Två veckor

Annonser

Nu har lilla Turbo varit hos oss i två veckor och Mr J har två veckor kvar innan frihetstimmen ljuder. Tiden går fort och det gäller att ta vara på den. Kanske inte att göra så mycket, utan se till att njuta av det lilla i stunden. Jag som fått förmånen att vara hemma och arbeta hemifrån i några år, har landat i livet och vardagen på ett annat sätt än när jag arbetade borta. Då var det att rusa hit och dit varje vardag. Upp tidigt och ut med hundarna så de fick göra toalett. Men nosa och larva runt hann vi aldrig. Det gör vi inte nu när Mr J måste iväg på morgonen.

Men tidigare kom jag hem varje lunch och tog ut hundarna. Då hade vi inte heller tid att strosa, utan samma brådska som på morgonen på våra turer. Då hade jag dåligt samvete för att de inte fick tid att njuta av dagen och även att ha massor med arbete som väntade. När jag slutade för dagen skyndade jag mig hem och satte mig på golvet med hundarna. En stund för kel och lek innan de fick en stund i trädgården. Sedan blev det mat och väntan på att Mr J skulle komma hem. Då gick vi en längre tur med hundarna. Tyvärr, var det ofta mörkt ute då och hundarna hade inte mycket att titta på.

Idag kan jag kela med dem när de kommer och söker närhet. Turbo kommer ofta för att kela och Unkas för att ha en stunds prat. Jag kan låta hundarna vara ute flera gånger om dagen, även när det är kallt. Vi går promenader mitt på dagen då det är ljust ute och de får nosa och larva precis som de vill. Ingen brådska råder och även om det regnar, som förra veckan kan vi stanna upp och titta oss omkring.

Det är såhär jag vill leva och ha det i mitt liv. Slippa rusa runt,stressa och ha dåligt samvete för att inte hinna med de små tingen som betyder så mycket.

 

Söndag

Annonser

Vi började dagen med en lång tur ut på landet och hundarna var naturligtvis glada. Efteråt åt vi en välförtjänt frukost och läste sydsvenskan, som vi köper på söndagarna. Hundarna var ute i trädgården och så hörde vi Turbo skälla för första gången. Hon var där ute själv då de andra två kommit in tidigare. Vår igelkott var på besök och Turbo varnade för det taggiga odjuret som rullat ihop sig i rosenrabatten. Vi beslöt att stänga en stund så den fick lugn och ro. Det var troligtvis det fina vädret och solen som lockat ut den. Den kanske har sitt vinteride under vårat trädäck.

Mörka moln seglade över himlen mot Lund, men de kom aldrig hit. Snart ska hundarna få sin middag och då får Mr J titta om det är igelkottsfritt, så hundarna kan vara ute en stund. Sydsvenskan har Mr J lämnat hos pappa, så han har något att läsa i eftermiddag. Annars är det inte särskilt mycket som händer i byn idag. Det är så tyst och lugnt. Jag har hållit på med Mr J:s läsplatta som verkar en aning trög. Men nu får den ligga tills i morgon för jag orkar inte mer datajobb idag.

Hoppas de nya kopplen kommer denna vecka. Jag har beställt ett nytt till Unkas som är slitet och behöver bytas ut, samt ett till Turbo som just nu fått Nellies gamla. Vi kör ju med tre meters koppel då hundarna har större rörelsefrihet med den längden. Jag ska erkänna att jag inte varit så duktig på att smörja kopplen med läderfett och då torkar de efter x antal år. Men vi har nog haft dem i över tio år så jag ska inte klaga. Läderkoppel är bäst.

Nu tar vi strax kväll och i morgon är det måndag och då har Mr J tio dagar kvar tills frihetstimmen slår.

Aj mina fötter

Annonser

Jag har så ont i mina fötter idag och när jag tittar på stegmätaren så förstår jag varför. Det är så att jag gått femtontusensjuhundratjugoett steg idag vilket blir en mil. Tror att jag inte gått så långt sedan jag bröt benet förra året. Tre rundor med hundar och pappa har jag avverkat. Nu tycker jag att det är helt ok att bara sitta ner resten av kvällen. Men först ska hundarna få sin middag och en rastning i trädgården.

Faktiskt roligt när jag kom hem då Kuma och Turbo började leka. Har väntat på den islossningen och nu börjar den komma. Kanske är det vädret som gör att de blir glada och leker.

Solen finns

Annonser

Helt otroligt att dra upp rullgardinen och se en blå himmel. Det enda gnisslet idag blev när eon kom och knackade på. De fick inte kontakt med vår elmätare. Inte något vi har problem med faktiskt. Nåväl karln ville titta på den och kom sedan till dörren och knackade igen. Han skulle göra något hål i dörren och sätta dit en extra grej. Jag hörde borren och sedan blev det tyst. Då knackade det på dörren igen och tydligen fick han det inte att fungera, utan måste byta ut mätaren. Strömmen måste brytas i tio minuter.

Jag ringde genast Mr J som troligtvis får ett samtal från vår larmoperatör. Själv satt jag vid köksbordet och försökte läsa i en tidning trots att det var lite skumt. Knack knack på dörren och nu var det klart. Voila strömmen kom tillbaka och ljuset. Men när jag skulle duscha och satte på radion så hade jag radiorösten rakt in i hjärnan. Om det är något som irriterar mig, så är det högt ljud på morgonen. Allt som Mr J gjort var borta och hur jag än försökte så skrek ljudet högt. Inte bra för mig.

När jag sedan skulle köra igång datorn, fick jag återställa vår router. Inte lika irriterande då jag visste precis hur jag skulle göra. Nu kunde jag ladda ner bilderna från kameran. Jag öppnade ut till trädgården och skyndade mig att fota Turbo. Nu väntar jag på besked från Mr J om någon av bilderna blir godkänt till passfoto. Hon var inte särskilt pigg på att modella men jag tror att någon av bilderna blev bra. Det är svårt att fota djur.

Nu hoppas jag på att vi får gå våra rundor utan att bli våta. Det blåser men det är vi vana med och då torkar marken upp.

Hundarna blev glada i alla fall. Nu kan de gå ut och in som de vill. Fredag och den börjar ju bra.

Turbo

Annonser

Vilken liten stjärna 🌟 hon är lilltösen. Så lugn hos veterinären och inte ett dugg aggressiv. Upp på vågen utan protester och även undersökningsbordet.

Rabiessprutan i nacken gick bra och även nossprayen mot kennelhosta. Ingen munkorg behövdes alls. Jag är så stolt över hur duktig tösen var.

Nu ska jag bara ta ett fint foto till hennes pass.

Urless på vädret

Annonser

Jaha ja, det skulle blåsa mindre och inte regna så mycket idag enligt vädernissan i morse. På Mallorca då kanske? I skåne kör vi en repris på skitvädret från igår och ja, jag har fått byta byxor idag med. Förutseende som jag är tog jag regnjacka och keps, när det var dags för hundarnas rastningar. När jag kommit halvvägs med Unkas formligen vräkte regnet ner. I skåne regnar det inte rakt ned utan oftast från sidan, så vi skyndade iväg till en skyddande vägg. Men där kunde vi ju inte bli stående, så Unkas såg likadan ut idag när vi kom in i garaget, som han gjorde igår.

Han var inte ett dugg glad och ett tag såg det ut som om han tänkte ställa sig inne i torkskåpet. Vi har det stående i garaget så hundarna får varma handdukar när det är skitväder. Perfekt för mig också som kan skala av mig alla våta plagg och hänga in där innan vi går in i huset.

Jag börjar få ont i halsen och är snuvig. Nyser och mår lite kasst. Skitväder, skitväder säger jag bara. Såg en anteckning från förra året att den 14/9 hade vi +22 och strålande sol. Då satt jag med ett gipsat ben och hade inte en chans att gå ut. Det känns surt, för jag hade sett fram mot en härlig höst. För nu kan jag gå ut och det hade varit så roligt att kunna ta lite foton på hundarna och naturen.

Om någon timme kommer Mr J hem och hämtar Turbo. Dags för vaccinering och nu ska hon få sitt pass. Vi vet att hon inte gillar att komma till veterinären, men vår verkar ha väldigt bra hand med hundar. Kuma och Unkas klarar hon av med galans. Ska bli spännande att se hur det går med Turbo. Hon har aldrig åkt i Madame så det blir nog spännande för henne.

Ny dag

Annonser

Jag hann fota mina fina rosor innan regnet och blåsten kom. Det är endast fem dagar sedan solen värmde så skönt. Hundarna sprang ute i trädgården och vi satt på bänken och njöt.

I morse steg vi ut i ett ösregn. Det hade mojnat och rester av den hårda blåsten låg på marken. Löv överallt och grenar på gångvägarna. Nu har det slutat regna och kanske kan vi få uppehåll när vi går senare idag.

Unkas öra läker fint och de två kombatanterna börjar bli vänner igen. De viftar på svansen när de kommer nära varandra. Det blir säkert bra om någon dag.

Lilla Turbo har börjat pinka in sig utomhus och trivs väldigt bra med att gå tillsammans med Kuma. Han har tydligen en lugnande inverkan på tösen och hon respekterar honom. Unkas är vekare och har inte samma pondus. Men Turbo tycker om honom så när han inte är så rädd längre blir det bra.

Nu sover de båda tillsammans och det är bra.