Idag är det som att man kan andas igen då dimman släppt. Det känns precis som jag gått med en plastpåse över huvudet i flera dagar och nu är den av. Därför ser jag verkligen fram mot dagens promenader, för jag går ju alltid två vändor. Det blir så när man har två stora hundar. Kuma och Nellie gick alltid tillsammans och förra veckan var han lite vilsen och konfunderad. Han är skygg och tidigare kunde han gömma sig bakom henne. Nu är det bara han och jag som går ute på vardagarna. På morgnarna går han bakom Unkas och även på helgerna. Tryggt att ha brorsan som skydd. Men nu ska vi gå ensamma och han har börjat bli lite djärvare. Roligt att se hur han njuter av våra promenader.

Det blåser lite idag och jag hoppas att hundarna inte blir lika smutsiga som igår. Annars är det inte så mycket som ska hända idag. Ska ta in posten strax och bädda sängarna. Unkas ligger och sover i dem just nu , precis som varje morgon. Därför väntar jag alltid med att bädda. Vi har våra rutiner och så ska det vara. Idag ska Unkas och jag gå förbi tobak, för att köpa kvällstidningen åt pappa. Han behöver ha den för att kunna spela dagens dubbel. Unkas tycker att det är väldigt spännande att gå in i tobaken, ibland lite för nyfiken för min smak. Men oftast är han superduktig och sitter snällt innanför dörren när jag betalar. Sedan får han en pepparkaka av pappa när vi lämnar tidningen. Men innan vi går hem till pappa, brukar vi ta en tur runt byn. Något som Unkas verkligen tycker är roligt.