Smutsigt hemma

Annonser

Igår var det dags för oss att göra rent våra mattor. För några år sedan köpte jag en maskin som man tvättar mattorna med. Praktisk för oss då vi har stora otympliga som vi inte släpar ut hur lätt som helst. Men innan dess var det endast dammsugning som gällde. Så är det tydligen för de flesta idag. Man dammsuger och sedan är det bra med det. Faktum är att det inte blir riktigt rent då, för grus, hudflagor, smulor och annat kryper ned i väven. Med maskinen får vi bort detta.

Jag började fundera på hur det brukade vara under min uppväxt. Vid alla bostadshus fanns det piskställningar, där alla boende kunde piska sina mattor och annat. Vi hade en mattpiska av flätade slanor som man piskade med. Dammet flög och man frustade och hostade. Men mattorna blev rena och dammfria. Det var också en samlingsplats för dem som bodde där. Folk kom förbi och bytte några ord med den som stod och piskade. I höghusen fanns piskställningen på taket och därifrån hade man en enorm utsikt. Jag tyckte det var lite läskigt att gå upp dit med någon kamrat som skulle piska sin familjs mattor.

Idag ser man aldrig någon som står och piskar mattor ute. Vid en del äldre hus står det någon rostig piskställning. Tydligen anser folk att det räcker med dammsugning. Det måste finnas ohyggligt mycket kvalster i dagens hem. Lakan, kuddar och täcken brukade hänga i fönstren någon gång i veckan. Bra sätt att bli av med kvalster och vädra ut lukter efter natten. Själv brukar jag skaka dem i trädgården och låta dem hänga över någon stol i uterummet. Men när jag går förbi bostadshusen här i byn ser jag aldrig några lakan hänga ut från fönstren.

Har vi det smutsigare hemma nuförtiden, än våra föräldrar? Kanske är det brist på tid som gör att vi inte städar lika noga som tidigare?

Sedan jag blev med hund har jag blivit mer noggrann med städningen. Ingen ska komma hem till mig och säga att det luktar hund. En gång i veckan kör vi ordentlig städning. Dammsuger gör vi varje dag, sedan vi skaffade tre hundar. Därför slipper vi dessa storstädningar som präglade min uppväxt. Varje vår och före jul vände mamma upp och ned på hela lägenheten och senare huset. Det var total sanering och ofta blev hon arg på oss andra då hon inte tyckte att vi städade tillräckligt bra. Skåpen skulle torkas ur, varenda bok dammtorkas och persiennerna torkas rena. Det skulle putsas mellan fönstren och jag vet inte vad. Vi var helt slut efter varje storstädning. Men det var nog så man gjorde på den tiden.

Det kanske är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete?

Tänk om…..

Annonser

Flera gånger när jag varit med om något tänker jag att tänk om jag gjort annorlunda eller sagt annorlunda. Hur hade det blivit då? Även yrkesvalen och alla flyttar jag gjort, tänker jag ibland att mitt liva hade varit helt annorlunda om jag valt något annat. Jag vet inte om jag ångrar mig, men jag hade gärna gjort om allt med andra val. Då skulle jag även ha den mognad och kunskap jag nu har. Jag vill absolut inte vara av med den erfarenhet jag har idag och den skulle fått mig att tänka mer noga vilka val jag skulle göra. Därför är jag mer långsam i mina val jag gör idag, eftersom jag inte får chansen att göra om dem. Kanske det som alla unga blir så otåliga över? Jag vet att jag ofta har suckat över äldre människor som inte verkat kunna välja. Idag gör jag inte det utan tar ett djupt andetag och sväljer ned otåligheten.

Men visst är det roligt att tänka att om……

Om jag satsat på journalistiken var hade jag arbetat idag? Hade jag redan skrivit alla mina böcker jag har i huvudet? Kanske kanske inte. Men om jag blivit skådespelerska då? Vilka scener hade jag då stått på? Eller skulle jag valt att arbeta med djur istället? Startat eget i någon form? Med all säkerhet hade jag nog tillslut hamnat här nere i skåne tillslut. Om inte annat så för att jag alltid varit nyfiken på nya platser och saker. Nu ska jag göra nya val och skyndar inte på att komma till beslut. Min regel har blivit en sak i taget.

tyst

Snart klar

Annonser

Har hållit på att tvätta i två dagar nu och är snart klar med allt. Jag ville att pappa skulle få ombytt i sin säng och ett tunnare täcke när det är så varmt. Därför har jag en maskin tvätt kvar och sedan är allt klart. Känns skönt varje gång man tömt korgarna och det inte ligger tvätt i dem. Tror både mannen och jag har ett inre tvång att göra klart saker innan vissa tidpunkter. Vi pressar oss själva mer än vad som är nyttigt. Därför ska vi tvinga oss att tagga ned och släppa saker som vi känner som måsten.

Hörde ett program på radion idag om att många planerar sin sommar för noga. Precis på samma sätt man gör på sitt arbete. Det finns inte plats för spontana aktiviteter utan varje dag är inrutad och först när allt är avbockat, tillåter man sig att t ex göra ingenting. Men då är det oftast redan kväll och man är för trött. Man blir sittande framför tvn som ett kolli. Igår pratade mannen om vad vi skulle eller kunde se på tv nästa vecka. Jag avbröt honom och talade om att vi sällan ser på tv under hans semester. Det fick honom att tänka till och visst höll han med. Vi är duktiga på att umgås med hundarna och varandra när vi tillåter oss till det.

Ett tag hade vi en tv-fri kväll i veckan, då vi läste och pratade. Det var så skönt att slippa en massa ljud från media. Istället satte vi på lugn musik och gissa om man sov gott efter det. Något vi borde ta upp igen efter sommaren då vi är avprogrammerade från tvn.

Efter regn kommer sol

Annonser

Man kan alltid vara säker på att efter en dipp i livet, så kommer en uppgång. Precis som i ekonomin. Det är aldrig helt svart genom hela livet om man nu inte vill ha det så. Alla har väl haft tuffa tider på olika plan och sedan har det plötsligt vänt en dag. Många har tyckt att jag alltid varit så stark och målmedveten. Sanningen är att den sida jag visar utåt inte alltid överensstämmer med insidan. Inte för att jag vill visa upp någon slags fasad, utan mer för att jag själv skulle orka har jag bitit ihop och fortsatt med livet. Det finns ingen stålman eller kvinna i verkliga livet som går helt oberörd av livets svängningar. Frågan är väl mer om hur man går vidare under en dipp.

När så kallade vänner sviker och de närmaste visar sig tänka på sig själva. Då känner man sig väldigt ensam och utlämnad. Kändisar väljer ofta att berätta för journalister hur illa behandlade de blivit. Inte sällan lämnar de ut dessa personer, kanske som hämnd eller endast för att de måste berätta för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många dagböcker jag skrivit och sedan rivit sönder. Mitt sätt att gå vidare efter en tuff tid. En dag kommer dessa människor finnas i någon av mina böcker, om än omskrivna till andra personer. Men visst vill jag att de ska känna igen sig och få sig en tankeställare. Jag vill inte hämnas utan vissa av dem kommer att passa så bra i alla historier jag vill berätta.

Man brukar säga att alla har en ryggsäck att bära. Jag har alltid varit noga med att rensa ur den och sedan fylla den med annat. Så min ryggsäck är bara tung under en viss tid. Vissa minnen finns alltid kvar om jag väljer att plocka fram dem. Men jag försöker oftast att välja de fina i det hemska. Som när min älskade bordercollie Ragnar blev påkörd och inte klarade sig. Mitt sista minne av honom är att han ligger under värmelampor och tittar på mig med ögon som säger att han älskar mig. Det är dessa ögon jag sparat i mitt minne av honom. På samma sätt gör jag med andra minnen som kanske inte var så trevliga. Min mammas bortgång på sjukhuset och hur jag höll hennes lilla hand i min. Så svag och liten var hon att hon inte orkade längre. Hur hon kramade min hand innan hon försvann. Det är hennes skratt jag minns och alla fina stunder vi fick ha.

Jag tycker att alla har rätt att välja vad man vill minnas och hur man vill spara dem.

Nu har vi landat

Annonser

Inte på någon ö i västindien eller ens med ett flygplan. Nej, vi har använt fötter och tassar för att ta oss ut i trädgården och gräsmattan. Jag har landat i den farliga stolen mannen satte ihop åt mig och visst går det bra så länge jag sitter i den. Kruxet är när jag suttit ett tag och  vill ta mig ur den. Det är som att den suger tag i baken och vägrar släppa. Tror inte att jag är så tung i gumpen eller har så klena ben, men det är stört omöjligt att ta sig ur den till stående utan att först krypa ur den och hamna på alla fyra. Jag misstänker att det är stången som är precis i lutet av låret som stoppar blodflödet och gör mig svag i benen. Men vad tusan lite får man faktiskt tåla.

Hundpromenaderna blev svettiga idag och alla hundarna hade slips när vi kom hem. Men de fick vila en stund när jag åkte och hämtade ett paket som jag beställt och gjorde ärenden åt pappa. Bytte lakan i sängen åt honom, handlade hem mat och kastade skräp. Jag höll på att glömma paketet och fick åka tillbaka till tobak och hämta det. Ett nytt fint koppel som är lite längre än de vanliga och en fästingvakt till Kuma. Nu har alla hundarna fästingvakter och lika långa läderkoppel. Fick en provpåse med torkad rödbeta i pulverform till hundarna som jag ska ge i maten. Ska visst vara bra för benstomme mm. Jag har inte läst så noga på påsen ännu, men det ska jag göra när det blir dags för deras middag.

Nu ska ett par mail besvaras och sedan ska jag nog ta mig fri resten av kvällen, om nu ingen ringer förstås.

Har läst morgontidningarna

Annonser

På lördagar har jag extra tid att fördjupa mig i tidningarna och kan läsa alla artiklar noga. Det är så alla morgnar borde vara. Expressen börjar sin webtidning med Carl Bildts medverkan i tv4 i morse. Frågan om de två fängslade svenska journalisterna kom naturligtvis upp och han sade att ingenting är klart förrän de är släppta. Detta med anledning av att Etiopiens president öppnat för möjligheten att de ska bli benådade. Han talade om situationen i Syrien också, men det nämner tidningen bara i förbigående. Aftonbladet nämner inte ens Bildt och det är inte konstigt. Varför ska de ge en moderat utrikesminister någon publicitet.

Jag har också läst Maria Weterstams ledarkrönika i Sydsvenskan. Hon skriver om Reinfeldts utspel angående höjd pensionsålder. Den är bra och jag tycker de gjorde rätt som engagerade henne. Hon kommer att skriva återkommande ledare i denna partipolitiskt obundna liberala tidning. Jag ser fram mot att få läsa mer av henne.

Kinesiska twitter säger att Nordkoreas nye ledare ska vara bortmanövrerad och t o m mördad. Vad som är sant eller inte är det svårt att avgöra då landet är hermetiskt stängt från media. jag följer twittrarna med spänning.

Ingen överklagan

Annonser

Läste att de två svenska journalisterna inte tänker överklaga den dom de fått. Folk spekulerar om att det skulle bli lättare för dem att bli benådade om de inte överklagar. Jag hoppas det för deras skull, eftersom de antagligen fått detta råd från svenska advokater och rådgivare. Men regeringarna i dessa länder är mycket nyckfulla så man vet aldrig vad de tänker. För vad händer om de inte benådas? De får sitta fängslade i ett råtthål i över tio år och kan de klara det?

Var äventyret värt allt detta?, frågar jag mig. Många andra gör nog det också och jag hoppas bara att de blir benådade så vi kan få svar på den frågan. Något de måste ha lärt sig är att aldrig lita på någon. Hur noga man än är när det gäller att ta sig till ett ställe som inte är öppet för alla, kan man aldrig veta om det är säkert eller inte. Vad vi ska ha i åtanke är att det sitter fler journalister fängslade i andra länder, som kanske blir kvar där väldigt länge. Regimer med diktatur är väldigt rädda för det skrivna ordets makt och allrahelst om de har något att dölja.