Mannen var lite sjösjuk på morgonen då det kom ganska kraftiga vindar inatt. Men cola och bikarbonat fixade hans mage och vi kunde börja fundera på frukosten. Hundarna tycker om att vara här då det finns bra gångvägar att gå med dem.
En vecka på resande fot och idag var det dags att köra sista etappen ned till kusten. Vi tog sovmorgon till nio då det är en bit att köra. Vi kom iväg vid elva och då var det behagliga +23 ute. Dagens resa blir ca 34,6 mil lång och mannen beräknar att vi ska vara framme vid 19.00 på kvällen, men jag tvivlar på det utan tror en timme senare.
Jag slutade räkna rondeller vid tio och kommer nog drömma om Lennarts: ”kör in i rondellen och ta andra avfarten” inatt. Vi skulle först genom Lyon och jag hade lite magvärk efter förra årets protest från bönderna, då vi snurrade runt i staden i flera timmar. Nu gick det lite bättre och köerna var av det mer normala slaget. Men mannen ville ta den vägen och det var bara för mig att acceptera då det är han som kör.
Efter att ha sett en hel del av den franska landsbygden och klockan var 17.00, beslöt vi oss för att stanna på en ”Air de picnic”, då hundarna måste få sin mat och rastas. Vi hade då 10 mil kvar till ställplatsen i Port-Saint-Louis-de-Rhone och anlände dit kl.20.00. Jag fick rätt. Nu står vi vid floden Rhones utlopp, tillsammans med ett tiotal andra husbilar. Först ska hundarna få sin rastning, sedan ska vi äta plockmat.
Tredje dagen i Frankrike och sjätte dagen på resan. Det tar lite tid att köra ned i Europa. Eftersom vi lagt oss rätt tidigt vaknade vi klockan åtta när brödbilen kom. Det är en service som ofta finns i Frankrike på ställplatserna och det är så gott med färska baguetter till frukost. Dessutom är det billigt. +20 redan på morgonen och blå himmel säger att det blir varmt ute idag. Hundarna fick en promenad i den fina omgivningen innan det var dags att köra vidare söderut.
Idag kopplar jag ur alla betalvägar så vi får se mer av landskapet. Det kostar ca 1 euro/mil att köra betalväg och de är ofta väldigt tråkiga, men det går fort att ta sig fram. Därför fortsatte färden mellan berg och dalar. Förbi Arbois där Louis Pasteur är född. För de som inte vet vem det är kan jag berätta att här kan man köpa väldigt goda ostar. En sak som Pasteur utvecklade och fransmännen är duktiga på. Vi stannade inte vid något av alla fromagerie som finns utefter vägen utan fortsatte på vinvägen i Jurabergen. En mycket fin väg som tar lite tid men är en fröjd för ögonen.
När vi hade ungefär 12 mil kvar till ställplatsen, kom vi fram till en rondell som jag kände igen från året innan. Därför sade jag till mannen att köra till vänster då det ligger en Lidl där. Vi behövde handla lite så mannen lydde mig och han blev väldigt paff när det visade sig att jag hade rätt. Han tycker att jag har minne som en elefant när det gäller vägar och platser. Vi passade på att rasta hundarna eftersom vi visste att det var ett bra ställe att göra det.
De tolv sista milen gick fort att köra och efter en stunds väntan kunde vi köra in på ställplatsen ”Villefranche-sur-Saone”.
Trelleborgs sjukhus hade ringt till pojken och meddelat att pappa kommer in på korttidsboende nästa morgon. Det blir invid sjukhuset och han behöver lite saker. Så här gäller det att få hjälp med att plocka ihop det så pojken kan köra dit sakerna. Därför blev det lite sent i säng och vi duschade för att kunna åka tidigt i morgon. Idag har vi kört 24,6 mil och alla intryck har gjort att vi somnade så fort vi lagt oss.
