Etikettarkiv: ålder

Dan före dan före dopparedagen

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har ju som jag skrev i gårdagens inlägg, klarat av alla inköp. Tror vi gjorde det på två och en halv timme. Det kändes på kvällen då vi var rätt så trötta. Turbo fick tokspel och körde racerbana runt köksbordet och lite här och var. Hon blev så glad när vi kom hem att det bara inte gick att hålla igen glädjen. Idag är hon betydligt lugnare och mer sitt vanliga jag. Vi lämnar inte hundarna ensamma mer än då vi kör och handlar. Annars är en av oss alltid hemma med dem. De är mer harmoniska då och kan koppla av.

Lite nostalgi från hösten, innan gräsmattan blev som en våt svamp.

Jag ska till en av våra närbutiker och köpa en ask choklad till pappa. Han ville ha en nu till julhelgen. Som jag skrivit om tidigare blir det en annorlunda jul för oss. För två år sedan satt de hemma i vårat vardagsrum efter att ha ätit julmiddag. Ett år senare tillbringade vi eftermiddagen i farmors rum på äldreboendet. Pappa bodde på korttidsboende då och det var lite bökigt att få honom hit. I år går vi till deras boende en stund på eftermiddagen och önskar God Jul. De har sina rutiner och får julmat där. Åldrandet går snabbt när man fyllt nittio år och åren därefter. Sorgligt men sant.

Vi blir inte heller yngre, utan har kommit fram till då det är dags att börja ett nytt kapitel i livet. Arbetslivet lämnar vi för gott och jag tycker synd om dem som tvingas arbeta längre när pensionsåldern ska höjas. Arg blir jag då riksdagen bestämmer att pensionsåldern ska sänkas för den som suttit i riksdagen i tolv år. De ska minsann få gå i pension vid femtio års ålder. Det känns som att de skor sig själva och att alla andra ska försörja dem. Nu drabbas inte vi av höjningen men det känns ändå fördjävligt rent ut sagt.

Men nu siktar vi in oss på helgerna som kommer och hoppas att det nya året ska innebära mer positiva händelser.

Lördagen övergår till kväll

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har inte skrivit en rad på min berättelse, men den finns inuti mitt huvud hela tiden. Det betyder för mig att jag har hittat rätt. Jag har en glädje inom mig att äntligen funnit min grej. Nu ska mannen läsa de sidor som jag skrivit och han vet att det är ett råmaterial, men hans dom kommer att väga tungt. Håller storyn eller är det bara blaj? Jag är lite nervös, men detta är ett måste i en skrivarprocess.

Vi har städat idag och pysslat med hundarna. Livet är kort och det har blivit mer påtagligt då vi insåg att för ett år edan hade vi tre hundar. En månad senare var de bara två och det gör att dessa två blir ompysslade till hundra procent. Unkas blev åtta år för en vecka sedan och snart blir Kuma lika gammal. Jag vill inte tänka på det. Men har ändå börjat snegla på hundsidor. Blir en av dem ensam måste vi snabbt hitta en ny vän till honom. Nu vill jag inte fundera i de tankarna på en lördag, så jag släpper det.

Jag ska för första gången på många år äta julbord innan julafton. Eftersom jag inte är anställd någonstans har det inte varit aktuellt med julbord. Nu har mannen köpt jultallrikar för provsmakning inför julen. Vår jul blir ju annorlunda mot tidigare så det är ju bra att prova om vi kan hitta alternativ.

Nu blir det Så ska det låta för oss och jag ser fram mot att det är Jill Johnsons dag. En artist jag sett live och verkligen tycker om.

Vad var det jag sa,

Publicerat av
Svara
Annonser

Svårt att inte säga ord som att det visste jag ju och varför har ingen ens funderat i dessa banor. Igår läste jag ett debattinlägg där en man frågade sig varför det bara är ensamkommande pojkar/män som kommer hit. Det har jag också undrat över. Är kvinnor och barn inte värda att slippa krig? Nu menar nog många att deras kultur är sådan att det är mannen som ska försörja familjen och att det är svåra strapatser innan de når Sverige.

Visserligen är det säkert så i många fall, men det kan även vara så att de unga män som kommer hit varit ute i kriget. De har stridit mot regeringsstyrkor på någon sida.

Nu sätts de samman i olika hem för ensamkommande och då med all säkerhet har de varit på olika sidor. De blir inte vänner för att de kommit hit. Nej, när någon kommer på att NN stridit för den rebellgruppen så uppstår konflikt. Därför är det bråk på dessa boenden och då de redan dödat i strider är det inte alls långt borta att sticka en kniv i den de ser som fiende.

Jag har även haft mina funderingar om att en del av dessa unga män, ljuger om sin ålder. Det kanske är lättare att få uppehållstillstånd om de säger sig vara yngre än arton år. Någon måste ju ha inbillat dem det. Säg att du är sexton så ordnar sig allt och snart kan du ta hit din familj. Men säger du att du är tjugo så är risken stor att du skickas tillbaka. Nu har det visat sig att just ett sådant fall har uppdagats, då en ung kvinna blivit dödad på ett boende. Förövaren visade sig vara arton år och i Sverige är man myndig vid den åldern. Man ska kunna klara sig själv och de flesta unga svenska ungdomar vill ju flytta hemifrån vid den åldern.

Det är ju en djävla soppa våra politiker har ordnat åt oss. Alla vi som vill hjälpa och förstår att flyktingar behöver hjälp. Men hur ska vi klara av att hjälpa, när vi inte vet vilka det är som tagit sig hit? Jag tror inte att det är otänkbart att x-antal terrorister även kommit hit. Men vilka är de? Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att ha bättre kontroll på de som kommer. Varför är det så många unga män som försvinner från boenden? Vart tar de vägen? Är de hitskickade av någon eller ?

Tror vi är många som undrar över just dessa frågor och ingen svarar. Hur ska vi förhålla oss till allt som sker?

Förändringar

Publicerat av
Svara
Annonser

Livet är inte statiskt utan det pågår förändringar hela tiden. Både på det personliga planet och även runt omkring i världen. En del är bra andra är rent av dåliga. Som detta att åldras. Inte för att jag mår dåligt av det, men när inte huvudet följer med kroppens åldrande känns det jobbigt.

Min pappa blir nittio år och i huvudet är han som vilken femtioåring som helst. Men det fysiska är mycket äldre. Han hör väldigt dåligt, vilket han känner är ett handikapp. Man får ha stort tålamod när man pratar med honom, allrahelst i telefonen. Benen bär inte som de ska och för några månader sedan skaffade vi en rullstol för längre promenader. Detta tycker han är tråkigt då han alltid rört på sig både i arbetet och på fritiden. Jag tittar ibland på de priser han vunnit i de skidtävlingar han deltagit i och förstår hans sorg över att benen sviker idag.

Själv fick jag en chock då jag en dag började granska min kropp. Jag hade inte märkt förändringen som skett. Från att ha varit en ganska slank kvinna, hade jag blivit en medelålders rundnätt tant. Där hann inte huvudet med alls. Själv känner jag mig inte så gammal som min kropp säger att jag är. Det tog ett tag innan jag vande mig och hittade min nya klädstil. Nu har kroppen hållit sig såhär i flera år och jag är nöjd med mitt utseende. Idag granskade jag mitt  ansikte i spegeln och ser en svag förändring. Bara att finna sig i dessa små rynkor också.

Världen har förändrats sedan jag var ett litet barn och en del är bra, som internet och kommunikationer i allmänhet. Jag kan bo i min by och följa med allt som händer ute i världen. Annat som inte är bra i världen är allt våld som sker. Denna terror som härjar i många länder gör mig ofta så arg. Jag kommer ihåg när ASEA som det då hette åkte ned till Italien för att skaffa arbetskraft. De som kom fick arbete och bostad direkt och sedan fick vi Pizzerior. Idag kommer människor hit som flytt från terror och våld. Man kan inte ens föreställa sig hur de mår. De får vänta på bostad och sedan blir många arbetslösa. Ett ord de säkert inte visste vad det var innan de tvingades fly. Svält och fattigdom ja, men inte arbetslöshet. Hur ska de kunna klara sig i vårat land som kräver minst gymnasium för att stå i kassan på ica?

Sverige bör ändra sin syn på dessa flyktingar och inse deras behov. De behöver trygghet i ett boende, en meningsfull sysselsättning och att lära sig ett nytt språk snabbt. Det har de svenska myndigheterna i alla sin välvilja inte klarat på många år. Med så många arbetslösa i Sverige borde de sättas i arbete med att hjälpa alla dessa flyktingar. Bli mentorer för de nya som kommer och hjälpa dem tillrätta. Inte bara som tolkar utan mer som hjälparbetare i vårat land. De som redan bor här kan förstå hur alla nyanlända mår och vilka svårigheter de står inför. Det är inte lätt att flytta och komma in i ett samhälle.