Höstdagjämning 2016

Annonser

Det är höst men ändå inte. Såg ett foto från norra Sverige och där är träden mer röd/bruna än gröna. Här i södra Sverige är det tvärtom. Vi har temperaturer som är högre än de var i juli. Sommaren kom sent och det känns lite konstigt. 

Sju veckor med sol nästan varje dag och väldigt lite regn. Helt fantastiskt. Jag är glad för att det varit så, trots att jag inte kunnat vara ute så mycket. Hundarna har fått vara det och det har gjort att de ändå mått bra. 

När jag kom hem med foten i paket, begrep hundarna inte att jag var skadad. Unkas kunde stöta mot foten och förstod inte att det gjorde ont då. Men efter ett par dagar hade båda hundarna förstått. Idag är de väldigt försiktiga när de rör sig omkring mig. De går vid sidan av mig när jag förflyttar mig och kollar att allt går bra. De nosar på min fot så försiktigt och ibland får tårna en lätt slick. Jag tror att de luktar sjukdom och har förstått att jag inte är frisk. Trots att de inte varit i kontakt med sjuka människor så ofta. 

Nu är våren här

Annonser

Efter våra härliga promenader idag, stannade vi ute i trädgården.
Kuma har börjat fälla och en borstning var nödvändig. Unkas fäller ingenting som vanligt.
Himlen var full av flyttfåglar på väg hem till Sverige. Jag har aldrig sett så många samtidigt.
Pilgrimsfalken satt ute på fältet och spanade efter mat.
Bönderna har börjat sprida gödsel på åkrarna och det luktar svinskit i hela byn.

Men solen skiner och det är underbart.

Fredag

Annonser

Nu är jag jättetrött efter en vecka och ska in och sova en stund. Vi har nosat runt i trädgården då det är en främmande lukt från grinden bort till det konstiga skåpet i hörnet vid häcken.
Någon har gått den vägen idag och vi känner inte igen lukten.
Men matte är glad ändå för hon säger att tvn fungerar som den ska nu. Hon var inte alls arg för att någon pillat i skåpet.
Helgen är räddad säger hon. Jaja, bra hon är glad, men nu är jag jättetrött, gäsp.

Viktigt vetande

Annonser

Ichias = ont i ryggen. Riktigt djävligt ont gör det kan jag lova. Trodde knappt att jag skulle ta mig ut med hundarna idag. Men vtfk jag är en viking med rötter i djupaste finska karelen. Lite ont i ryggen som strålar ned i benet har väl aldrig dödat någon. Voltaren salva och sedan gick vi ut.

Efter rundorna med hundarna var jag och handlade åt pappa och sedan fick han sin dusch. Nya kläder och lakan i sängen. Men jag lovar att det känns just nu och jag har veknat och tagit en voltaren kapsel. Hoppas kvällen blir uthärdlig och att jag kan sova senare. En sängfösare kanske inte vore så dumt, det är ju ändå fredag.

Men det är inte bara jag som har ont idag. Ingemar Stenmark har sagt till media att kroppen tar stryk av att vara med i Let’s dance. Det slipper i alla fall jag. Dansa och träna för att göra det bra. Jag behöver inte heller klä upp mig i fåniga kläder. När jag tänker så blir smärtan uthärdlig. Jag kommer att överleva detta.

I morgon ska vi bada bubbelbad och det kommer att göra susen. Inbillar jag mig i alla fall. Man måste tro på det annars fungerar det inte. Samma sak med medicinen.

Om bara pappa kunde sluta röka. Mitt hår luktar skit när jag kommer från honom. Men inte tusan tänker jag bestämma vad en 89-åring ska göra. Han tycker säkert inte att ett år mer eller mindre spelar någon roll nu. Tror inte att han tänker slå något rekord i hur länge man kan leva. Kanske är det så att han längtar till mamma. Pappa säger ofta att han vet vad som händer när man dör och att han vet att han får det bra. Undrar vem han pratat med från andra sidan? Jag hoppas  att han har rätt. Pappa har alltid rätt eller hur?