Det åks både hit och dit nuförtiden, för att prata om problem. Just nu är det flyktingarna från Syrien det ska pratas om. Löfvén vill kräva att alla kommuner i Sverige ska ta mot flyktingar. De måste anser han.

Jag såg ett intressant program på Svt igår, med Ann Lundberg som programledare. Hon var i Rosengård och hälsade på. För några år sedan startades ett projekt för kvinnor som innebär att de lagar mat,syr och har hand om barn vars föräldrar inte har råd med dagis. Det heter Jalla Trappan. I Rosengård bor invandrare från många olika länder, men övervägande från muslimska länder. Inte så konstigt då krigen uppstått just i dessa länder.

Ann sitter och fikar med några av dessa kvinnor, som berättar att de kommer från olika länder och även andra städer i Sverige. När de kommit hit har de placerats i Sundsvall, Göteborg och andra städer. Men efter några år har de sökt sig till Malmö och Rosengård. Ann frågar hur det är att bo där och nämner upploppen och annat som hänt där. Kvinnorna svarar att de känner sig trygga och inte alls oroliga. De känner sig som hemma i Rosengård, eftersom de hör arabiska blandat med svenska överallt.

Det jag vill säga med detta resonemang är att varför tvinga folk hit eller dit? Vad är det för fel att de vill bo nära andra som har liknande erfarenheter? Så har det ju blivit överallt i världen när invandrare kommit. Detta snack om att integrera får mig att spy. Alla har sin ryggsäck att bära och kommer du till ett okänt land, är det en trygghet att ha andra omkring dig som har ryggsäckar med liknande innehåll. Vi kanske förstör mer med vår välvilja än hjälper. Ingen blir förändrad bara för att den flyttar till ett annat land.

Därför borde regeringen ge mer pengar till just de kommuner där invandrarna vill bo. Låta dem utvecklas där och hitta en styrka att leva i vårat samhälle. Sedan kommer resten av sig självt. Tvång föder enbart motstånd.