Efter pizza i uterummet har mannen börjat klippa gräset och jag vattnat blommorna. Mer tänker jag faktiskt inte göra idag, jo, jag har satt igång en tvättmaskin. Lakanen från sängarna hade jag lagt i maskinen innan vi åkte, nu blir de tvättade. Men jag har mer att tvätta under veckan och då är det lika bra att börja nu. Det sköter ju sig självt liksom.
Annars är det sig likt i byn och väldigt söndagslugnt. Någon gräsklippare hörs och lite grillos känns i luften. Hemtrevligt och precis som jag vill ha det. Livet går lite långsammare i en liten by, vilket är behagligt och nyttigt. Storstadslivets stress och jäkt hör till yngre människor och jag ska ärligt säga att jag inte avundas dem. De får gärna ha det för sig själva. Men om jag varit ensam så kanske jag ändå valt en stad att leva i trots min ålder. Fast något uteliv om kvällarna hade väl varit uteslutet, eftersom om man är över 40 så är man en fossil i de ungas ögon och borde inte vilja vara ute om nätterna.
Min pappa har valt att leva ensam efter mammas död för snart nio år sedan. Jag trodde faktiskt att han skulle hitta en dam att åtminstone leva särbo med. Men han säger att han trivs att leva själv och att det skulle vara svårt att anpassa sig till någon annan. Efter ett äktenskap på över 40 år har man vuxit samman och behöver inte anpassa sig utan man får vara precis den man är. En ny människa skulle innebära att man måste ändra på sina vanor. Vid 87 års ålder vill man inte det och jag håller med honom. Trots att jag är betydligt yngre så är jag inte säker på att jag skulle vilja träffa någon ny man om jag blev ensam. Det skulle nog bli hundar för mig resten av livet. Ha ha…
