Vilodag och Bröllopsdag

Annonser

Med mörbultade kroppar kände vi att idag får det bli vila för oss. Nu satte JR igång med att göra administrativa saker och som vanligt blev jag indragen i det hela. Så min vilodag blev istället en massa huvudbry med datafrågor. Men jag bröt ett tag och pressade ny apelsinjuice. Fast när det sedan skulle beställas sadelväskor till teslan gick JR bet igen och när även jag misslyckades gav vi upp, för nu är vi rätt trötta i huvudet. Mörkret har börjat lägga sig över byn och eftersom det ska bli regn de närmaste dagarna kommer inte JR att köra teslan.

För ett tag sedan köpte JR några tröjor till mig och det är alltid spännande att se vad han kommer hem med efter att jag bett honom köpa något fint. Man är väl en stjärna. Tröjan är väldigt skön och vi får se hur många paljetter som är kvar efter tvätten. Nu är det även en tryckt stjärna på bröstet som inte glittrar så man är en stjärna i alla fall. Vi har en liten butik som jag brukar kika in i då och då, men inte köper särskilt ofta från. JR tyckte att de kamouflagefärgade tröjorna var så snygga. De var de enda jag förbjöd honom att köpa. Inte min grej. Så han lät bli och sedan fick damen i affären välja tre tröjor. Vet inte vad han sade för storlek men för små är de absolut inte, utan väldigt rymliga. Kanske bra för man vet inte om de krymper i tvätten.

Jag har ju två stjärnor som varken behöver glitter eller annan glamour. Efter att jag gett hundarna middag gick vi ut en stund och lämnade JR ensam vid datorn. Det var lugnare i grannens trädgård idag och Turbo har varit ute nästan hela dagen. Hon tycker inte om när någon skriker och gapar. Så dagen har varit behaglig ur många synpunkter trots datormicklet.

Vi vill ha glada hundar som tycker att det är roligt i trädgården. Kuma brukar ligga och titta när småfåglarna äter och Turbo vaktar så fåglarna inte kommer för nära trädäcket. Ordning och reda och inget bråk är hennes devis.

Idag är det vår Bröllopsdag! 19 år som gifta och vi har inte tröttnat alls. Livet blir bara bättre med åren och även om vi själva är lite kantstötta så är kärleken stark. Jag fick ju en stor kruka med fina blommor tidigare av JR. Se fotot på Turbo ovan. Föredrar ju att ha blommor ute i trädgården och mina julrosor ser ut att arta sig.

Denna röda… ja vad är det för något? Vi eller jag trodde att det skulle vara något slags gräs, men det ser mer ut som någon slags kaktus eller palm. Den har vuxit rejält denna sommar. Vi har det låga staketet framför då Turbo sprang på den hela tiden. Men snart kan vi kanske ta bort det. Turbo älskar att springa ikapp med bilar som skramlar, det vill säga har något på ett flak eller ett släp som skramlar.

Det kan vara slut på fina soliga dagar med blå himmel i några dagar. Regn har vi förvarning om så vi får se hur det blir med den saken. Om vi inte får regn i morgon är det dags att vattna en del. I morgon är en annan dag och jag ska köra tvättmaskinen för nu har vi en hel del smutskläder. Inte fel att köra avfuktaren om det blir regn ute. Nu räknar vi ner denna månad och går snart över till vintertid. Vi får tillbaka timmen som stjäls varje vår.

De röda håren går aldrig ur

Annonser

Solen lyste upp vår morgon men djädrar vad det blåste. JR höll på att ramla omkull då han gick runt hörnet på udden. Jag stoppade en tvätt i maskinen och sedan höll jag mig i bakgrunden. Kuma tappade sin klo som gjort att han hoppat på tre ben i en dag. Livet var rätt bra ändå tills jag skulle göra min yoga och så bolldjäveln i vår trädgård. Hornen växte betydligt och jag beredde mig på ett combat senare. Här skulle vissa ord växlas.

Jag smulade ner morgonens baguette till lagoma bitar för småfåglarna och fyllde flaskan med vatten till deras vattenskål. Tog med mig handtvätten och stegade ut. lade till ett scare bleu när jag såg bollen i vår trädgård och upp flög apan som suttit ute i deras trädgård. Jag gick in och sedan och hämtade tvätten som skulle i maskinen. När jag kom ut var Fimpan där och äntligen fick jag köra mitt race. Det blev på svenska,franska och tyska och hon svarade att hon inte förstod då körde jag en väl val harang på engelska. Tror mitt budskap gick hem rätt bra där. Askan kom och sade att vi borde kanske bygga en mur och jag svarade att det ska vi göra punkt.

Djävlas inte med mig säger jag bara. Skönt att få ut min frustration med bollen. Nu vet de att nästa gång skickar jag den ut på gatan så vilken bil som helst kan köra på den. Vi har ju bestämt att bygga ett tätt staket där vi ska ha solpaneler för uppvärmning av poolen så det blir nog bra.

Livet innehåller allehanda saker och även konfrontationer. Jag är inte rädd för det.

Lika ståndaktig som Kuma är jag men lite jobbigt när han vägrar att komma in. Det blåste rätt mycket idag så uteliv var inte vad vi villa ha.

Hur svårt kan det vara att få svenska myndigheter att knappa in postnummer hit? Djäkligt svårt kan jag lova. JR har nästan blivit gråhårig idag när han försökt. Men skam den som ger sig och troligtvis kostade det oss några hundra innan han lyckades ordna det hela. Kanske får vi posten hit betydligt snabbare då.

Jobben försvinner

Annonser

Ser just nu ett intressant program om hur jobben försvinner i snabb takt. Tidigare var det så att industrier placerade sin tillverkning i östländer och i Asien. När lönerna i dessa länder höjs tar de tillbaka tillverkningen, men problemet är att då har tillverkningen till stor del automatiserats. Alltså färre som behövs i tillverkningen och de som behövs måste ha högre utbildning. Datorerna tar över mer och mer av mänskligt arbete. Det en dator klarar idag av våra hjärnors kapacitet, kan de klara flera hjärnors arbete om några år.

Ett exempel är bilarna som är självkörande. Idag är de inte riktigt en verklighet då de inte klarar av alla problem i dagens trafik. Men tänk om man gör vissa filer för dessa självkörande bilar som slipper ha med någon människa att göra mer än att transportera dem? Det kanske inte ligger alltför långt borta.

Vad ska vi människor göra då? Kanske arbeta färre timmar i veckan och lära oss leva på en lägre inkomst? Detta problem behöver inte jag tackla då jag närmar mig slutet på min arbetsfas. Jag närmar mig pensionsåldern. Det är de som kommer efter mig i ålder som drabbas av dessa problem. Men en självkörande bil vore kanske en bra sak för mig och alla andra som blir äldre?

Vi kan inte hejda denna utveckling mot datorer som sköter det mesta av arbetet. Samhället blir mer sårbart för intrång och det jag skulle satsa på om det vore så att jag skulle välja utbildning, var datorer och förbyggande av intrång. Eller så skulle jag vända ryggen åt allt detta och ägna mig åt djur. Tror inte särskilt många kommer ha ett fast jobb i framtiden, utan arbeta med projekt och sedan byta när det är klart.

Så svårt och komplicerat det är att vara ung idag.

I Frankrike

Annonser

Tredje dagen i Frankrike och sjätte dagen på resan. Det tar lite tid att köra ned i Europa. Eftersom vi lagt oss rätt tidigt vaknade vi klockan åtta när brödbilen kom. Det är en service som ofta finns i Frankrike på ställplatserna och det är så gott med färska baguetter till frukost. Dessutom är det billigt. +20 redan på morgonen och blå himmel säger att det blir varmt ute idag. Hundarna fick en promenad i den fina omgivningen innan det var dags att köra vidare söderut.

Idag kopplar jag ur alla betalvägar så vi får se mer av landskapet. Det kostar ca 1 euro/mil att köra betalväg och de är ofta väldigt tråkiga, men det går fort att ta sig fram. Därför fortsatte färden mellan berg och dalar. Förbi Arbois där Louis Pasteur är född. För de som inte vet vem det är kan jag berätta att här kan man köpa väldigt goda ostar. En sak som Pasteur utvecklade och fransmännen är duktiga på. Vi stannade inte vid något av alla fromagerie som finns utefter vägen utan fortsatte på vinvägen i Jurabergen. En mycket fin väg som tar lite tid men är en fröjd för ögonen.

När vi hade ungefär 12 mil kvar till ställplatsen, kom vi fram till en rondell som jag kände igen från året innan. Därför sade jag till mannen att köra till vänster då det ligger en Lidl där. Vi behövde handla lite så mannen lydde mig och han blev väldigt paff när det visade sig att jag hade rätt. Han tycker att jag har minne som en elefant när det gäller vägar och platser. Vi passade på att rasta hundarna eftersom vi visste att det var ett bra ställe att göra det.

De tolv sista milen gick fort att köra och efter en stunds väntan kunde vi köra in på ställplatsen ”Villefranche-sur-Saone”.

Detta år gick det hur bra som helst att köra in vid bommen. Vi ställde oss inne bland träden så vi fick skugga vid husbilen. Anledningen till att vi åker hit är att det ingår wifi i priset som är 20 euro/dygn. Lite dyrt men vi har lite att göra på datan så det var viktigt. Men jag kunde inte komma in på sidan där koden skulle skrivas, så därför gick jag bort till en tysk man som stod vid en husvagn. Men min dator ville inte, så jag tog mannens som fungerade perfekt. Efter datorjobb åt vi plockmat till middag, Precis vad vi behövde i värmen.

Trelleborgs sjukhus hade ringt till pojken och meddelat att pappa kommer in på korttidsboende nästa morgon. Det blir invid sjukhuset och han behöver lite saker. Så här gäller det att få hjälp med att plocka ihop det så pojken kan köra dit sakerna. Därför blev det lite sent i säng och vi duschade för att kunna åka tidigt i morgon. Idag har vi kört 24,6 mil och alla intryck har gjort att vi somnade så fort vi lagt oss.

 

Gråväder

Annonser

Vad gör man på sin semester när det är grått och trist ute? Vad gjorde man innan datorer, ipad och alla spel kom? När min familj var på semester läste vi böcker och en sommar hade vi fnatt på cowboyböcker. Det som vi tyckte bäst om var ”Bill och Ben”, två killar som gjorde en hel del tokiga saker. När regnet smattrade mot rutorna satt vi allihop med varsin av dessa pocketböcker och upplevde alla äventyr dessa cowboys hamnade i. Men någon gång gick pappa och jag, klädda i regnkläder till någon affär och köpte spel. Brädspel av olika slag var annat vi sysslade med. Syrran och jag fick varsin påse godis och så spelade hela familjen tillsammans. Vi gjorde mycket tillsammans på våra semestrar.

Om det var gråväder som vi har i byn idag, åkte vi in till närmaste stad och gick på kondis. För den semester vi hade råd med var att hyra banvaktsstugor av SJ. Pappa fick som anställd i det statliga SJ, hyra nedlagda banvaktsstugor till en billig penning. Eftersom vi inte hade bil, var det praktiskt då vi åkte dit med tåg. Kommer ihåg att pappa pratade med lokföraren, som stannade vid stugorna, trots att han inte gjorde det i vanliga fall. Hela familjen åkte gratis med tåg. En förmån alla anställda hade förr i tiden.

Varje år fick vi en broschyr med olika stugor, där det stod var de låg och vad som fanns att tillgå. Sedan fick vi skicka in våra önsningar och hoppas att vi skulle få den stuga vi valt i första hand. Men vi valde flera olika, för att vi skulle få något av det. Två veckor i en stuga på en okänd plats, som var rena rama äventyret i sig för mig. Då kunde inte vädret få förstöra vår semester.

Jag har så fina minnen av alla dessa semestrar och allt vi gjorde då. Vi hade inte någon stor reskassa och det behövdes inte heller för allt var ett stort äventyr ändå.