Vi kostade på oss att mysa en stund innan morgonrundan. Skönt att inte behöva rusa upp och stressa.
Alla tre hundarna uppskattar dessa stunder.
Vi kostade på oss att mysa en stund innan morgonrundan. Skönt att inte behöva rusa upp och stressa.
Alla tre hundarna uppskattar dessa stunder.
Efter morgonturen brukar jag lägga mig en stund, för att inte vara ivägen för Mr J. Hundarna uppskattar den stunden och lägger sig gärna i sängen hos mig.
Turbo har anammat denna ritual och vill gärna ligga väldigt nära. Vi har en mysig stund och morgonen blir så fin. Men nu återstår bara två morgnar kvar då Mr J måste rusa iväg. I framtiden kommer ingen att stressa, utan vi kan allihop ha en kelstund innan morgonrundan.
Nu har lilla Turbo varit hos oss i två veckor och Mr J har två veckor kvar innan frihetstimmen ljuder. Tiden går fort och det gäller att ta vara på den. Kanske inte att göra så mycket, utan se till att njuta av det lilla i stunden. Jag som fått förmånen att vara hemma och arbeta hemifrån i några år, har landat i livet och vardagen på ett annat sätt än när jag arbetade borta. Då var det att rusa hit och dit varje vardag. Upp tidigt och ut med hundarna så de fick göra toalett. Men nosa och larva runt hann vi aldrig. Det gör vi inte nu när Mr J måste iväg på morgonen.
Men tidigare kom jag hem varje lunch och tog ut hundarna. Då hade vi inte heller tid att strosa, utan samma brådska som på morgonen på våra turer. Då hade jag dåligt samvete för att de inte fick tid att njuta av dagen och även att ha massor med arbete som väntade. När jag slutade för dagen skyndade jag mig hem och satte mig på golvet med hundarna. En stund för kel och lek innan de fick en stund i trädgården. Sedan blev det mat och väntan på att Mr J skulle komma hem. Då gick vi en längre tur med hundarna. Tyvärr, var det ofta mörkt ute då och hundarna hade inte mycket att titta på.
Idag kan jag kela med dem när de kommer och söker närhet. Turbo kommer ofta för att kela och Unkas för att ha en stunds prat. Jag kan låta hundarna vara ute flera gånger om dagen, även när det är kallt. Vi går promenader mitt på dagen då det är ljust ute och de får nosa och larva precis som de vill. Ingen brådska råder och även om det regnar, som förra veckan kan vi stanna upp och titta oss omkring.
Det är såhär jag vill leva och ha det i mitt liv. Slippa rusa runt,stressa och ha dåligt samvete för att inte hinna med de små tingen som betyder så mycket.
Vi försöker att inte stressa nu. Det blir ju en annorlunda julafton, jämfört med tidigare år. Lite julmat och samvaro med våra föräldrar, sedan blir det vi och hundarna. Inga långa kvällar mer. De orkar inte det.
Därför kopplar vi av på kvällen och hundarna har lååånga sovmorgnar. Endast mannen som skyndar hit och dit efter jobbet.
Hundarna ligger ute på gräsmattan då denna dag blev otroligt varm. Jag har fläktarna på men de har ju päls så det blir ändå varmt för dem. På nätterna kastar både mannen och jag av oss täckena och när jag vaknar så är lakanet vått. Tänk, att augusti blev så varm?!
Mannen åker med batterier till pappas hörapparat idag och fungerar de som de ska kan jag kanske ringa till honom i morgon. Jag skulle gärna vilja höra vad han tycker om boendet. De ringde idag och ville att vi skulle köra dit mer kläder och hygienartiklar. Han har ju inte så mycket av den senare varan så det blir väl rakapparaten och duschtvål vi kan skicka med. Stackars mannen han jobbar på dagarna, sedan har han två gamlingar som nyss hamnat på nya boenden och behöver ditten och datten. Till råga på allt har han mig och hundarna att ta hand om. Huset måste städas och en massa annat.
Måtte tiden gå fort så att jag snart kan börja träna upp min fot. Bara jag kan gå på den och köra bil så kan jag avlasta mannen en hel del. Tror inte att jag kan gå mina långpromenader på ett bra tag men allt det andra som man behöver göra under dagarna kan jag sköta. Tvätt, ge hundarna mat, bädda, ta in posten och sådana småsaker. Bara en sådan sak som att vattna blommor gör att mannen kan göra annat. Vi har det tufft just nu eller mest mannen. Jag sitter bara på baken och får inte göra mycket mer.
Tror alla förstått att jag inte är bra på att vara sjuk. Tyvärr är det så att de gånger jag drabbas av något så blir det rejält och långvarigt. Sist var när min stump till njure slutade fungera och jag var nära att dö. Nästan trettio år sedan och jag hade glömt hur jobbigt det är att vara beroende av andra och att vara sjuk.
Någon sade att livet inte är rättvist, men det kanske är det ändå. Jag försöker alltid hitta en mening i varför saker och ting sker. Just nu fattar jag nada, men det kanske klarnar senare. Idag har jag börjat meditera igen och jag tror att mitt lugn och tålamod kommer tillbaka om jag gör det. Tid till det har jag ju verkligen.
Efter storhandlingen i närbutiken, inlämning av alla lotter och travspel, en tur till bankomaten och hemforsling av pappa med alla kassar. Rusade jag hem i bilen. Allt tar lite längre tid när man blir äldre och man kan inte stressa på en som stapplar fram. Jag duschade och gjorde mig klar på en halvtimme, för att kunna ta mot en veteran. Allt är påskrivet och nu kan han utföra uppdraget. När denne trevliga människa åkt igen tog jag en kopp kaffe och samlade mig lite. Nu har jag ringt den veteran som försökte gå bakom min rygg och i skarpa men väldigt lugna ordalag talat om vad som gäller. Han blev lite bestört och ursäktade sig, så nu känner jag mig lite lugn. Med strama tyglar kanske jag kan skicka honom på vissa uppdrag då hans yrkeskunnande behövs. Allt kan inte vara socker i livet och det gäller att ha lite skinn på näsan.
Nu ska jag förbereda allt inför konferensen i morgon. Plocka fram kläder och ladda alla datorer. Sedan hoppas jag att hundarnas torrfoder kommer idag så jag för det första slipper köpa annat och för det andra inte behöver be någon granne att ta hand om paketet om vi inte är hemma. Det väger ju en hel del och det känns inte så roligt att någon ska behöva forsla in det till sig. Jag beställer alltid med kostnadsfri hemkörning för att själv slippa lyfta så mycket. Men det innebär också att de inte behöver avisera när de kommer. Vanligtvis spelar det ju ingen roll då jag oftast inte är alltför långt borta om dagarna. Inte så bra om man åker bort en längre tid förstås.