Trötta fötter

Annonser

Hagel,sol och krydda med lite blåst så har du dagens väder. Smakade inte särskilt bra tyckte vi. Unkas var glad att komma in till pappa och vila sig en kort stund. Kuma ville som vanligt bara hem. Våra duvor har satt bo i häcken och ligger som bäst och ruvar. Hoppas att de får behålla sina ungar i år. Har inte sett någon katt här på länge och korparna har inte heller synts till på ett bra tag. Nu är häcken väldigt hög och taket skyddar mot regn. Boet syns inte och det är bra.

Det ska vara +8 idag, men känns banne mig som kallare. Därför vill man gå snabbt för att hålla värmen och jag försökte göra det. Mina två rundor med hundarna tog en timme idag och jag avverkade 5,6 km. Tog en lite längre runda med Unkas idag eftersom jag vill försöka gå längre turer. Kanske inte bästa dagen för att öka på längden, men jag måste för att inte bli frustrerad. Något mer måste hända. Yogan har jag kommit igång med bra nu och snart kan jag säkert göra mitt vanliga schema. Säger jag med visst förbehåll. För jag är trots allt svullen runt ankeln.

Något annat positivt är att vi kunnat sluta ge Kuma kortison och fiskleverolja. Hans klor är inte helt hundra, men mycket starkare än tidigare. Nu kan vi äntligen få ner hans vikt och då är ju motionen en stor del.

Smygtittar

Annonser

En av våra pensionärsgrannar har kalas och sitter ute under ett plast tak. Jag sitter på första parkett vid mitt fönster i biblioteket och hade jag fönstret öppet kunde jag höra vad de pratar om. Men jag tycker att det är för kallt och begriper inte att de kan sitta utomhus. +15 är inte direkt sommarvärme. Inte ens hundarna vill ligga utomhus. De springer ut och gör toalett och sedan snabbt in igen.

Igår tittade vi på Star Wars filmer som visades på tv. Två på raken såg vi och fattade inte ett dyft vad de egentligen handlade om. Jag har sett två på bio när de kom till Sverige och då tyckte jag att de var spännande, men dessa två som vi såg igår och handlade om Skywalkers barndom, var bara röriga. Tiden har kanske kommit ifatt och det som man tyckte var bra förut, är bara konstiga idag. Några fler blir det inte för min del.

Jag har varit medlem i en filmklubb under många år och de hade cd-skivor också tills för ett par år sedan. Men försäljningen sjönk nog drastiskt när man började streema musik via internet. Nu ska de även stänga ned filmklubben också så jag har skyndat mig att utnyttja alla rabatter som jag samlat på mig. Allt det nya gör att det snurrar runt i mitt huvud. Ska även erkänna att vi fortfarande lyssnar på vanlig analog radio och äger en cd-spelare. Vanlig skivspelare har vi inte längre och alla mina skivor är avyttrade. Men jag har massor av cd:n och de tänker jag inte göra mig av med. Men vi brukar faktiskt lyssna på musik i datorn när vi är ute med husbilen.

På tal om husbilen så är det snart dags för pyjamasen för den. Vi har inte kunnat köra ut med den under denna vackra sensommar och höst. Min fot satte punkt för de äventyren. Får sikta in mig på nästa år istället. Läser reseberättelser från andra år och minns allt roligt och tokigt vi varit med om. Det kommer mer om det här på bloggen längre fram.

Vecka sju

Annonser

Det känns nästan oöverstigligt att jag ska kunna gå som vanligt. Kan ju knappt röra foten som man normalt gör. Mina övningar känns urtuffa och det stramar och gör ont. I huvudet är det som att jag rör på foten väldigt mycket och i verkligheten är det en centimeter hit eller dit. Jag misströstar lite just nu och förstår inte hur det ska kunna fungera. Hur ska jag få en bra rörlighet på fyra veckor? Jag är otålig nu när jag är av med gipset och hade väl en föreställning om att bara jag tränar lite så ska jag märka en enorm skillnad. Det gör jag ju inte och det kommer ta tid innan jag märker skillnaden mot hur det är nu. Jag kan inte ge upp det vet jag, men det känns lite tröstlöst ibland. Allrahelst när det är måndag och första dagen på min träningsperiod.

Om fyra veckor kanske jag skriver något helt annat. Jag hoppas ju det. Men det jag insett är att om jag ska kunna gå normalt igen, krävs det hårt arbete och träning. Min skada har fått mig att i ännu högre grad beundra alla som har ett handikapp av något slag. Alla de som trots alla odds skaffat sig bra liv. De som vet att de måste leva med sitt handikapp resten av livet. Därför ska jag sluta ömka mig nu och bara träna. Jag kommer ju att bli helt bra tillslut och det gäller bara att ha tålamod.

Men jag kommer aldrig att säga: ”Det kunde vara värre”. De orden ger varken tröst eller lindring i någon situation. Alla som blivit skadade eller har ett handikapp vet att det kunde vara värre. Det är inget man vill höra, när det är så illa som det är.

Dags igen för ubåtar

Annonser

Denna gång är det Finland som jagar en misstänkt ubåt i sin skärgård. Har nordens försvarsmakt blivit mer observant nu, eller är det Ryssland som är det med sina ubåtar? Håller man på att kartlägga Östersjöns havsbotten och varför?

Ibland känns det som att man är lite paranoid och inbillar sig att det är ubåtar överallt. Men faktum är att det varit lite för många som farit omkring på havsbotten utanför vår kust. Det som mest oroar mig är att Sverige rustat ned och knappt har ett försvar längre.

Ska bli spännande och se om Finland lyckas få fatt i vad det är de har i sina farvatten. Kanske kommer de tvinga upp en eventuell ubåt och vi äntligen får se vem det är som rör sig därnere. Att Putin får lägga korten på bordet och sluta med det han håller på med.

Viktigt vetande

Annonser

Ichias = ont i ryggen. Riktigt djävligt ont gör det kan jag lova. Trodde knappt att jag skulle ta mig ut med hundarna idag. Men vtfk jag är en viking med rötter i djupaste finska karelen. Lite ont i ryggen som strålar ned i benet har väl aldrig dödat någon. Voltaren salva och sedan gick vi ut.

Efter rundorna med hundarna var jag och handlade åt pappa och sedan fick han sin dusch. Nya kläder och lakan i sängen. Men jag lovar att det känns just nu och jag har veknat och tagit en voltaren kapsel. Hoppas kvällen blir uthärdlig och att jag kan sova senare. En sängfösare kanske inte vore så dumt, det är ju ändå fredag.

Men det är inte bara jag som har ont idag. Ingemar Stenmark har sagt till media att kroppen tar stryk av att vara med i Let’s dance. Det slipper i alla fall jag. Dansa och träna för att göra det bra. Jag behöver inte heller klä upp mig i fåniga kläder. När jag tänker så blir smärtan uthärdlig. Jag kommer att överleva detta.

I morgon ska vi bada bubbelbad och det kommer att göra susen. Inbillar jag mig i alla fall. Man måste tro på det annars fungerar det inte. Samma sak med medicinen.

Om bara pappa kunde sluta röka. Mitt hår luktar skit när jag kommer från honom. Men inte tusan tänker jag bestämma vad en 89-åring ska göra. Han tycker säkert inte att ett år mer eller mindre spelar någon roll nu. Tror inte att han tänker slå något rekord i hur länge man kan leva. Kanske är det så att han längtar till mamma. Pappa säger ofta att han vet vad som händer när man dör och att han vet att han får det bra. Undrar vem han pratat med från andra sidan? Jag hoppas  att han har rätt. Pappa har alltid rätt eller hur?

Min födelsedag

Annonser

Eftersom det är vardag, har jag jobbat på i vanlig ordning. Det gör mig ingenting eftersom det var många år sedan jag firade min födelsedag ordentligt. När man var liten skulle det vara riktiga kalas. Jag kommer bara ihåg ett jag hade då min mamma var hemma från arbetet just den dagen. Men hon passade på att städa de rum vi barn inte vistades i. Så efter tårta och saft, begav vi oss ut och lekte. Det kändes inte speciellt festligt att ha en mamma som gick omkring i städkläder och gummihandskar. Tror inte jag hade fler kalas hemma, åtminstone kommer jag inte ihåg fler.

Jag har ju levt ensam i perioder och då har det inte funnits så många anledningar att fira. Någon gång har jag gått ut med någon väninna och haft en helkväll på stan. Idag ska vi äta resten av smörgåstårtan svärmor gjorde åt mig. Den var väldigt god så det ser jag fram mot. Ett glas vin ska det också bli, måndag till trots. Idag börjar ett nytt år för mig och det enda jag önskar mig är att det ska bli ett bra år. Många skratt och andra trevligheter ser jag framför mig.

Tror jag ska stänga kontoret lite tidigare idag. Tycker att det är befogat att göra när jag fyller år.

Det var den tisdagen det

Annonser

Det är nu jag ska säga att arbetsdagen är över och att det är skönt med kväll. Men som egen företagare vet man aldrig säkert om man kan stänga butiken. Ska göra ett försök i alla fall. Måste säga att det varit en otroligt produktiv dag och att alla uppdrag är besatta med veteraner. Det roligaste är att jag lyckats få igång flera nya, som aldrig varit ute på uppdrag. De är glada och jag är glad.

Gräsmattan har blivit klippt och hundarna är fortfarande ute i omgångar. Inte så dumt att vara hemma ändå. Det enda jag måste hålla uppsikt över är vissa ungar som verkar tycka det är roligt att reta hundar. Våra hundar tycker det är så roligt att sitta vid staketet och titta på alla som går förbi. Men vissa ungar verkar vara födda elaka. Tråkigt att det ska behöva vara så. Undrar vad deras föräldrar skulle säga om jag retade deras ungar? Tror det skulle bli ett dj:a liv i byn. Nu ställer jag mig upp vid fönstret så de ska se att de är iakttagna. Då törs det inte göra något. De är riktiga ögontjänare.

Undrar om hundar kan vara pollenallergiker? Unkas ögon rinner mer än vanligt just nu. Det gör ju mina med och jag är allergisk. Öppnade altandörren efter att gräset blev klippt och det var som ett stort moln slog emot mig. Tjock i halsen och ögonen sved. Bäst att hålla sig inne ikväll.

Vad är lämpligt att skriva om?

Annonser

Fick ett mail från en kollega som har mig som vän på ett socialt nätverk. Han tyckte att jag kanske var lite för personlig i mina inlägg på bloggen som jag brukar publicera på just det nätverket. För någon dag sedan fick jag ett like från en annan som jag har som vän på just detta nätverk. Så hur ska man förhålla sig egentligen?

Jag lämnar aldrig ut väldigt personliga informationer om mig eller mina närstående. Inte heller några bilder på andra som inte vill det. Hundarna är de som oftast förekommer på bilder. Men denna blogg är min högs personliga ventil, där jag skriver om saker som engagerar mig. Så ska den förbli och den som inte vill läsa kan ju strunta i det. Det är som med andra medier, det är bara att knäppa förbi sådant man inte tycker om att se eller läsa.

Visst finns det vissa saker jag kanske struntar i att skriva om då det kunde såra någon annan person. Eller skada någon. Man kan inte älska alla i världen eller hålla med om deras åsikter. Det gäller även mig och mina åsikter. Men precis som journalister vill, så vill jag väcka tankar och funderingar hos de som läser. Därför bryr jag mig inte om likes eller kritik när det gäller just min blogg. De som har synpunkter kan ju tycka till så jag får veta om någon har en annan uppfattning. Det berikar och kanske lär jag mig en hel del nya saker.

Nu till frågan om det finns något olämpligt att skriva om? Nej, det gör det inte om man inte går till personangrepp på utseende eller liknande. Man får säga vad man vill oavsett utseende eller läggning. Detta kan betraktas som en känga till Putin som stiftat en lag där han förbjuder andras åsikter och att föra fram dem. Må han födas till en homosexuell i nästa liv.