Mannen hittade ett fult litet skott som jag satte i en stor kruka. Växten som varit i krukan hade lämnat in och jag ville spara jorden.
Men så fick det lilla skottet en chans att visa vad det gick för. Såhär vacker är den nu på hösten och gissa om jag är glad att jag gav den en chans.
Undrar vad det är för sorts växt?
Jag har läst några artiklar om människor som kommit till ny insikt. Detta att bo i en storstad och känna närhet till allt, kostar både pengar och hälsa. Idag kan jag känna mig stressad av att bara behöva åka till Malmö. Allt folk och hur de stressar omkring, påverkar min sinnesro. Alltså undviker jag det så mycket jag kan. Fast Malmö är inte speciellt stressigt om man jämför med t ex Stockholm. Dit jag inte längtar till för fem öre. En ung man på 24 år, har kommit till insikt att han kanske är den stora förloraren om man jämför med jämnåriga på landet. Han betalar 2,1 miljoner kronor för en etta på 20 kvadratmeter i Stockholm. Hans kusin som är jämnårig ska bygga ett hus på 170 kvadratmeter, med tillhörande tomt för samma kostnad. Deras garage är på 75 kvadratmeter. Den unge mannen blir lite skakad och efter turen till kusinen ser han sig inte som vinnaren i jämförelsen.
En annan artikel berättar om Wwoofare, som jag tidigare aldrig hört talas om. Men tydligen existerat i över tio år. Det är en förening som förmedlar sk praktikanter till lantgårdar. Storstadsmänniskor får en chans att bo på landet. De hjälper till med gårdens sysslor, för mat och husrum.
Båda artiklarna återger hur människorna från storstaden upplever vistelsen på landet. Lugnet, stillheten och hur de mår. Jag tror att alla mår bättre av att stanna upp en stund och fundera över sin situation. Kanske flytta ut på landet ett tag för att uppleva livet i naturen. Livet är mer än att stressa mellan olika punkter om dagarna. Det upptäcker säkert många på sin semester, men glömmer när de väl kommer hem igen.
Själv ser jag mig som en vinnare, efter min flytt till byn. Både själsligt och ekonomiskt har det blivit mer harmoniskt. Naturen gör människan gott och att leva med årstidernas växlingar. Men det är kanske tur att inte alla vill bo vare sig i storstäderna eller på landet, för tänk hur det skulle se ut om alla flyttade ut på landet? Så storstadsbor, stanna gärna där och nöj er med att besöka oss då och då. En sak är säker och det är att vi själva ser oss som vinnare och de som inte gör det flyttar ju helt enkelt.
Visst har många skrivit om skolan och lärarna, men jag ska ändå göra det då jag börjar få nog av idiotiska artiklar och uttalanden. Det är inte skolans fel att ungar kastar sten på bilar från broar, mobbar andra barn, förstör utomhusbassänger genom att skära upp plasten så att 60 liter vatten rinner ut i trädgården, förstör murar och brevlådor eller kör sina bilar så folk blir störda om nätterna.
Det är föräldrarnas sak att lära sina barn vad som är rätt eller fel att göra. Grunden för hur en människa blir startar i hemmet. Skolan ska ge barnen verktyg för att kunna skaffa sig utbildning och sedan arbete. Att lämna uppfostran till lärarna är att ge upp sin roll som förälder. Det är inte skolans sak att uppfostra barnen att bli människor som inte förstör eller skadar andra. Det skylls ofta på att klasserna är för stora. De har alltid varit stora. Nu är det länge sedan jag gick i skolan, men vi var minst trettio elever i de klasser jag gick i. Skillnaden var kanske att när någon förstörde för alla andra så placerades den eleven i sk obs-klass. Idag ses det väl kanske som diskriminerande att göra så, men det hjälpte faktiskt.
Jag har själv varit lärare på högstadiet och då även i både sk obs-klasser och hjälpklasser. De jag hade i obs-klass fick all den hjälp de behövde av mig eftersom de var färre. Idag är jag stolt över att de eleverna fick den hjälpen att få upp sina betyg och kunde söka vidare till de utbildningar de ville ha. Jag har även varit stödlärare på lektioner och i vissa fall gick vi in i ett enskilt rum för att kunna jobba effektivt. Men allt sådant verkar man ha förkastat idag.
Det är inte diskriminerande att ge de barn som inte klarar av att vara i vanliga klasser extra hjälp. Kanske en förebild i de fall då föräldrarna inte kan eller orkar vara det.
Så skyll inte på skolan när ett barn eller ungdom inte klarar av att följa de regler som finns i samhället. Lärarna ska lära ut och föräldrarna ska uppfostra. Ge de elever som inte får någon uppfostran hemma en ny chans genom att de får gå i mindre klasser med en lärare som är specialutbildad för detta.
Jag blir alltid så förvånad över att sådant som har med melodifestivalen och eurovisionsfestivalen, orsakar sådan känslostormar. Ändå säger så många att de inte tittar på det programmet. Tidningarna har ofta stora uppslag efter en tävling där läsarna får yttra sig om rätt låt vann. Det råder alltid delade meningar om detta. Idag blev programlederen för eurovisiontävlingen presenterad, Petra Mede. Kort efteråt kunde man rösta om det var ett bra val eller inte. På twitter sägs det en hel del och hur fel det var att välja henne. Åsikter som att hon har så dåliga skämt och när hon ledde melodifestivalen var det sååå tråkigt och torrt.
Jag kan hålla med om att jag inte skrattade när hon var programledare då och att hon inte verkade prata naturligt. Nu är det ju så att Edward Sillén skrev texterna då och kommer att göra det nu också, så det kanske är han som är torr och tråkig? I vilket fall som helst var Petra kanske väldigt nervös förra gången och det behöver hon ju inte vara denna gång. Jag reagerade på när hon svarade en utländsk journalist på engelska och hur fint uttal hon har. Några rader på franska sade hon också i början på presentationen och det var oklanderligt. Sverige får i alla fall en programledare som kan prata flera språk, så de utländska tittarna förstår vad hon säger. Det kan ju ha spelat roll vid valet av programledare.
Tycker också väldigt illa om att döma ut någon innan programmet har sänts. Det talas ju så vitt och brett om att man ska ge någon en andra chans och anser att Petra ska få bevisa själv att hon är rätt val. Att jag inte skrattat åt hennes skämt tidigare behöver ju inte betyda att jag aldrig kommer att göra det. Detta och att döma ut Malmö som värdstad för evenemanget anser jag vara småaktigt. Ingen mer än de som är involverade i detta program vet vad de vill uppnå och vad de tänker göra. Så se hela sändningen innan ni dömer.
Men visst är det fantastiskt att det rör upp så många känslor varje år. Jag sitter alltid och småler åt alla tweets och skriverier. Det säger en sak till mig och det är att det måste vara ett populärt program och att det är fler som tittar på det, än vad de tillstår.
Nu har hundarna fått sina rastningar och det är även min chans för ett brake varje dag. Jag får två sköna promenader och kan släppa jobbet lite grann. Idag var väl inte vädret det bästa men det gör mig ingenting eftersom jag kan byta kläder när jag kommer in. Hundarna verkar nöjda och har somnat inne på mitt kontor. Jag ska föra in lite uppgifter i mitt dataprogram och sedan göra klart mapparna och alla rivlappar som vi ska sätta upp senare i eftermiddag. Låter kanske inte särskilt avancerat, men det är väldigt skönt att ha mappar klara när jag ska göra intervjuer. Det tar sin lilla tid så det är bra att göra det när jag inte måste göra annat.
Vi ska åka ned till Trelleborg och sätta upp rivlapparna, men även ta nya foton till mitt körkort och passfoton. Allt går ut i oktober så det är viktigt att få detta gjort nu. Lika bra att göra fler saker samtidigt. Jag har inte lust att flänga fram och tillbaka varje dag. Det är även viktigt att jag får tid för planering till de dagar jag åker ut. För plötsligt ringer någon om ett uppdrag eller en ny veteran vill anmäla sig. Jag måste ha tid för dem och då vara hemma. Nu ska jag även planera en rekryteringsträff som jag tänker ha i Trelleborg. Vill gärna ha den nu då artikeln nyss varit i tidningen.
Hela dagen har jag haft mailkontakt med huvudkontoret, för att ordna visitkort, flyers och en massa annat. Det är en hel del att tänka på när man ska försöka nå ut med information om ett företag. Jag har letat rätt på lokaltidningar och andra sätt att få upp reklam och synas. Så även om jag inte fått f-skattsedeln ännu så vill jag ha allt klart när jag får den.
Men det är roligt att se hur företaget börjar forma sig och att starten närmar sig. Nu är det ju strax semestrar och jag räknar inte med rusning precis utan denna tid är mest till för att göra mig känd. Här gäller det att inte kasta ut pengar på onödiga sakert som inte betalar sig, utan hålla sig till en jordnära nivå. Så småningom ser man hur allt slår ut och vad man ska satsa mer på. Jag har ingen skattkista att ösa ur så här gäller det att fördela pengarna på rätt sätt.
Dagens påskhelg är inte ett dugg lik de man genomlevde som liten. Det enda roliga med påsken då, var påskägget man fick just på aftonen. Då kunde man krypa upp i soffan med en bra bok och godiset. Programmen på tv handlade bara om religiösa saker och visades det någon film så handlade den om Jesus uppståndelse. Eftersom det var en religiös helg så skulle man inte vara ute och leka, så alla barn var hemma och hade tråkigt. När man blev tonåring så kändes det som världens längsta helg och man ville bara att den skulle ta slut.
Idag har jag inte sett en enda påskärring eller märkt av på tv att det är en religiös helg. Tiderna förändras och nu använder man denna helg för att vila upp sig eller få saker gjorda som man inte hinner annars. Här i skåne kan man åka på konstrundan ute på Österlen och det är verkligen en höjdpunkt. Nu får alla konstnärer en chans att visa upp allt de gjort under våren och vintern. Det är festligt och många är ute på vägarna då. Här har man också som tradition att fästa påskfjädrar på en buske eller ett träd i trädgården. Det är så fint med dessa färgklickar nu innan allt slagit ut.
Ska jag vara ärlig så tycker jag bättre om påskhelgen nu, då det inte är så religiöst.
Nu på torsdag blir det premiärtur med nya husbilen och det var egentligen inte tänkt från början att bli det. Men ett möte i vår huvudstad som bokades in till fredag gör att vi ska iväg. För en hundägare är det bästa sättet att färdas och en chans att kunna närvara vid möten. Jag kan avslöja att det har med vår framtid att göra så det är viktigt. Närmare detaljer ska jag avslöja längre fram.
Men det jag ser mest fram mot är turen i husbilen och hur det kommer att kännas. Nu är vi endast fyra som ska ut på resor och det kanske kommer att kännas konstigt. Så nu har jag börjat förbereda en del till resan. Vi har en husbil med långbäddar vilket medför att madrass och överkast inte riktigt passar från Pärlan. De överkast som följde med är mycket snygga men väldigt opraktiska för en hundfamilj. Ljusbeige är inte en färg som riktigt är rätt. En slags mockaimitation gör att hår och smuts verkligen kommer att fastna. Sedan är de snygga om man inte har täcken och kuddar i sängarna. Så jag har klippt ett sparat överkast i två delar. Det har vi haft hemma över vår stora säng, så det blir två ypperliga enkelsängsöverkast. Fördelen är också att hundarna känner igen det och då blir det inte bara nya saker för dem.
Kanske inte lika snyggt som det ljusbeige men mer praktiskt för oss. Eftersom den ena enkelsängen kan dras ut så kommer vi att ha en enorm dubbelsäng vid sovdags. Tryggt för hundarna att kunna ligga mellan oss på natten. Så nu är det dags för mig att färdigställa överkasten. Fållen ska göras och jag har valt att använda snabbfållband, då det är ett quiltat överkast som blir för tjockt att fålla på annat sätt.
Ja, här fick ni lite värdelöst vetande. Men det är vad jag sysslar med denna söndag.
Idag är det utrikespolitisk riksdagsdebatt och socialdemokraternas nye partiledare måste sitta på läktaren. Man kan undra hur Löfvèn känner sig när han sitter och lyssnar på de som debatterar. Är han frustrerad och rycker det i fötterna på honom? Att inte få ge uttryck för sina åsikter måste ändå vara svårt i denna situation. Nu blir det väl så att han väljs in i riksdagsgruppen vid socialdemokraternas kongress nästa år, men det är lång tid dit. Fler debatter kommer att ske där han får sitta och lyssna. Därför är det inte konstigt att aftonbladet idag har med en artikel där s,v och mp kräver att palestina ska erkännas som stat. De tre ledarna för dessa partier har skrivit ett gemensamt upprop angående den frågan. En chans för Löfvèn att ändå få säga något inför debatten. Rätt klen tröst för en partiledare som säkert har fler åsikter angående utrikespolitiken.
Socialdemokraterna valde en ny partiledare för ett tag sedan och då minsann skulle alliansen få på tafsen. Här var en ledare som skulle ta ställning för den socialdemokratiska politiken. Idag frågar jag mig vilken politik? Jag har inte sett många uttalanden om hur de ställer sig i olika frågor. Igår gick Reinfeldt ut i media och pratade om att pensionåldern antagligen borde höjas i framtiden. Han var med i olika media och Löfven var också inbjuden, men tackade nej. Men hallå!!! Här borde socialdemokraterna haft en ypperlig chans att föra fram sina åsikter angående pensionen och vad de anser att man borde göra. Men nej, total tystnad råder från sossarna.
Mona Sahlin sade på sin tid att pensionsåldern borde höjas och att folk måste räkna med att arbeta längre. Men det var hon det. Står socialdemokraterna fast vid det eller har man en annan uppfattning idag, det vet ingen. Skulle vara intressant att få veta hur de ställer sig i den frågan och hur de i så fall tänker finansiera pensionerna.
Nu undrar jag om alla socialdemokrater gått under jorden eller vad sysslar de med? Existerar partiet längre, mer än i riksdagen? De syns inte, hörs inte och tar inte ställning i någonting, verkar det som.
