Sista rastningen för natten

Annonser

Höll nyss på att bli omkullsprungen av 54 kg hund när jag yttrade de magiska orden. Dags för nattkisset.
Tror inte det var för att Unkas var så otroligt nödig utan endast att det hände något kul. Livet med hundar är aldrig tråkigt.

Fredag i morgon och nu är jag på upploppet med min affärsplan. Man undrar om de verkligen blir så mycket klokare av dessa frågor. Hade varit bättre att vi suttit ansikte mot ansikte och pratat om det hela. Men, men byråkrati är sådan.

Djursjukhuset på svt1 nu

Annonser

Brukar titta på djursjukhuset varje vecka och idag handlar det om bl a en hök. Någon har klippt sönder fjädrarna för att den inte ska kunna flyga, sedan lämnat den ute i naturen. När den inte kan flyga så kan den inte jaga och skaffa sig mat. Nya fjädrar ommer att växa ut men det tar ett bra tag och det var tur att någon tog hand om den.

Man blir så ledsen att någon kan vara så grym mot ett djur. Heder åt alla som räddar alla djur som far illa.

 

Ger inte utrymme för honom

Annonser

Jag skulle kanske skriva mer om masmördaren i Oslo, men det finns ett motstånd mot att ge honom utrymme i mitt liv.
De människor som gjort mig illa eller andra, brukar jag endast vända ryggen till. Jag lämnar dem åt sitt öde förvissad om att de en dag får vad de förtjänar.
Hämnd ligger inte för mig och inte heller låter jag dem förmörka mitt liv.

Den bästa hämnd man kan göra är att vända på klacken och gå vidare med sitt liv.
Men jag mår väldigt dåligt av att veta att så många mår dåligt på grund av detta illdåd. Mina tankar går ofta till dem. Som den unga tös i receptionen på en av de byggnader som sprängdes. Hon var så glad över sitt sommarjobb och skulle sedan göra klar sin fil kand.
Nu har hon fått börja lära om efter att ha legat i koma. Allt hon kunnat har hon förlorat. Hon kommer inte ihåg någonting.
Detta gör mig så arg och ledsen. Massor av kramar till den tösen.

Varför måste det hända år 2012?

Annonser

Vet inte hur många artiklar jag läst om hur unga kvinnor våldtas, mördas, misshandlas och hålls fångna. Men många är det och fler gånger har det funnits varningssignaler innan det hänt. Kvinnor söker hjälp när de känner sig hotade, men det tas inte på allvar. Precis som när man söker för något hos läkare. Det viftas bort som kvinnognäll. Vi betraktas som hysteriska och erbjuds samtal.

Nu har ännu en ung kvinna mördats i Sverige. Hon sökte hjälp och inget gjordes, mer än något samtal. Det finns många kvinnor från olika länder som vet hur allvarligt läget är då någon söker hjälp. Varför kan inte de få inflytande hos myndigheterna, så att det inte blir fler mord? De vet vad den sökande kvinnan går genom och vilka funderingar hon kan ha. Varför hon kanske inte klarar av att bryta med sina nära och kära. Att banden är starka och inte är lätta att klippa av.

Familjer flyr till Sverige från krig och svält. Det är det första de tänker på, inte att det är en helt annan kultur med värderingar och lagar som de inte är bekanta med. När de väl fått lugn och ro kommer problemen med att allt det nya tränger sig på och det är barnen som oftast tar till sig det först. De unga kvinnorna blir påverkade i skolan och vill naturligtvis också ha de rättigheter som andra i deras omgivning. Detta leder till bl a mord. Tragiken är ett faktum.

Naturligtvis ska vi ta mot dessa familjer som flyr från sina hemländer, men varför kan inte de som redan bott här under flera år, få hjälpa dem in i vårat samhälle. Många högutbildade går arbetslösa eller har arbeten som städare eller biljettkontrollanter. De har kunskap om den kultur familjerna kommer från och även hur det är i det nya landet. Detta borde vi använda oss av och då kanske vi slipper alla dessa övergrepp mot unga kvinnor.

Nu måste det bli ett slut på detta. Jag tycker svenska myndigheter är för flata och okunniga.