Gårdagen slutade med att jag hade fruktansvärt ont i höften på höger sida. När jag suttit en stund kunde jag knappt gå. Idag är det bättre och nu är hela höften insmord med voltaren. Hoppas det ska gå bra att gå ut med hundarna senare. Vet inte varför jag fick så ont, då det inte hände något som kan ha orsakat det. Men idag ska jag inte ha ont, så det så.

Det är blåsdag idag och det betyder att det är torrt på marken. Så skönt om vi slipper bli våta. Men himlen är mörk, fast solen gör att det är ljust. Lite märkligt väder. Igår läste jag i mina almanackor hur det var just v5 för några år sedan. För bara tre år sedan var det snöstorm och hundarna fick vara i trädgården istället för att gå promenader. Det var ishalka och hopplöst att pulsa i snön. Idag är det +6 och hård blåst. Inte ett snökorn så långt ögat når. Skönt tycker jag.

Allt förändras och ibland är det svårt att förstå. Allrahelst när någon kär individ försvinner. Det tar ett tag innan man lär sig leva med förändringen som skett. Som ett uppbrott från en tvåsamhet. Plötsligt är inte någon hemma när man kommer utifrån. Sedan kanske man tycker att det är skönt om förhållandet innefattat konflikter. Men första tiden är det fruktansvärt tomt. Precis så är det när man haft en flock av hundar och någon plötsligt är borta. Förnuftet säger att förändringar är något som alltid sker, men känslorna vill inte förstå. En dag ger känslorna med sig och det onda gör inte så ont längre.

Något gör att man känner hur orken att fortsätta kommer tillbaka. För mig var det hägern jag såg igår. Den vackra ståtliga fågeln som spatserade i dammen ute på åkern, gav hopp om att jag skulle känna riktig glädje igen. Vis av erfarenhet visste jag att det skulle komma och när det sker är det så skönt. Nu vet jag att allt kommer att bli bättre. Våren är snart här och med den värmen. Allt börjar om.