Något som jag inte tror på

Annonser

Blev oerhört häpen när jag hörde nyheterna idag, att det var bättre att bli äldre i storstaden än på landet. Beror det på att det är bättre att leva i ett samhälle som inte har tålamod med äldre och där man andas in avgaser hela tiden? En stad där inte många äldre vågar sig ut efter att det blivit mörkt på eftermiddagarna, där man är orolig för att bli rånad när man ska hämta ut sina pengar på bankomaten är i mitt tycke inte bättre än att bo på landet. Jag flyttade från storstaden eftersom det kändes väldigt otryggt att gå ut med min hund efter arbetet. När jag blivit jagad av ett gäng invandrare och hotad av skinheads, tog jag mitt bohag och flyttade.

Undrar vad de baserar sina forskningsresultat på egentligen? Sedan jag flyttade ut på landet har jag aldrig blivit hotad av någon eller känt mig otrygg när jag gått ut med mina hundar. Här kan inte en människa ligga död i en lägenhet i flera månader utan att någon reagerar. Ingen gammal människa behöver vara orolig för att bli rånad när de går till affären.

Forskarna påstod att äldre människor i städerna håller sig mer allerta och pigga. Tacka fan för det, när de måste springa över gatorna för att slippa bli påkörda. En del tränar väl också för att kunna slå en eventuell rånare i skallen med väskan. Här på landet behöver man  inte träna för sådant. Under mina promenader med hundarna möter jag varje dag flera äldre som är ute och går. Här kan vi se vilda djur och höra fåglarna, vilket man sällan ser i städerna.

Nej, jag tror inte på dessa forskningsresultat. De verkar lika löjliga som de att man får cancer av att borsta tänderna med tandkräm. Undrar varför så många äldre söker sig till mindre städer och byar när de blir äldre? Månne det vara för att de inte vill bli så gamla? Konstigt för i vår by har vi många som är långt över åttio år gamla. Min pappa blir förresten snart åttionio. Forskarna påstod också att äldre i städerna klarar sig själva längre. Det kanske beror på att de inte får någon hjälp? På landet hjälper vi varandra och det kanske är en nackdel i forskarnas ögon.

wpid-img_20121114_150527_1.jpg

Lyckliga människor

Annonser

Nästan varje dag möter jag människor som ler mot mig och hejar. Nyblivna pensionärer som varit och spelat golf på förmiddagen, äldre pensionärer som hämtar posten i brevlådan, barn som leker i trädgårdar och andra hundägare som är på promenad. En reflektion jag gjorde idag var att då jag bodde i Göteborg eller vistats i någon stor stad, är det sällan någon tittar upp och ler. De tittar ned i marken och bara rusar vidare mot sina mål. Här i byn går vi framförallt långsammare, tittar i ögonen på dem vi möter och ler mot varandra. Visserligen finns det en del tjurskallar här också, men de är lätträknade och jag tror att många med mig tänker att de har problem eller mår dåligt. Så visst har man överseende med den som inte tittar upp och hejar.

Det märks direkt då någon är nyinflyttad. De nästan hoppar till när man ler och hejar, förskräckta hejar de tillbaka och jag kan slå vad om att de undrar vem det nu var. Sedan verkar de också så stressade och går fort. Efter några veckor kan jag möta samma människa som ler tillbaka, hejar och med lugna steg går vidare. Inte ens på morgonen då föräldrarna ska ta sina barn till förskolan stressar man. Barnen går i sin egen takt och de småpratar ofta på vägen.

Jag tror mig veta att vi ute på landsbygden med all säkerhet är lyckligare än de som bor i städerna. Fast jag aktar mig för att generalisera alltför mycket, då det alltid finns undantag. De som slipper stressa i städerna har säkert ett bra liv de också. Men jag undrar hur många som verkligen tittar dem i ögonen när de är ute och verkligen ser på den mötande?