innan Nellie avbröt dem. Nu har de hittat tillbaka till leken och börjat bli väldigt tajta.
Jag njuter av att se dem prata med varandra och att de tycker om att vara nära.
En månad sedan vi var så ledsna och nu har vi börjat le igen. Saknaden kommer aldrig försvinna från mig, men glädjen är tillbaka.
Idag är jag kallad till möte. Jag är ju så att säga mellan jobb som en del kallar det. Fast jag känner mer att jag befinner mig mellan jobb och pension. Min ålder är i en fas där arbetsmarknaden inte anser mig vara attraktiv. Men i gengäld så är inte arbetsmarknaden särskilt attraktiv för mig. Efter att ha haft ett och samma yrke i en massa år, känner jag att det kapitlet är färdigt. Nu vill jag göra annat, men andra vill tydligen inte ge mig chansen.
Nu är jag kallad till informationsmöte och ska möta förmedlare som försöker vara entusiastiska och andra arbetslösa som mår skit. Hade helst sluppit åka dit. Jag blir inte ett dugg peppad av dessa möten. Men man måste infinna sig för att få fortsatt understöd. Pengar som jag själv jobbat ihop till. Nåväl, jag kan offra en timme av min dyrbara tid.
Jag trivs bäst när jag får bestämma över mig själv och disponera min tid där jag vill och med vem jag vill. Men efter att ha arbetat sedan jag var femton ska jag lära mig hur man söker arbete. Intressant, har varit där tidigare och det är samma samma. Nu med alla arbetslösa ungdomar och flyktingar är det kärvt för alla. Så innan mötet sitter jag och funderar på jag ska studera vidare resten av tiden tills min pension. Undrar om man får studielån vid min ålder. Sedan är ju frågan vad jag ska studera till och jag funderar starkt på meterolog eller kanske brottsutredare. Det är väldigt ute att vara statsvetare idag så den utbildningen var bortkastad.
Jaja, jag har framtiden för mig haha.
Här i Sverige råder åldersdiskriminering och efter 40-års ålder börjar det bli kärvt. Är man över 50 så ska man ha tur att få nytt jobb, såvida man inte har någon specialkompetens. Inte ens chefer på hög nivå har det så lätt. Därav att de förhandlar sig till höga avgångsvederlag. Vi vanliga dödliga har ju inte en chans att förhandla om något sådant, utan vi får vackert betala fackavgift och sedan följa de avtal de kommit överens om.
Men i USA kan man kandidera till presidentposten även om man nått pensionsålder för flera år sedan. Bernie Sanders är ett lysande exempel på det. Där är man inte rädd att karln blivit senil eller inte orkar med jobbet. Nähä, då även om han kan riskera dö under sin mandatperiod, så tycker man att det är helt i sin ordning. Om han nu blir vald så klarar han nog inte att gå till omval för ännu en fyraårsperiod, då han är 78 år gammal.
Hur många 74-åringar får toppjobb i Sverige? De är lätt räknade. Hillary Clinton och Donald Trump är ju inte heller några dunungar. I Sverige hade deras jobbansökan hamnat i papperskorgen, hur bra cv de än haft. Nu kanske någon säger att presidentkandidaterna har egna förmögenheter och karriärer. Förvisso har de det, men kostnaden för att kandidera bekostar de inte själva. Det är andra företag och ledare som bidrar med pengar, för att de tror på dem som kapabla ledare.
Vilken skillnad på hur man ser på erfarenhet och kunnande.
Efter fina promenader idag, då vi slapp regn, leker jag lite med fotoredigering. Har en till som jag vill visa.
Roligt att hålla på med när hundarna sover.
Vi klarade oss precis från att bli våta uppifrån och nu ser jag faktiskt en gnutta blå himmel.
Såg flera snödroppar och vintergäck som börjat titta fram. Fåglarna sjöng och det ska bli skönt med vår.
Kommer tidigt i år och jag har absolut inte problem med det.
Du kan inte vänta på inspiration. Du måste gå efter den med en knölpåk.
Jack London
Nu har jag suttit hela dagen och uppdaterat min andra dator. Den nya som jag knappt använt. Jag har så svårt att överge min kära gamla som för närvarande fungerar så bra. Mannen känner likadant med sin gamla stöt. Vi har alltså nyare datorer som uppdateras med jämna mellanrum, men som vi inte börjat använda fullt ut ännu. Idag har jag åtminstone laddat ned lite foton från i somras. Känns så dumt att inte ha några foton alls på den datan. Tog dem från en usb-sticka. Men nu är virusprogrammet helt ok och alla andra program också.
Jag är inte riktigt vän med windows som är den nyare varianten av åttan. Detta med appar i datan är inte riktigt min grej ännu. Jag vill ha det vanliga skrivbordet och alla ikoner på sidan av. Men det kommer väl ju mer jag håller på i den.
Annars är det lugna gatan här hemma idag. Har planterat om en palm till ny kruka, men inte gjort mer ansträngande saker än det. Eftersom jag håller till på trädäcket utanför garaget, brukar hundarna vara med mig. Jag passade på att borsta Kuma som börjat fälla en del. Men innan jag ens börjat omplanteringen så ville hundarna gå in. Så roligt var det ute idag. Så jag stod där ute själv och planterade.
Igår satt det två katter nedanför vårat sovrumsfönster och argumenterade med varandra. Börjar väl bli parningstider för dem kan jag tro. Tur man slipper sådant. Vi har inte längre någon tik så det blir väldigt lugnt hela året om. Men jag saknar en tös. Fast jag vet inte om jag vågar mer. Alla töser vi haft har ju fått cystor och det verkar vara rätt vanligt. Ja, vi får se hur det blir med den saken. Just nu har vi det väldigt lugnt hemma.
Man kan tro att vi bor i ett spökhus, när man ser dessa två fönster.
Vi badade bubbelbad igår innan mello och när jag tog ut hundarna innan sovdags, upptäckte jag dethär.
Det var inga minusgrader ute och saken är den att vi har fönster efter hela väggen. Men det var endast dessa två som såg ut såhär.
Jag var ju tvungen att ta ett foto för att visa mannen.
