Tredje dagen på resan

Annonser

Vi vaknade vid åtta och tog ut hundarna. Sedan började vårat hjärnarbete med hur vi skulle göra med kylen. När jag bäddade satte jag igång den och mannen ringde till husbilsverkstaden i Sverige som sade att det kunde vara skit i munstycket. Att plocka isär något man inte riktigt vet hur det fungerar är ju lite vanskligt, men eftersom den gått sedan jag satte på den för ett par timmar sedan, så kör vi vidare mot Moseldalen.

Klockan tio hade jag ett vårdsamtal med pappa och kommunen. Vi kom överens om att han ska sättas upp på en lista för korttidsboende och om några dagar bör han få komma dit. Det känns skönt att de inte bara kör hem honom utan ser till att han är på fötter ordentligt innan. Strax före elva satte jag in koordinaterna på Lennart och vi körde ut från ställplatsen.

Jag såg en Lidl på vägen som vi stannade vid så att vi kunde handla.

Naturligtvis kom det en regnskur söder om Bonn, men inte lika häftig som gårdagens. Vi hade tur och slapp köer både i Köln och Bonn. Vid halv tre körde vi ned på ställplatsen i Klusserath. Det var molnigt men +25 ute och det hade regnat för gräset var vått. Vi tog varsin öl och åt bröd,ost och lufttorkad skinka. Mycket gott. Vi körde hit eftersom vi trodde att vi kunde få wifi här, men gubben med nätverket har bara öppet onsdag,fredag och lördag. Det är måndag idag.

072Så vi satte oss och läste i gamla reseberättelser till Frankrike, alltid bra att ha med sig när man är ute och kör. Vi fick reda på en hel del nyttiga saker, som att det finns ett företag i Trier där man kan fylla på gasol. Jag skrev ned koordinaterna eftersom vi tycker att det är värt ett försök och ingen omväg för oss. Kylskåpet fungerar igen så vi är glada.

Solen kom fram helt och nu är det +26 ute, så hej sommar! Lite jobbigt är det med gubben som kör en traktor med gräsklippare efter sig. Tror han kört förbi oss tio gånger nu och det är ett fruktansvärt oväsen. Hundarna håller koll på honom, då han kör väldigt nära.

Inga flodpråmar har passerat sedan vi kom vid tre och nu är klockan sex på kvällen. Hundarna har fått en rejäl rastning och mat. Mannen ska laga till en fläskfile till middag och det ska bli gott. Eftersom vi varken har wifi eller får in några tv-kanaler så blir det tidig i säng. Vi är rätt trötta efter allt som hänt. Dagens etapp blev endast 17 mil vilket var rätt skönt.

Glad nyhet

Annonser

Fick precis ett samtal från handkirurgen i Malmö, där pappa befinner sig. Han står ju på väntelista för ett korttidsboende och jag har mått så dåligt då jag befarat att de ska skicka honom till samma ställe han var på efter förra gången. Nu bad jag ju om att han skulle slippa komma dit , men man kan ändå inte vara säker. Tydligen lyssnade biståndshandläggaren på mig och nu får pappa komma på det korttidsboende där farmor bott på i några månader. Där är det bra människor som verkligen bryr sig om sina patienter och de ordnar aktiviteter för de som bor där. Rummen är fina med egen tv och telefon. Jag är så glad att det blev just det boendet han hamnar på.

Jag ska prata med mannen så att vi kan åka dit och hälsa på honom så snart som möjligt. Att pappa hamnar där innebär också att det blir lättare för oss att hjälpa honom med olika saker. Pratade med mannen nyss och han skrattade och sade att det kanske är farmors gamla rum han får. Nu får pappa komma ut och träffa lite folk, vilket jag tror kommer att pigga upp honom väldigt mycket. Mannen ska ta dit hans rullstol så att pappa kan komma upp och vara med i matsalen och annat som berikar hans dagar.

Jag är lättad och glad över att väntan för pappa är över och att han kommer till just detta korttidsboende.

Farmor har kommit till byn och pappa är i hamn på hennes förra ställe. Nu ska vi bara försöka få hit pappa också. De skulle skicka ansökning om permanent boende och när det kommit ska jag prata med pappa. Jag ser en ljusning och det är så skönt. Nu är det bara att få foten läkt och mig på fötter igen. När jag äntligen är där kan jag bistå mannen mycket mer.

Lugnare nu 

Annonser

Jag har haft vårdsamtal med pappa och alla andra inblandade. Han får komma till ett korttidsboende och det blir om några dagar. Jag blev så lättad över att han får hjälp nu när han har svårt att stå på sina ben. Det är en kraftansträngning för honom att resa sig. 

Sedan får vi se om han blir återställd eller måste komma till ett permanent äldreboende. Jag tror att det gör honom gott att vara med andra människor. Han har varit så mycket ensam sedan han slutade spela bridge. 

Det är inte lätt att bli gammal.