När man ger sig in i debatten om vargen, får man räkna med mothugg. Men jag tänker faktiskt göra det nu.
I morse läste jag en artikel i aftonbladet, om en carinterrier som blivit dödad av en varg. Det berättades att ägaren gått ut vid midnatt med sina fyra hundar. Hon märkte att hästarna i hagen var oroliga och gnäggade. Ett rovdjur måste finnas i närheten. Hennes ena hund rusade in i hagen och skällde vilt. Så tystnade skallet och ägaren fick se en varg. Hon hojtade och viftade allt vad hon kunde. Vargen vände sig om och började gå mot henne. Den följde efter ända fram till huset. Hon fick in två hundar och den tredje lyckades slinka in vid altandörren. Nu försäkrade kvinnan att hon absolut inte är varghatare, men vill att man ska ha skyddsjakt på vargen.
Så stod det i artikeln och jag funderade inte speciellt över den, men så började tankarna snurra ordentligt.
Varför gå ut och rasta sina hundar mitt i natten? Om någon var dålig i magen, tar man väl bara den med sig. Annars har nog ingen hund behov av att gå ut vid den tiden. Bor man sedan i Värmland där det finns många olika rovdjur, bör man väl ha sina hundar i koppel? Kvinna nämnde också att hon trodde att det var räv eller lodjur som skrämde hästarna. Den hund som blev dödad, rusade in i hästhagen, vilket tyder på att den inte var kopplad.
Jag frågar mig hur klokt det är att gå ut mitt i natten med okopplade hundar, då de flesta rovdjur är ute och jagar efter mat. Till och med jag som bor i skåne vet att rovdjur är nattdjur. Sedan undrar jag om kvinnan brukar låta sina hundar jaga bort rovdjur från gården? Nu var ju hästarna i hagen väldigt skrämda och det kunde lika gärna ha varit någon av dem som sparkat ihjäl hunden. Om ett rovdjur var i hagen och ett nytt djur kommer rusande kan de tro att detta också var ett rovdjur. Nåväl, nu hände inte det utan vargen dödade hunden som kom rusande, skällande mot den. Hade den inte rätt att försvara sig mot angriparen?
I Värmland finns det flera vargrevir. Det vet man väl om man bor däruppe? Risken att en varg traskar över markerna är rätt stora. Allrahelst om natten.
Hade jag av någon anledning måst gå ut med mina hundar på natten, skulle de varit kopplade och om jag märkt något ovanligt, hade jag tagit in dem direkt. Sedan hade jag gått själv med kastrullock och försökt skrämma bort rovdjuret. Inte låtit någon hund rusa efter.
Ponera att hon bott i Florida. Om hon då gått ut med sina hundar lösa mitt i natten, hade de kunnat bli alligatormat eller pytonormsmat. Sedan kanske hon själv blivit efterrätt till något av dem.
Människan är ett underligt djur som alltid vill skylla sin egen dumhet på andra. Min slutsats är att: antingen var kvinnan onykter, brukade skicka sina hundar på rovdjur eller fruktansvärt dum.
Men det ska väl inte vargen få lida för. Det där med att hon inte är varghatare tar jag med en nypa salt. Förresten om jag fick för mig att flytta upp till Värmland, hade jag köpt en hund som verkligen kunnat försvara sig mot en björn eller varg, som t.ex. ovatjarch. Den hade haft en chans att kunna jaga bort den. Kanske därför herdarna i Europas bergstrakter har sådan hundar?