Blir lite filosofisk såhär på söndagen och försöker minnas ett år tillbaka och vad vi gjorde då. Mr J var nybliven pensionär och jag stod i startgropen att bli det. Ett nytt liv skulle ta sin början för oss och nu skulle det hända en hel del.

Vi hade kontaktat fastighetsmäklaren och bokat in för värdering av vårat hus. Föga anade vi då vilket jobb det skulle bli med visningar och packning av allt vårat bohag. Jag städade som en galning den sommaren och hade fruktansvärt ont i ryggen.

Nu när jag blickar tillbaka på förra sommaren och hösten, känns det som att vi bestigit ett berg och sedan gått ner på andra sidan. Sommaren som skulle bli den varmaste på mannaminne i Sverige. Vi svettades och längtade bort till ett annat liv. Det liv vi nu har närmat oss nu.

Gräsmattan såg bedrövlig ut och hundarna orkade inte göra många knop. Vi satt ute på bänken i trädgården och flämtade långa stunder. Nu skulle vi över berget och ibland kändes det oöverstigligt. Men vi tänkte inte backa tillbaka en tum.

Resan hit ner till södra Frankrike blev jobbig och vi tog helt bestämt fel väg, men sedan har vi landat rätt bra. Nu har vi stått här i snart 2 månader och landat i tillvaron. Det vi kommit fram till är att vi aldrig skulle vilja bo nära havet någonstans. Det blåser alldeles för mycket. Inget vi egentligen bangar för men här yr det sand också. Så vi har nog hittat den ideala byn för oss och hundarna.

Dagarna rullar på och snart är vår vistelse här slut. Högst två månader till i husbilen och sedan har vi ett hus att bo i. En trädgård som kommer behöva mycket omvårdnad, men det ska bara bli roligt att få ordning på den.

Idag har vi 19 kvm golv som ska göras rent och glädjande nog har Turbos fällning avtagit. Vi får ett lättare liv ett tag framöver. Mer normalsmutsigt och det kan vi leva med.