Dagen efter gårdagen

Annonser

Allt flöt ju på precis som det skulle igår och vi gjorde oss klara för avfärd till Marseille, Aeroporte de Provance. Då kom ett sms från H att planet var försenat och han väntade på att det skulle komma till gaten. Vi gav oss iväg ändå eftersom vi gärna ville finnas där när han äntligen landade. När vi precis passerat Montpelliere kom nästa sms att han satt på planet men att de inte lyft ännu. Vår resa fortsatte och när vi precis var framme vid flygplatsen kom ett sms att planet inte ens lyft. Suck…..

Vilken lycka det var när vi såg att bommarna var uppe till den parkering som vi blev anvisade till när vi var och rekade. Hundarna fick en rastning och så plockade vi fram kaffe och mackor. Mr J gick bort till terminalen och kunde meddela mig att estimated ankomst var 23.43. Vi jublade inte direkt. Så började regnet vräka ned och det blåste så lyktstolparna vajade. Men då det lugnade ner sig gick Mr J och kollade igen. Samma tid. Så vi satt i två timmar och väntade tills planet landade. Tre timmar hem och vi stöp i säng.

Utvilad och pigg på att göra något vettigt idag. H har arbetskläderna på sig. Bara att planera dagens aktiviteter.

Far och son diskuterar vad som ska uträttas. Kuma orkar inte bry sig för det var en jobbig dag igår. Här ska sovas anser han.

Turbo har hittat in i biblioteket och det för att hon vill vara ifred och sova en stund. Men sedan gick hon med ut och sällskapade när arbetarna gick för att hacka bort sten.

Vi har haft sol,regn och molnigt idag så det har varit minst sagt varierande. Vad kan smaka bättre än H:s spagetti och köttfärssås? Lika duktig kock som sin pappa. Jag kan inte ha det bättre.

Nu kommer väl dagarna att rusa iväg som vanligt.

 

Idag flämtar vi igen

Annonser

Kort regnskur tidigt i morse och sedan blev det varmt och dåligt med vind. Det är lustigt att vi stod i Vias med vindar som gjorde att vi knappt kunde vistas ute och så kom vi hit och här är det vindstilla nästan varje dag. Men här måste vi vistas utomhus för att orka.

Unkas är den som verkar ta det hårdast och idag har han fått ligga under våta badlakan. Då sover han och verkar inte vara alltför varm. Så nu har vi lagt till en ståfläkt på vår inköpslista. Eller två blir det nog.

Till råga på allt blev Unkas stucken av något i morse och vänstra knäleden svullnade upp som en ballong. Jag tog fram den frysta grönsakspåsen ur frysen och lade den under benet och då gick svullnaden ner. Inte helt men nu ser det ut som ett vanligt knä igen. Han bryr sig inte om det så det kan inte ömma eller klia. Att det alltid ska vara han som råkar ut för saker? Jag tycker så synd om honom.

I morgon är det röd dag i Frankrike och vi har en vecka kvar tills vi får nycklarna. Nu känns det lite jobbigt att vänta när det är så nära. Vi behöver verkligen en trädgård och ett hus. Det är arton veckor sedan vi bosatte oss i husbilen och nu vill vi ha lite mer utrymme. Det ska bli så skönt att slippa se sig för ifall en hund ligger i vägen, för med liten golvyta så gör alltid någon det. Att slippa kryssa sig fram och två toaletter blir underbart.

Nu vill vi bara att dagarna ska gå fort.

Det blev en annan dag

Annonser

Lite droppar på taket i morse, men det byttes till en grå himmel och en föraning om att det kan bli åska ikväll. Luften är tung av fuktighet och vinden existerar knappt idag. Tur vi inte bestämt att tvätt kläder idag för de hade haft svårt att bli torra. Detta är vad man kallar disktrasevått.

Fick avbryta mitt skrivande en stund då vi sanerar golvet idag. Med en pälslurv som fäller och en till som verkar vara på g, blir det en del hår . Nu är jag väldigt glad över att vi satte in tåliga mattor på golvet. Inte särskilt vackra men då de är avsedda för kontorslokaler och tål både vatten och är smutsavstötande. Mr J köpte en stor bit heltäckande matta som han sedan klippte till så den täcker hela golvet. Sedan har jag även nu infört lite morgongymnastik. Jag för min innesandal över den och rullar på så sätt pälshåret mot mig. Därefter kan jag plocka upp tussarna och golvet är hyfsat rent. Jag kör med båda benen och på så sätt får jag en effektiv fotgymnastik. Bar sätt att stärka mitt brutna ben och fot.

Just nu ligger ett tunt lager av brun sand på utsidan av husbilen. Sand från Sahara har blåst in med det regn som fallit. Så i morgon tänker vi köra bort till påfyllningen och försöka spola av den . Vi behöver ändå fylla och tömma tankarna. En del frågar vad vi gör om dagarna och om vi bara latar oss. Med tre hundar finns det alltid att göra. De ska rastas, ha mat och vårat hem hållas rent. Vi ska också hålla oss rena och äta. Fast idag ska vi nog köpa en pizza som vi delar. De är otroligt stora så varken Mr J eller jag orkar en hel var. Det blir till och med någon kant till hundarna.

Först hade vi tänkt köra och handla i morgon, men kom på att då affärerna varit stängda i tre dagar och fransmännen firat påsk, så är det precis som på måndagar väldigt mycket folk. Därför sparar vi det till onsdag. Det mesta kan vi ändå handla här i byn. Det vi inte gör idag kan vi göra en annan dag.

Lite blåsigt

Annonser

Varmt ute och blåst +23. Vi har fyllt och tömt vatten så ikväll blir det duschen för oss båda. Tvätten är nästan torr och i morgon ska jag tvätta lite mer. Det blåser lite för mycket för att jag törs hänga den ute, så nu får den hänga i köksfönstret. Det fläktar där så det torkar snabbt.

Inte så många människor på stranden idag. Men någon tapper är där med sin pojke. Jag gick ner och tittade när Mr J var vid tömningen.

Dagarna går fort då det alltid är något som ska göras. Igår tvätt och idag ska golvet dammsugas, mattor skakas och hundarna rastas. Sedan är det dags för middag. Först för hundarna och senare till oss.

Ny vecka i morgon och nu har vi bott i husbilen i 38 dagar.

Droppen dripp och droppen drapp

Annonser

Så fick vi fem minuters fint regn idag. Fåglarna blev glada och kvittrar som tokiga efteråt. Vi var ute i trädgården när de första små dropparna föll och först förstod vi inte vad det var. Det var ju så länge sedan vi fick regn. Jag tycker alltid att det luktar speciellt efter en regnskur, lite jord och svag blomdoft. Luften blir klarare och lättare att andas. Tänk vad fem minuters regn kan göra?

Läste en sak i mobilen nyss och det fick mig att bli arg. Tror de flesta vet vem fotbollsspelaren Ronaldo är? Han har spelat för Real Madrid tydligen och har blivit ”köpt” till Juventus i Italien för….Läs nu noga 1 miljard kronor!!!! Det är ju mer än sjukt. Hallå har ni hört att människor svälter i världen ! Det är ju horribelt att hålla på med sådana summor. Fotbollen har gått överstyr i många avseenden och behöver tagga ner.

När Sverige fortfarande var med i VM fick jag pling i min mobil att nu minsann skulle de spela match. Jag är faktiskt inte ett dugg intresserad eller har bett om att få bli påmind om speldagar eller tider. Varför förutsätter medierna att alla är intresserade av fotboll?

Jag tycker om Formul 1 och ser varje sammandrag de visar på tv. Ja, ni läste rätt sammandrag . De visar aldrig mer av den sporten på tv. Tänk om de skulle börja visa fotboll,ishockey och handboll på samma sätt. Endast sammandrag på en timme. Vilket herrans liv det skulle bli. Jag tycker också om cykeltävlingar som Tour de France och Giro de Italia. Tittar gärna på sammandragen där också.

Bitter? Inte det minsta, bara så frustrerad över att barn och djur lider dagligen på olika ställen i världen och sporten slösar pengar på vansinnigheter.

Händer saker varje dag

Annonser

Ibland frågar någon oss om det inte är långtråkigt att vara hemma hela dagarna. De skulle bara veta. Vi hinner inte ha tråkigt. Denna morgon bjöd på ett vitt landskap återigen. Ja, det hade snöat inatt och trots att det var ett par plusgrader så hade det lagt sig. Därför blev det ingen morgonpromenad. Jag får inte på mig stövlarna då min ankel är för svullen, vilket var ett måste i detta snöslask som var.

Men jag tog igen det på eftermiddagen, då vi gick en lång sväng med hundarna som hade mycket att nosa på. Ni vet det som göms i snö kommer upp i tö.

Något som mer hänt är att vi blivit av med tre kanaler på tvn. Mr J ringde och felanmälde för vi hade precis samma problem förra vintern. Det hade kommit in vatten i kabelskåpet som står i ett hörn på vår tomt. Vi har haft stor nytta av att det står där, då vi haft gratis kabeltv i sjutton år. Nu fick han veta att de ska stänga ner kabeltv i byn. Ungefär hundrafemtio hushåll drabbas. De har dragit in fiber i byn, men vi har struntat i det eftersom vi inte har så stor nytta av det när vi kör ut med husbilen. I allafall har vi nu beställt en parabol, som de kommer att sätta upp nästa vecka. Så nu har vi blivit med parabol.

Vi har ju våra föräldrar att ta hand om och det är en hel del de behöver hjälp med. Så våra dagar rusar iväg och vi har inte tid att ha tråkigt.

 

Dimma

Annonser

Plusgrader ute idag och dimman sveper in i byn. Vi småpysslar med olika saker denna förmiddag. Mr J har gjort rent ett urverk och ska försöka få igång hans morfars klocka. Den har haft en klar klang som plötsligt tystnade en dag. Vi saknar det. Jag har haft ett par tvättdagar och idag kör jag den sista maskinen. Ute skäller vår grannes russlar och en ensam cyklist syns på gatan. Det är som att alla väntar på julhelgen och går på sparlåga.

Visserligen en gammal bild men det ser likadant ut idag som då jag fotade min utsikt.

Längtar till våren och sommaren när vi kan köra ut med Mackan på vägarna igen.

Idag är det årets kortaste dag och ljuset infinner sig inte alls. Men i morgon vänder det och det inger hopp. Tänk så mörkt det måste ha varit innan gatlyktorna kom. Då satt alla med fotogenlampor och ljusstakar. Undrar om kvinnorna kände sig tryggare då? Man höll sig kanske mer inomhus förr i tiden. Det fanns ju inte lika mycket nöjen på kvällarna. Fritid var det inte många som hade. Jag brukar prata med pappa om hur de hade det när han växte upp. På vintern var de oftast hemma då det var mycket snö och de behövde hjälpa till runt gården. Min pappa är född på landet och det kanske är därför jag också känner mig hemma här. Jag har landet i blodet.

Vi fortsätter att softa hemma idag. Jag ska hem till pappa en sväng efter vår långtur, men sedan tar vi det lugnt igen.

Två veckor

Annonser

Nu har lilla Turbo varit hos oss i två veckor och Mr J har två veckor kvar innan frihetstimmen ljuder. Tiden går fort och det gäller att ta vara på den. Kanske inte att göra så mycket, utan se till att njuta av det lilla i stunden. Jag som fått förmånen att vara hemma och arbeta hemifrån i några år, har landat i livet och vardagen på ett annat sätt än när jag arbetade borta. Då var det att rusa hit och dit varje vardag. Upp tidigt och ut med hundarna så de fick göra toalett. Men nosa och larva runt hann vi aldrig. Det gör vi inte nu när Mr J måste iväg på morgonen.

Men tidigare kom jag hem varje lunch och tog ut hundarna. Då hade vi inte heller tid att strosa, utan samma brådska som på morgonen på våra turer. Då hade jag dåligt samvete för att de inte fick tid att njuta av dagen och även att ha massor med arbete som väntade. När jag slutade för dagen skyndade jag mig hem och satte mig på golvet med hundarna. En stund för kel och lek innan de fick en stund i trädgården. Sedan blev det mat och väntan på att Mr J skulle komma hem. Då gick vi en längre tur med hundarna. Tyvärr, var det ofta mörkt ute då och hundarna hade inte mycket att titta på.

Idag kan jag kela med dem när de kommer och söker närhet. Turbo kommer ofta för att kela och Unkas för att ha en stunds prat. Jag kan låta hundarna vara ute flera gånger om dagen, även när det är kallt. Vi går promenader mitt på dagen då det är ljust ute och de får nosa och larva precis som de vill. Ingen brådska råder och även om det regnar, som förra veckan kan vi stanna upp och titta oss omkring.

Det är såhär jag vill leva och ha det i mitt liv. Slippa rusa runt,stressa och ha dåligt samvete för att inte hinna med de små tingen som betyder så mycket.

 

Det tar sin tid

Annonser

Helt uppslukad av min berättelse, hinner jag endast göra en del måsten. Det viktigaste är ju hundarna och lite hushållssysslor. När så dagen är som idag, med gråväder och regn ids jag inte ens titta ut. Jag tänder lampor och ljusstakar i alla rum. Hundarna sover och kommer bara in till mig för en stunds kel.

Jag har min berättelse och försöker bara föra den framåt. Allt snickeri med språket och omskrivningar får komma sedan. Berättelsen lever inom mig hela tiden och jag omhuldar den mot allt annat. Inget får klampa in i den. Den har börjat leva sitt egna liv och jag har stängt ute en hel massa annat. Men detta har jag väntat på sedan länge och är något jag verkligen vill hålla kvar. Samtidigt har det blivit viktigt att ta in så mycket kunskap från andra som skriver.

Jag skriver men är absolut ingen författare. Det blir man då något är publicerat och det vet jag inte om min berättelse kommer att bli. Men jag är en som skriver och det gör mig väldigt lycklig, då jag längtat efter att få hamna här.

Mannen är helt inne i att hitta nya SuvEllen och verkar ha gjort det. En lång resa förestår och jag är lite orolig. Vädret är så oberäkneligt att varje resa blir vansklig. Det ser ut som att jag blir ensam något dygn framöver och det är jag inte orolig för, utan det är resan mannen ska göra.

Jag får gömma mig i min berättelse så mina tankar finns där, istället för i konstiga scenarior.

Dagarna går

Annonser

Idag känns det som att första höstdagen är här, för det blåser kraftigt ute. Det var molnigt först när jag steg upp, men nu är himlen blå och regnmolnen har dragit bort. Tror att det har regnat i natt och det är bra för alla växter. Den enda av hundarna som varit ute är Unkas och han var lite fuktig i pälsen när han kom in igen. Kuma luktar regn och vägrar gå ut när marken är våt. Blåst är inte heller något han gillar. Kuma tycker om att softa inomhus och går bara ut när toaletten ska göras. Att strosa omkring i höstväder är inget för honom.

Jag har laddat ner mina foton från mobilen och lekt lite i mina fotoprogram.

Denna bild visar lite av mina känslor just nu. Jag sitter innanför en mur och tittar ut mot omvärlden. Men jag river lite i taget ju friskare i foten jag blir. För varje dag kommer jag närmare. Tror att många i byn funderar var jag är och vad som hänt. En del vet nog att jag brutit foten, medan andra inte har en aning. Snart får de nog veta när jag börjar stappla omkring ute i trädgården. För det känns som att foten blivit lite starkare och kanske snart orkar bära mig. Jag hoppar ju inte omkring utan tar mig fram med tyngden på höger fot och ben, den vänstra har jag i golvet utan att stödja på den. Det var lite knepigt i början men nu fungerar det väldigt bra.