Första dagen med sommartid blir alltid lite konstig. Men vi tog vara på dagen och hundarna tyckte att det var utmärkt.
Det har verkligen smällt till ute i naturen när äntligen snön är borta och plusgrader infunnit sig.
Det var en härlig vårdag idag. Jag drömde inatt att det hade snöat och det låg en decimeter snö på marken. Gissa om jag blev glad när jag drog upp rullgardinen. Inte ett snökorn så långt ögat nådde. Solen visade sig en kort stund och då blev det riktigt varmt.
Snart påsk och konstrunda här i Skåne. Det finns ju flera olika rundor, men Österlen är nog den mest besökta. Även den som är närmast för oss. Vi bor ju precis vid kanten till Österlen. Långfredag ska ju bli fin säger vädernisse.
På bara några dagar har naturen riktigt exploderat. Det är nu den är som vackrast, när blommor slår ut och träden prunkar.
Mitt träd kommer snart ha vita fina blommor som sedan slår över till rosa. Min lilla trädgård och oas.
Hundarna ligger just nu ute i skuggan och sover. Gräset svalkar och vinden smeker deras pälsar. Apropå päls så ska jag borsta Kuma idag. Något han lärt sig att älska väldigt mycket.
Jag har läst några artiklar om människor som kommit till ny insikt. Detta att bo i en storstad och känna närhet till allt, kostar både pengar och hälsa. Idag kan jag känna mig stressad av att bara behöva åka till Malmö. Allt folk och hur de stressar omkring, påverkar min sinnesro. Alltså undviker jag det så mycket jag kan. Fast Malmö är inte speciellt stressigt om man jämför med t ex Stockholm. Dit jag inte längtar till för fem öre. En ung man på 24 år, har kommit till insikt att han kanske är den stora förloraren om man jämför med jämnåriga på landet. Han betalar 2,1 miljoner kronor för en etta på 20 kvadratmeter i Stockholm. Hans kusin som är jämnårig ska bygga ett hus på 170 kvadratmeter, med tillhörande tomt för samma kostnad. Deras garage är på 75 kvadratmeter. Den unge mannen blir lite skakad och efter turen till kusinen ser han sig inte som vinnaren i jämförelsen.
En annan artikel berättar om Wwoofare, som jag tidigare aldrig hört talas om. Men tydligen existerat i över tio år. Det är en förening som förmedlar sk praktikanter till lantgårdar. Storstadsmänniskor får en chans att bo på landet. De hjälper till med gårdens sysslor, för mat och husrum.
Båda artiklarna återger hur människorna från storstaden upplever vistelsen på landet. Lugnet, stillheten och hur de mår. Jag tror att alla mår bättre av att stanna upp en stund och fundera över sin situation. Kanske flytta ut på landet ett tag för att uppleva livet i naturen. Livet är mer än att stressa mellan olika punkter om dagarna. Det upptäcker säkert många på sin semester, men glömmer när de väl kommer hem igen.
Själv ser jag mig som en vinnare, efter min flytt till byn. Både själsligt och ekonomiskt har det blivit mer harmoniskt. Naturen gör människan gott och att leva med årstidernas växlingar. Men det är kanske tur att inte alla vill bo vare sig i storstäderna eller på landet, för tänk hur det skulle se ut om alla flyttade ut på landet? Så storstadsbor, stanna gärna där och nöj er med att besöka oss då och då. En sak är säker och det är att vi själva ser oss som vinnare och de som inte gör det flyttar ju helt enkelt.
En underbar sommardag fick vi idag och tungorna hänger som slipsar på hundarna. Tror de blev helt nöjda med promenaderna idag och nu ligger de i skuggan ute i trädgården. Gräset svalkar lite.
Men jag blev ledsen när jag kom hem med Unkas. Boet som duvan legat i verkade helt tomt och det låg lite dun på uppfarten. Jag tog en stege och det var alldeles tomt i boet. Senast igår låg där två duniga tennisbollar när mannen tittade. Tråkigt att någon katt tagit dem eller kanske en skata. Det fanns inte något annat spår av dem än lite dun. Trodde att de skulle få vara ifred denna gång, men naturen är fruktansvärt grym. Jag vet inte om duvor föder fler än en kull per år, men hoppas på det så att de får en ny chans. Fast hit kommer de nog inte i första taget.
Har ni fått skatteåterbäringen ännu? Jag har inte fått det, men mannen har. Kollar varje dag för att se om pengarna är där. Skulle behöva lite tillskott just nu när alla räkningar är betalda.
Dags för mig att ge mig ut och titta till hundarna och svalka mig i skuggan med ett glas isvatten.
Mina ögon rinner och det blir stopp i näsan och rösten försvinner. Det är våren för många människor och så även för mig. Men ändå älskar jag denna årstid. Jag tar näsdroppar och tabletter, vilket gör att jag ändå kan njuta av allt som slår ut.
Det känns faktiskt som att jag vaknar nu och livet verkligen börjar. Vi har sluppit alla dessa bakslag i år utan våren har bara rusat in i skåne. Idag kände vi det verkligen då hela byn luktade gödsel. Eftersom vi är omringade av åkrar och bönderna var satt fart med att harva och gödsla är det en välkänd lukt. Som tur var blåste det idag så lukten var inte alltför stark. Då många bönder inte har grisuppfödning längre slapp vi lukten av grisgödsel. Det är en stank som verkligen är vedervärdig. Den luktar som att du doppat näsan i en spya, så stark och till och med jag brukar hulka när jag känner den. Men idag var det nog mest konstgödsel och kogödsel. Helt ok om man bor på landet.
Vinden var lite kylig idag och solen orkade inte riktigt värma oss på hundpromenaderna. Men med tre stora hundar blir man ändå varm. De vill gärna gå i rask takt, för att plötsligt tvärstanna då någon lukt är enormt intressant. Vet inte hur många gånger jag varit på väg att göra en dykning över Unkas. Tänk, dig att du går rätt snabbt och njuter av naturen, plötsligt har du ett stort svart hinder framför dig. Tur var så klarar han att jag tar mot mig på hans rygg och därmed slipper dråsa i backen. Han brukar inte ens reagera när jag stöder mig på honom. Lille Unkas är en riktig go klippa med mycket tyck.
Idag har jag fått börja med min allergimedicin och då är det vår på riktigt. Men med den fungerar det väldigt bra och jag kan njuta av allt som slår ut. Igår gick vi en lång runda utanför byn och njöt av solen och allt som börjat prunka. Fåglarna kvittrar som galningar och vår duva kommer varje morgon och hälsar på. Den sitter och tittar på oss från bigarråträdet när hundarna går ut efter frukosten. Det är lustigt att vi fortfarande har en svartvit och två brunbeige/gråa, som vi hade då vi räddade den från skatorna. Den kanske tror att det är samma hundar som bor här ännu. Men det är bara vår bruna som är kvar sedan dess. De andra två har somnat in och tittar på oss från en annan dimension. Så vill jag tro i allafall.
Ingen dag är den andra lik och så även idag. Därför brukar vi inte göra alltför noga planer på morgonen. Vi tar itu med en sak i taget. Jag har mitt företag och det tar en hel del av min tid, vilket jag är glad för. Våren innebär att många vill anlita oss och vi är beredda.
Livet är ett pussel och vi hittar bitar hela tiden att lägga till.
Ännu en gång får man läsa i dagspressen om att jägarna kräver att vargen ska utrotas. Samtidigt finns en artikel i samma tidning om en jägare, som attackerats av vildsvin. Ingen kräver att detta djur ska utrotas. Jag blir så less på denna ensidighet från jägare. Självklart ska vi ha vilda djur i våra skogar och även vargar. Det är vi människor som ska ta hänsyn till djuren inte tvärtom. Jag trodde tidigare att de som kallar sig jägare var ansvarsfulla människor, men denna inställning har de tagit död på själva.
Man kan få jägarlicens på två dagar på en snabbkurs och vem som helst får ta det. De behöver inte ha naturvett eller ens kunna skjuta särskilt bra. Med denna vetskap kan inte jag anse att de ska få bestämma hur eller vilka vilda djur Sverige ska ha i sina skogar. Jag anser att en upprensning bland jägarna bör ske och de som inte är lämpliga ska inte få ha vapen. Sedan vill jag se en mer nyanserad och ansvarsfull debatt om jakten och viltet föras. När sådana åsikter som att utrota något djur kommer upp, bör alla reagera. För vilka andra värderingar kan sådana människor ha, om t ex invandrare mm. Att uttrycka ett hat mot någon djur eller människa, får mig att bli riktigt rädd.
Varför inte försöka leva i jämvikt med naturen istället för att förstöra den?
