Vår älskade Unkas blir 8 år idag. Den osäkra unge pojken som var så rädd för bestraffning, har blivit en lugn kille som älskar att softa.
Något annat han älskar är mat. All mat är gott.
Han älskar husse över allt på jorden och skriker när han kommer hem efter jobbet. Matte vakar han över varje dag. Vi älskar denne store lille kille.
I morse var det frost i gräset och luften var lite krispig +2 , men solen värmde skönt. Unkas sprang runt mig inomhus och verkade ha ont i magen. Därför tog jag ut hundarna i trädgården direkt efter frukost. Men han verkade inte speciellt nödig och var den förste som ville in, men då jag skulle tvätta mig började han jaga runt igen. Jag öppnade till trädgården och han gick ut direkt. Allt för att slippa få något inomhus som jag inte ville ha.
Vet inte om han gjorde något och när han kom in stängde jag. Lite väl kallt att ha öppet någon längre stund. Nu har han lagt sig och sover efter att ha lunkat en stund. Hoppas hans mage lugnat ner sig, för jag tror att det är den som krånglar. Han har en förmåga att äta saker ute och kan ha fått i sig något i morse när mannen var ute med hundarna. Man blir så orolig när ens djur visar tecken på att inte må så bra. De kan ju inte säga var de har ont eller varför de inte kan ligga still.
Jag avvaktar nu och hoppas att lille Unkas ska må bättre ju längre dagen lider.
Har kunnat ha öppet idag när solen kom fram. Hundarna har varit ute i omgångar. Unkas kan sitta länge och titta vid staketet.
Om en vecka ska jag till läkaren igen och då hoppas jag att få börja träna på att gå. Det är lite nervöst varje gång.
Jag tittade ut i trädgården nu på morgonen och trädet i hörnet har röda bär.
När jag reser mig upp och ska gå från fönstret, kommer Unkas lunkande runt hörnet. Han ska fram till staketet och spana. Men han blev inte kvar där länge.
Jag ska stänga dörren ut nu för det är endast +10 ute idag och solen gömmer sig bakom molnen.
Det är folktomt på gatan i dag och alla håller sig inomhus. Unkas protesterade i morse när mannen skulle ta ut hundarna på morgonpromenad. Det är skönare att ligga på sängen och sova.
Igår kväll blev Unkas så sum och vi var riktigt oroliga. Hade han ätit något olämpligt, eller vad var det med honom?
Ingen feber eller dreglande så det var inte orsaken. Tror han busat med Kuma och fått sig ett nafs någonstans. Känslig som han är så blev han rädd för brorsan.
Det ger sig efter någon dag. Men jag är trött idag då Unkas sovit tätt intill mig inatt. Det blir så varmt och jag har svårt att hitta en bra ställning för foten.
Jobbig natt och jobbig dag.
Ge inte upp, kör på mamma! Unkas är beskyddande och kollar att jag tränar flera gånger om dagen. Detta är tredje passet och nu är det två kvar innan dagen är över.
Älskade hundar!
Unkas ligger trogen vid min sida om dagarna och så fort jag reser mig för att förflytta mig, är han bakom mig.
Dagen har varit bra med minimalt av värk och fint väder. Mannen har kämpat som en oxe med alla bestyr. Städat huset och moppat alla golven. Klippt gräset och som kronan på verket, planterar han om gräset som stått i den stora blå krukan. Den är ett minne blott då den frusit sönder och gick itu. Jag blev först förskräckt, men sedan kom jag på att det är inte så farligt. Vi köper en annan när vi behöver det. Det är bara saker och sådant kan man ersätta.
Jag har inte gjort många knop som vanligt och det gillar mina läkare.
Unkas vill gärna ha en pratstund varje dag. Han sätter sig i stolen nära mig och så pratar jag. Han lyssnar mest och det är han väldigt bra på.
För mig är det en guldstund och jag tror att han uppskattar vår stund. Han har börjat med det sedan jag kom hem från sjukhuset.
Kuma ligger på mattan inne hos mig hela dagarna och när jag ska hoppa förbi, rullar han runt på ryggen. Lite kel varje gång.
Jag älskar mina hundar.
Unkas och jag har lite snack såhär på fredagseftermiddagen. Han vill så gärna ha med mig ut i trädgården och förstår inte varför det inte går.
Mamma är skittråkig och det kommer jag att vara minst åtta veckor till. Det känns inte roligt då det är jag som hittat på saker med hundarna och sett till att de haft fina dagar. Bläää..
Unkas hade nog önskat att jag blev frisk nu. Han vill gå på långpromenader och jag är lika sugen på det. Men får hålla mig inomhus ett tag till.
Mannen har tillverkat en gåbock och nu tar jag mig fram som den värsta racerföraren. Det är mycket stabilare och snabbare än kryckorna. Förutom det så kan jag tippa omkull den och få en jättebra pall till foten. Kan även sitta på den om jag blir trött. Vilket jag blir lite då och då.
Ny vecka i morgon och då ska jag till läkaren på undersökning.
