Klockan är sex på eftermiddagen och solen börjar försvinna. Det blir mörkt fortare för var dag nu.
Dags att ta fram ljus och tända brasor i spisarna.
Inga barn leker utomhus, som de gör när kvällarna är ljusa.
Snart är det bara hundägare som vistas ute.
Dova dunsar i gräset fick hundarna att hoppa till. De tittade på mig frågande. Vi gick under kastanjeträdet som släppte sina mogna nötter. Skalen föll av vid landningen och vackra kastanjer låg blottade.
Jag tog med några hem, för att spara som ett minne från hösten 2013.
Städat huset, badat bubbelbad och ätit middag. Mår oförskämt bra just nu.
Sitter och tittar på körslaget. Kan lördagkvällen bli bättre?
Rest in peace.
Nu börjar naturen spraka i en mängd färger och stannar man upp, ser man mycket vackra tavlor.
Kunde inte låta bli att föreviga de två vackra träden. Jag har bestämt mig för att hitta något vackert varje dag. Idag blev jag stående en stund och betraktade denna tavla.
Lite otäckt är det att fundera på sitt eget slut på jorden, men ändå viktigt. Hur många som inte är sjuka planerar sin begravning? En del kanske tänker på det då och då, när någon i ens närhet dör. Jag gör det i allafall. En påminnelse fick jag då jag läste Kristian Gidlunds blogg. Han skrev om var han ville bli begravd och har även regisserat sin begravning. Någon kanske tycker att det var naturligt eftersom han visste att döden skulle komma i en nära framtid. Men den kan också komma plötsligt och då står alla närstående handfallna. Det praktiska med saker och sådant är väl kanske inte så svårt, men själva begravningen är det.
Jag anser att det varje människas rätt att få bestämma hur ens begravning ska vara. Vad som ska sägas och vilken musik som ska spelas. Vem vet om man kanske är där själv och ser hur allt går till? En del säger det medan andra inte alls tror det. Jag vill tro att någonstans ska jag se på hur min begravning går till. Om det inte är så, vill jag ändå veta att efter min död ska just den musiken spelas för dem som är kvar. En liten bit av den jag var ska finnas kvar hos de närvarande när de går hem. Något som får dem att minnas mig som den jag var en gång.
Därför tänker jag skriva ett brev, där jag beskriver hur jag vill ha det. Det ska jag göra nu när jag kan tänka klart och sedan lägga undan. Visserligen kanske jag tar fram det någon gång efteråt och ändrar. Men det är ok. Om det är någon sak jag vill ge till en viss person ska jag också skriva ned det.
Jag kan ju bli väldigt gammal och ha hjärnan intakt till min död. Men det kan också bli så att jag drabbas av något som gör att det inte blir så. Men min egen begravning vill jag faktiskt bestämma över.
Naturens egna konstverk är så vackra.
Grannen staplar inte ärter, men ved som lastades av med traktor igår. Det gäller att förbereda sig inför kallare tider och många sparar kostnader genom att installera en öppen spis hemma. Så här behövs inget gym som kostar dryga pengar. Gissar att när den högen är på plats, så har man fått sig en ordentlig genomkörare. Frisk luft kommer som bonus, eftersom det mesta arbetet görs utomhus.
Jag har ju mina hundar vilket gör att jag får både träning och frisk luft. Alla kan hitta på olika sätt att träna på som gör att dyra gymkort kan väljas bort. För min del kan jag inte tänka mig att vistas inne i svettluktande lokaler för att få träning. För en riktig genomkörare behöver jag bara gå ut och rensa i rabatterna. Med detta vill jag påvisa att det är stora fördelar med att bo på landet.
Även om vi är mycket beroende av bilen, så får vi inte i oss den mängd avgaser människorna i städerna får. De flesta tar cykeln till affären mm, då avstånden inte är så stora i ett litet samhälle. Ska vi handla större inköp och kläder måste vi ta bilen, men et gör vi ju inte varje dag.
Just nu tittar jag på grannen som jobbar på bra. Kanske ska ropa något uppmuntrande när jag går förbi med hundarna. Bra jobbat eller så 🙂
