Huvudbry

Annonser

Höstsöndag och vi har varit ute på en långrunda med hundarna. De var naturligtvis ivriga att lukta överallt då de varit borta en hel vecka. Vilka andra hundar har varit ute och gått? Efteråt blev de trötta och nöjda. Så nu ligger de väl och sorterar alla lukter.

Trädet utanför vårat fönster har snart tappat alla löv och ett fågelbo avslöjar att någon fågel bott där under sommaren. Vädret inbjuder inte direkt till promenader så det är lugnt och stilla ute. En och annan bil kör förbi och jag hörde en lövblås tidigare. Vår trappa behövs sopas ren då mossa släppt från taket. Nu ligger det små våta tussar där och det är inte direkt dekorativt. Men i dag är det söndag och därför får det vänta tills i morgon.

Mr J cyklade bort till äldreboendet där våra föräldrar bor. Pappa satt och väntade på tidningen han brukar få av oss på söndagarna. Men farmor låg till sängs och mår inte alltför bra. Hon dras med en envis urinvägsinfektion och det tar på krafterna. Personalen frågade hur de ska göra om hon blir sämre och när Mr J kom hem kände han att det kändes lite olustigt att inte veta hur farmor vill ha det med den saken. Bara att hoppa upp i sadeln och cykla tillbaka. Efter att ha fått klara besked kom han hem och nu slipper han ta ett beslut själv.

Det är svårt att som anhörig vara tvungen att ta beslut som man inte vet om ens förälder verkligen vill. Jag har redan gjort klart med pappa om hur han vill ha det så därför behöver jag aldrig ha denna huvudbry.

Kanske något för alla att tänka på om något skulle hända?

Prat,prat prat

Annonser

Det åks både hit och dit nuförtiden, för att prata om problem. Just nu är det flyktingarna från Syrien det ska pratas om. Löfvén vill kräva att alla kommuner i Sverige ska ta mot flyktingar. De måste anser han.

Jag såg ett intressant program på Svt igår, med Ann Lundberg som programledare. Hon var i Rosengård och hälsade på. För några år sedan startades ett projekt för kvinnor som innebär att de lagar mat,syr och har hand om barn vars föräldrar inte har råd med dagis. Det heter Jalla Trappan. I Rosengård bor invandrare från många olika länder, men övervägande från muslimska länder. Inte så konstigt då krigen uppstått just i dessa länder.

Ann sitter och fikar med några av dessa kvinnor, som berättar att de kommer från olika länder och även andra städer i Sverige. När de kommit hit har de placerats i Sundsvall, Göteborg och andra städer. Men efter några år har de sökt sig till Malmö och Rosengård. Ann frågar hur det är att bo där och nämner upploppen och annat som hänt där. Kvinnorna svarar att de känner sig trygga och inte alls oroliga. De känner sig som hemma i Rosengård, eftersom de hör arabiska blandat med svenska överallt.

Det jag vill säga med detta resonemang är att varför tvinga folk hit eller dit? Vad är det för fel att de vill bo nära andra som har liknande erfarenheter? Så har det ju blivit överallt i världen när invandrare kommit. Detta snack om att integrera får mig att spy. Alla har sin ryggsäck att bära och kommer du till ett okänt land, är det en trygghet att ha andra omkring dig som har ryggsäckar med liknande innehåll. Vi kanske förstör mer med vår välvilja än hjälper. Ingen blir förändrad bara för att den flyttar till ett annat land.

Därför borde regeringen ge mer pengar till just de kommuner där invandrarna vill bo. Låta dem utvecklas där och hitta en styrka att leva i vårat samhälle. Sedan kommer resten av sig självt. Tvång föder enbart motstånd.

Mycket snack om kvotering

Annonser

Pratet om att införa kvotering i styrelser verkar vara ett hett ämne. Kvinnor ska kvoteras in i styrelserna för att det ska bli jämlikt. Efter Spendrups fadäs har det tagit ordentlig fart. Jag och många andra kvinnor med mig tycker inte att det är en bra lösning. Vem vill sitta på ett arbete med vetskapen om att man fått den på grund av att det fattas en kvinna för att det ska bli jämlikt. Det sägs att flera styrelser endast tar in sina vänner eller de som redan är ledamöter i andra. Flera har varit höga chefer inom stora koncerner eller liknande tidigare. Naturligtvis lär dessa herrar känna varandra och då är det lättare att välja in någon man redan känner. Det finns inte så många kvinnor på höga chefsbefattningar av olika orsaker.

Det kanske är så att vi prioriterar andra saker i livet, än att ha ett arbete som innebär mer än 40 timmar i veckan och resor. Vi kanske vill ha vår ledighet och vara med familjen. Är det så fel? Jag tycker inte det, utan anser att vi är klokare än männen. Därför är det inte heller så konstigt att vi lever längre. Vi har bara ett liv och vill göra mer än bara arbeta. Det gör kvinnorna inte sämre eller mindre intelligenta, utan snarare tvärtom.

Socialdemokraterna säger att de ska lagstifta om kvotering av kvinnor. Jag tycker att innan man börjar prata om sådant ska man först sopa rent framför sin egen dörr. Fråga varför det är så få kvinnor i partiledningen och det gäller de flesta av våra riksdagspartier. Hur är klimatet för kvinnorna i riksdagen egentligen? Om Margot Wallström tackat ja till partiledarrollen, hade socialdemokraterna haft större chans att vinna vid förra valet. Men hon ville inte. Klok kvinna som inte anser att den tid hon måste avsätta som partiledare inte är värd den försakelse hon måste göra på annat.

Förändringen i styrelserna och på höga chefsposter kommer var så säker. De kvinnor som vill satsa sin tid och ork, kommer att ta plats var så säker. För vi är både duktiga och kloka. Men kvotering är inte lösningen.

Alla möten

Annonser

Har haft ännu ett möte med en intressant person denna förmiddag. Så mycket kunskap, så mycket värme och vilja. En stor vilja att hjälpa andra med olika saker betecknar alla de veteraner jag mött. En del har verkligen haft det kämpigt i livet, men ändå orkat allt. Det var inte bättre förr och trots det säger socialdemokraterna att det var så. Tror svenska folket gått på myten om folkhemmet och inbillat sig att alla hade det bra då. Men flera av dem jag mött här på mitt kontor kan vittna om att det verkligen inte var så. Intentionerna var säkert de bästa, även om det inte blev så i verkligheten. Det perfekta samhället finns inte och kommer nog aldrig att finnas. Det kommer alltid att vara människor som får kämpa för sin överlevnad och slåss mot myndigheternas stelhet. När tjänstemännen bara följer regler och paragrafer och inte vill se utanför ramarna, kommer en del människor att fara illa.

Många av veteranerna är väldigt rädda för att en ny regering ska ta bort möjligheten att få fortsätta vara verksamma. Att det ska bli för dyrt att anlita en pensionär om de avdrag tas bort som finns idag. Det vore verkligen synd och kostsamt för samhället. Ibland undrar jag varför politiker har så svårt att se hur verkligheten verkligen är. Vilka mallar och normer går de efter? De har ju ändå de politiker som arbetar på kommunal nivå att fråga om hur det är. Man kan inte underlätta för vissa samhällsgrupper genom att försvåra för andra. Vi får inte glömma bort den resurs vi har i våra pensionärer.