Idag flämtar vi igen

Annonser

Kort regnskur tidigt i morse och sedan blev det varmt och dåligt med vind. Det är lustigt att vi stod i Vias med vindar som gjorde att vi knappt kunde vistas ute och så kom vi hit och här är det vindstilla nästan varje dag. Men här måste vi vistas utomhus för att orka.

Unkas är den som verkar ta det hårdast och idag har han fått ligga under våta badlakan. Då sover han och verkar inte vara alltför varm. Så nu har vi lagt till en ståfläkt på vår inköpslista. Eller två blir det nog.

Till råga på allt blev Unkas stucken av något i morse och vänstra knäleden svullnade upp som en ballong. Jag tog fram den frysta grönsakspåsen ur frysen och lade den under benet och då gick svullnaden ner. Inte helt men nu ser det ut som ett vanligt knä igen. Han bryr sig inte om det så det kan inte ömma eller klia. Att det alltid ska vara han som råkar ut för saker? Jag tycker så synd om honom.

I morgon är det röd dag i Frankrike och vi har en vecka kvar tills vi får nycklarna. Nu känns det lite jobbigt att vänta när det är så nära. Vi behöver verkligen en trädgård och ett hus. Det är arton veckor sedan vi bosatte oss i husbilen och nu vill vi ha lite mer utrymme. Det ska bli så skönt att slippa se sig för ifall en hund ligger i vägen, för med liten golvyta så gör alltid någon det. Att slippa kryssa sig fram och två toaletter blir underbart.

Nu vill vi bara att dagarna ska gå fort.

Okopplad eller inte…

Annonser

På sina hundar har man oftast koppel för att de inte ska springa överallt. Jag har ganska långa koppel till mina då jag märkt att de drar mindre i det då. Har man ett kort koppel så vill de hela tiden en meter till och det blir konstiga ryck. Med ett längre kan man variera och låta dem nosa här och där. De söker kontakt eftersom de inte känner att matte verkligen är med hela tiden. Eftersom jag har stora hundar använder jag aldrig flexikoppel, då jag varit med om att de kan gå av och ju äldre kopplen blir så nöts de. Linan åker ju in och ut ur hylsan under promenaderna och skulle det bli ett oväntat ryck kan den gå av. Man ser inte om det blivit slitet och det känns inte bra. Att gå ut med dem okopplade är otänkbart då folk ofta är lite rädda för stora hundar. Den friheten får de ha i vår trädgård och de verkar må bra av att ha det på detta sätt. Vill man låta dem röra sig mer så finns det ju långlina. Då kan de springa mer fritt och röra sig över större ytor. Ett skydd för vilda djur när man är ute i naturen.

Jag vill inte påstå att mina hundar sköter sig exemplariskt, men i alla fall såpass mycket att jag tycker om att gå ute med dem. De har aldrig huggit någon annan hund eller människa och det räcker för mig. De måste inte gå fot eller bakom mig. Efter att ha läst om vargar och hur lika de är hundar när det gäller rang mm. Så vet jag att mina hundar inte tappar förtroende eller respekt för mig, bara för att de får gå före. Jag tillhör inte deras flock, men är ett överhuvud i deras familj och det vet de. När jag sitter vid skrivbordet jobbar jag och de stör mig aldrig. Om det ringer på dörren rusar de aldrig fram eller skäller. De vet att jag är den som ska ta mot den som står utanför och har full kontroll över situationen. Detta har jag inte behövt träna dem till utan endast visat ett par gånger hur jag vill ha det med mina händer. Jag har krävt utrymmet och de accepterar det utan protester.

Allt detta är något vi kan lära oss att utnyttja när vi umgås med människor. Håll ingen kopplad, för då försöker de bara att komma längre bort. Om någon inte vill umgås med dig så strunta i den människan. Tillslut blir de så nyfikna att de ändå söker kontakt. Men kräv ditt eget utrymme utan hårda ord eller skrik. Tänk, om vi kunde lära oss av hur djuren gör, då skulle många konflikter kunna undvikas. Ibland tycker jag att det är vi människor som är den dummaste på jorden, trots att vi har en sån utveckald hjärna.