Det blev regnjacka på idag, då himlen tydligt visade att det skulle bli regn. Visst blev jag våt, men inte på utsidan. Solen stekte mig obarmhärtigt och det kändes att jag hade fel kläder. Men om jag inte haft regnjacka så hade det regnat.
Fotot visar en syn som vi är vana vid i Sverige.
Idag har jag packat lite till och tagit med till pappas rum. Det var jobbigt men nu har han sina kläder där och alla lakan.
Pratade lite med farmor innan jag gick hem igen. Nu ska jag vila benet en stund. I morgon blir det också en vända med saker. En dag till sedan kommer pappa hem. Mannen ska hämta hans saker i Oxie och dem ska jag plocka i ordning.
I helgen tar vi ner resten av de möbler pappa ska ha. Mycket att tänka på nu.
Vilken tur att mannen gjorde allt trädgårdsarbete igår då det var uppehåll, för idag har det regnat precis hela dagen. Vi har varit på pappas vårdboende och hälsat på honom. Tog med lite varma kläder och koftan som han tycker så mycket om. Han satt och åt när vi kom så vi väntade på hans rum. Sedan hjälpte vi honom att koppla in den telefon han har på rummet. Det kostar inget extra så nu kan jag ringa honom trots att hans hörapparat inte fungerar. Den tog jag med hem så jag kan skicka in den på lagning. Ska kolla upp det i morgon. Vi pratade ändå med tecken och skriftspråket så han hade ändå behållning av vårat besök. Jag hade med mig en blankett som vi fyllde i för att han ska få ett permanent boende.
Det var så roligt att se hur fint de tar hand om honom och att han tycker att det är roligt. Han är rakad och hade varit hos frisören, så han såg snygg ut. Denna gång blev det ett bra korttidsboende och jag är väldigt glad. Min pappa har det bra och jag behöver inte vara orolig.
Efteråt var vi uppe i farmors lägenhet som mannen håller på att tömma. Vi sorterade ut en hel del som vi ska behålla eller sälja. Mannen håller på att få spel på allt som hans mamma samlat på sig genom åren. Men nu tror jag han börjar få lite grepp om alltihop.
Nu är vi äntligen hemma och jag har krupit in. Ja, jag får krypa från grovköket genom köket till sovrummet, för att slutligen hänga mig runt en av sängstolparna och kasta mig upp på sängen. Mina knän blir inte glada av den övningen. Jag bli helt slut och förbannad då jag inte har bättre styrka i armarna. Hundarna snurrar runt mig och är oroliga. Vad håller matte på med? Men nu sitter jag lugn vid datan och här blir jag resten av dagen.
Malmö 5/11-2015. Kerstin går till stadshuset och ser alla människor som befinner sig där. Då ser hon ett bekant ansikte eller snarare ett ansikte som tillhör en väninnas barns.
Men är det inte Magnus ? Jovisst är det det. Hon frågar vad han gör där. Magnus undrar vem hon är och hon förklarar att det är Kerstin, tidigare skolkamrat med hans mamma Agneta. Han säger sig sympatisera med de romer som just blivit bortmotade från Sorgenfri. Kerstin frågar hur hans mamma mår och om hon fortfarande bor i Limhamn och Magnus bekräftar att det gör hon och arbetar som advokat. Bor han hemma fortfarande? Nej, mamma köpte en bostadsrätt på Möllan till honom. Vad arbetar Magnus med då? Nja, ingenting utan han studerar olika saker, mest politiskt just nu. Flickvännen jobbar lite då och då, men mamma skjuter till pengar så de kan betala hyran. Det var ju snällt av mamma.
Kerstin undrar varför han har så mycket kläder på sig. Då förklarar Magnus att det är för nätterna är så kalla nu. De vill ju stanna hos romerna så därför måste man hålla sig varm. Då minns Kerstin att hon faktiskt sett Magnus ansikte i tidningen på morgonen. Han var en av dem som polisen tog till häktet då de var för våldsamma. Jo, det stämde nog medger han. Men då var han inne i värmen på natten och behövde ju egentligen inte alla kläder. Varför lämnade han inte en del av dem till de romer som satt utanför stadshuset? Det kan inte Magnus svara på, men antyder att då skulle han nog inte få tillbaka dem.
Kunde inte Magnus låta några av romerna få komma hem till honom och sova på natten, undrar Kerstin. Nja, det fungerar nog inte, anser han. Konstig inställning. Men kan inte han och de andra aktivisterna fixa någon lokal där romerna kan sova och bo i? Magnus tycker att det är viktigare att de stannar där de är för att demonstrera. Det är kommunens skyldighet att ta hand om romerna.
Kerstin säger sig inte förstå hans argument. Magnus undrar vad hon gör där, om det är av nyfikenhet hon kommit dit? Nejdå, Kerstin har lämnat lite varma kläder som hon hämtat uppe på vinden och även delat ut varm buljong till romerna.
Sedan går hon iväg med en skakning på huvudet. Hon anser inte att man ska göra ett jippo över andra människors misär.
Igår var det både seconhandmarknad och företagaryra i byn. I idrottshallen kunde man både köpa och sälja sådant som andra ratat. Ett väldigt bra intiativ som säkert många familjer med barn uppskattar. Vi har ju inte så många butiker i byn och kläder är ju något barn verkligen sliter ut eller växer ur. Men kanske har vi en ny klädesaffär i byn snart. En nyinflyttad familj har köpt den gamla köttaffären och nu syns barnkläder hänga på galgar i fönstret mot gatan. Jag välkomnar alla nya affärer och det gör säkert alla barnfamiljer också. Tänk, att kunna köpa kläder till sitt barn utan att köra flera mil. Jag hade gärna sett att vi fått en skoaffär också. Mer sådant alla ni med pengar och idéer.
Företagsyran hölls för andra året i Gästis lokaler. Där kan lokala affärsidkare visa upp sina produkter och berätta att de finns. Många har ju öppnat sina företag lite utanför Landsvägen och har svårt att visa upp sig annars. Nu kanske fler hittar till dem. Förra året var jag lite putt för att ingen frågat om jag ville vara med. Jag var ju en av dem som hade ett företag och gärna ville visa upp mig. Men med facit i handen var det kanske bra att jag inte var med, då mitt företag inte finns idag. Har tänkt göra ett inlägg där jag berättar mer om varför jag lade ned.
Min bok börjar få bra struktur och det är vad jag sysslar med för att fylla mina dagar då jag ännu inte fått napp på jobb. Det gör att mörka tankar formas till positiva och att jag blir produktiv. Att skriva är mitt stora intresse och har alltid varit det.
Vi ska ha middagsgäst idag. Ha en fin söndag!
Såg ni på grammisgalan i tv? Jag gjorde det och blev besviken. Inte över vilka som fick priserna, utan attityden hos flera av dem som tog emot dem. Varför vara så blasé och låtsas som att priset inte betyder något? För visst betyder ett pris något. En visad uppskattning för att andra gillar det man gör borde vara på sin plats. Jag hade gärna tagit emot ett pris för det jobb jag utfört någon gång under min karriär. Men de flesta av oss får knappt ett tack. Idag är det inte många som ens får en guldklocka efter lång och trogen tjänst. Även om vi vill, så får vi inte bli kvar på våra arbetsplatser tills det är dags för klockan. Därför tycker jag att de som har en chans att få en statyett och applåder för det de gjort, ska vara enormt glada.
I Sverige är det en tendens att klä sig så fult det går på festivaler och galor. Det tycker jag som åskådare är tråkigt. Det som är roligt för oss är att skådespelare och artister klär upp sig i fina kreationer. Se och lär av Oscarsgalan i USA. Där slåss klädskapare om de som ska gå på röda mattan och lånar ut vackra skapelser. Lite glitter och glamour i vardagen lättar upp. Jag kommer säkert inte ha råd att klä mig i någon dyr skapelse, men strävar inte efter det heller. Men jag tittar gärna på andra som åtminstone får låna dem.
Årets galor har inte varit några höjdare och inte heller melodifestivalen. Jag vill se show, höra bra musik och se snygga kläder, inte nonchiga artister i kläder som ser ut som jag vet inte vad. Undrar om jag är ensam om att tycka så?
Nu ska kylan breda ut sig över hela Sverige och hösten är här på riktigt. Efter att ha haft en ljummen och skön oktober , är det dags att ta fram varmare kläder. Jag ser inte fram mot denna mörka och kalla årstid. Tröttheten har redan visat sig och orken att göra saker saknas ibland. Men jag ska ändå samla mig och köra igång en annonskampanj i lokaltidningen. Det är nämligen dags att gå ett steg vidare och igår satt vi och valde vilken annons som ska visas. En dubbelriktad blir det som vänder sig både till nya veteraner och kunderna. Tror det är bra att ha en sådan just nu. Att traska runt i på alla orter och dela ut flyers blir för tidskrävande i längden. Då är jag väl inte klar under detta år.
Tror på annonser mer än på direktreklam. Många vill ju inte ha reklam i sina postlådor och då missar vi dem, medan en lokaltidning läggs i alla brevlådor. Då fångar man upp dem som ändå skulle vilja anlita en veteran till något uppdrag. Dessa delas ju också ut till företag och då får man en större läsarkrets. Alltså dags att beställa.
Har läst en del på twitter om invigningen igår och många har åsikter. Som svenskarnas kläder t ex. Jag kan inte påstå att de var speciellt snygga och de har haft finare andra år. Tycker faktiskt att de skulle ha tillverkats i Sverige av en svensk designer. Kina har ju oftast en stor trupp så de får tillräckligt med kläder att sy upp ändå. Man borde gynna svenska företag bättre. Lite tråkigt var det också att ingen från vårat kungahus var med på invigningen. Det ger lite glans och peppning till de svenska deltagarna. Vet inte vem kameran zoomade in som stod och vinkade åt svenskarna. Kommentatorerna var helt tysta också, så de hade väl inte heller någon aning.
Häftigast tycker jag avsnittet med Drottningen, när Bond kommer in och hon säger: ”Good evening mr Bond”. Att de sedan flyger helikopter till arenan och verkar hoppa ned dit, var pricker över i:et. Det andra som utspelade sig kändes konstigt och inte speciellt festligt. Men det var välregisserat och alla medverkande var duktiga.
Roligt är också att alla länder har kvinnliga atleter i sina trupper. Det är ett stort framsteg. Till och med Irak har det och hon fick även bära fanan. Nu kommer jag inte titta på någon sändning förrens avslutningen och jag hoppas att det inte händer något otrevligt under dessa 16 dagar som detta event pågår.
