Nu är det många år sedan jag bodde i Luleå och firade en jul helt ensam. När jag flyttade upp dit från min stad jag är uppväxt i, var upprymd det ord som passar in på mig då.
Jag skulle bo flera hundra mil från mina föräldrar. Men rätt snart förstod jag att den man som tjatat på att jag skulle flytta upp, endast ville ha en hushållerska. Jag ville att det skulle fungera och intalade mig att det skulle bli bättre med tiden. Men det blev bara värre. Han var duktig på att bryta ned min självkänsla och intala mig att jag aldrig skulle klara mig utan honom.

När jag tillslut lyckades ta mig ur förhållandet, var jag en skugga av mitt tidigare jag. Företaget jag arbetade på hade en övernattningslägenhet som jag fick bo i. En möblerad etta med kokskåp.
Mitt eget bohag stod på ett lager.
Mannen fortsatte att bryta ned mig med nattliga telefonsamtal och att förfölja mig på stan. Jag hade kontakt med mina föräldrar per telefon och det var till stor hjälp.
Denna lilla etta blev min trygghet och min hyrda tv mitt sällskap.
Just den julen satt jag i soffan och såg alla på tv som firade en sådan jul jag ville ha. Det var kallt ute och mycket snö. Min middag bestod av mineralvatten och chokladbitar. Men jag mådde bättre än på flera år och njöt av att titta på stjärnorna genom fönstret. Då kom lugnet och friden. På juldagen gick jag en promenad runt staden och tog farväl av en stad som jag lärt mig tycka om väldigt mycket. Sedan började jag förbereda min flytt mot söder.

Känslan jag hade den julhelgen kan jag fortfarande känna inom mig. Jag förändrades som människa just då, och lärde mig att uppskatta mig själv. Då började min uppbyggnad av självkänslan och jag har aldrig ramlat ned igen.

Inget speciellt på tv, men det är skönt att sitta och småprata en stund innan det är dags att sova. Man varvar ned från dagens arbete och finner ett lugn.
Men nyheterna är inte direkt upplyftande, med varsel på så många ställen. Ska vi hamna i samma lågkonjunktur som 2008? Man undrar lite hur det ska gå

Jag skrev på en protestlista mot jakt på varg i Sverige, till eu. Denna Lena Ek är en katastrof för våra vilda djur. Jag vill ha bort henne nu. Hon är värre än Andreas Carlgren. Att gå i jägarnas ledband verkar vara deras kall. Nu måste det bli ordning på vår rovdjurspolitik och vi måste värna om våra vilda djur.

Ibland läser man en text,en berättelse där man känner igen sig. Tankar börjar snurra i huvudet och minnen ploppar upp. Så blev det för mig häromdagen.
Jag läste om vad man kan göra ifall julen måste tillbringas i ensamhet. Den texten hade jag behövt läsa då jag var i den situationen. Jag har levt ensam i olika perioder av mitt liv, efter att tvåsamheten inte fungerat. Att hamna i den sitsen när julen står för dörren känns tyngre än annars.
Man tänker att även om förhållandet var jobbigt,så slapp man ändå vara ensam. Det är ju en tid för gemenskap och då man har tid att umgås. Att komma ensam till dessa högtider med familjen,var nästan värre än att sitta själv. Det var så synd om mig som var ensam igen.
Men det var ju egentligen inte det då jag mådde bättre än någonsin psykiskt. Jag slapp de hårda orden och alla gräl som förekom.
Fast julen var tung.
Så alla ni som känner att det skulle vara skönt med lite peppning, läs Margareta Hägglunds text om vad man kan ta sig för när man är ensam under julen. Den publicerades i tidningen Femina förra månaden. På nätet hittar man den säkert.

Vad många inte fattar är att eu fått detta på grund av att man lyckats behålla freden i Europa. Inte på grund av de ekonomiska avtal man ingått.
Jag orkar inte höra en kommunist som Sjöstedt babbla om vapen och annat som inte har med priset att göra.
Nu går jag och lägger mig.

Jag tycker faktiskt det är intressant att höra om de olika nobelpristagarna och deras upptäckter.
Allt som man tyckte var tråkigt tidigare. Nu suger jag åt mig av allt de pratar om. Det har kanske med åldern att göra och jag är glad för att kunna uppskatta alla dessa upptäckter.
Nobelmiddagen har blivit en helt annan tillställning nu.

Det har börjat snöa igen och blåsa. Igår kom stora traktorn på kvällen och plogade, så det gick riktigt bra att gå med hundarna i morse.
Natten har varit plågsam för mannen och jobbig för oss andra. Han verkar ha fått lunginflammation och hostar upp gröna slemklumpar. Bara att försöka få tid på vårdcentralen senare idag, så han får medicin. Så vi är lite trötta idag efter att ha blivit väckta några gånger i natt.

Jag har en del pappersjobb att göra idag och lite annat pyssel. De sista julklapparna ska beställas. Lovade farmor att hjälpa henne med den till pojken.

Glad att jag inte behöver ge mig ut på vägarna idag.

Två veckor kvar till julafton och de flesta klapparna är köpta. Vi köper inte särskilt många nuförtiden utan känner att det räcker med att umgås.
I morgon ska de sista fixas och sedan kan jag koppla av från sådant.
Vi är inte så många längre som samlas på dessa högtider. Men de är med oss i tankarna. Det är livets gång och ibland känns det hårt.
Min mammas födelsedag närmar sig och det blir inte lättare för varje år som går,utan snarare jobbigare. Jag önskar att hon var här så jag fick prata med henne. Vi hade en sådan nära kontakt.