Inte mycket här idag

Annonser

Såhär på onsdagen är det inte mycket annorlunda mot gårdagen. Vädret är lika grått och varmt som då, hundarna är lika trötta som igår, jag tränar precis som vanligt. Så vad ska jag berätta? Idag har jag inget speciellt jag retar mig på mer än alla självgoda politiker vi har i Sverige.

Inte för att jag tror de är bättre i andra länder, men just nu känner jag att vi har en mycket inkompetent regering. Tror inte att det är någon större idé att nämna några namn, då listan skulle bli alltför lång. Men det är dags för herr Löfvén att börja skärskåda sina medarbetare. Att använda statens pengar innebär ett stort ansvar och att missbruka det borde innebära ett säkert avsked. Att bli maktfullkomlig vare sig man sitter i EU eller i Sveriges riksdag borde också innebära att man byts ut.

Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad. Jag tror stenhårt på karma, för det slår alltid in.

Nu börjar det redan mörkna ute och det är så förbaskat deprimerande. Hela denna årstid är deprimerande. Jag har suttit själv många jular och nyårsaftons kvällar/dagar. Det är jag inte ensam om att ha gjort, för flera hundar, ja kanske tusen människor i Sverige kommer att göra det i år. Då menar jag de som brukar fira dessa helger. Att gå till någon lokal för att fira det gemensamt har aldrig funnits i min tanke. Dessa helger ska firas hemma med släkt och vänner. Finns det ingen chans så är det ensamhet som gäller.

En sak är säker och det är att jag kommer att tänka på alla ni som sitter ensamma.

Dag 3 hemma

Annonser

Har nyss ätit min middagsbaguette, som mannen så snällt gör i ordning till mig varje dag. En baguette till frukost och en till mitt på dagen. Ett ägg och smoothie står också på bordet när jag stiger upp. Vi har börjat få in en rutin som gör att jag inte behöver hoppa runt alltför mycket om dagarna. Ska ju hålla mig i stillhet så mycket som möjligt. Slumrade till en stund här på stolen och det gjorde mig gott. Tror tabletterna mot värken gör mig extra trött.

Men fy vad jobbigt det är att hoppa omkring så fort jag ska göra något. Detta är ändå första veckan och det återstår en del veckor att hoppa runt. Jag hoppas ju att läkarna spikat ihop min fot så att jag ska kunna gå på den tillslut. Tänker på dem som inte har den förutsättningen, utan har en framtid då de måste ta sig fram med hjälp av någonting. Livet hamnar i ett helt annat perspektiv när man råkar ut för något som jag just gjort.

Hundarna har vant sig lite grann med att jag är långsam i mina rörelser nu. De förstår att jag inte är riktigt frisk och visar hela tiden att de bryr sig. Mina bästa vänner.

Idag har vi haft två regnskurar som hindrat hundarna från att vara ute, men nu verkar himlen vilja vara blå igen så dörrarna står öppna.

Jag tänker tanka ned bilder från min kamera och sortera dem i en mapp. Sedan ska jag skriva om vår resa. Det känns som många månader sedan vi gjorde den och ändå är det endast några veckor sedan.

wp-1459001578084.jpg

Tyvärr kommer det att dröja innan vi kan gå ute på våra härliga promenader.

Vi firar inte halloween

Annonser

Sorry, alla ungar som kommer att ringa på vår dörr i helgen. För det är väl denna helg som det ska skrämmas och kläs ut. Jag är ju inte riktigt säker på det eftersom vi inte firar något sådant. Inte för att jag är mot att man gör det, utan mer för att jag inte riktigt förstår vitsen. Seden kommer från Irland och USA, och visst har den vuxit i Sverige också. Precis som med julen och annat vi firar. Skillnaden är bara att jag är uppvuxen med julen och granen, men inte halloween.

Om vi hade barn i skolåldern eller yngre så hade vi kanske sugits in i detta spektakel. Men vi är två vuxna med en vuxen pojke som aldrig firat denna helg. Eftersom vi inte äter godis heller blir det ingen utdelning heller. Jag ger mina pengar till sådana som behöver det och inte till ungar som har det i överflöd hemma.

Så ungar gå förbi vår dörr och kör eran lek någon annanstans. Jag känner inget tvång att delta i något jag inte förstår mig på eller behöver.

Denna helg är för mig en helg med massor av ljus i minneslundar och kyrkogårdar. Då jag tänker extra mycket på alla de som inte går här på jorden längre. Alla älskade hundar som jag fått äran att ha hos mig. En helg för alla helgon som levt. Så på söndag ska jag rulla pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Tänka på mamma och prata om henne.

På trappan ställer jag en stor ljuslykta så de andar som vill komma in hittar hit. Så mamma jag hoppas du tittar in en stund. Visst ställer jag en pumpa i lera bredvid som är målad orange. Men det är endast för att den ger fin färg när hösten går över till vinter och det inte finns så många färger i naturen.

Andra dagen på nya året

Annonser

Hårda vindar idag som tilltagit nu mot kvällen. Men storm skulle jag absolut inte kalla det. Kuma väckte oss halv elva, och vi gick en långtur innan frukost. Inte mycket folk ute eller hundar idag. Har nyss kommit hem från pappa där jag gett honom en dusch och nya lakan i sängen. Det är kolmörkt ute och man hör vinden vina runt huset. Såg kommunens gubbar som plockade upp allt skräp på torget. Våra skattepengar går åt till att hålla rent efter raketmarodörerna. Det retar mig lite.

Läste om immigranterna som bussats upp till Östersund och tänkte hungerstrejka. Inte så genomtänkt av dem då de som inte vill ha fler invandrare får vatten på sin kvarn. Sedan tänkte jag också på att de kanske blir vänligare bemötta på ett mindre ställe än i någon stad. Nu besinnade de sig och flyttade in i den förläggning som finns i Gryt. Troligtvis hade de blivit lovade något annat av de ockrare som hjälpt dem komma till Sverige. Hoppas nu att de får lite lugn och ro, så de kan förstå varför de hamnat så långt upp i landet. Alla kan inte stanna i Malmö eller någon av de större städerna. Chansen till ett bättre liv kanske finns i någon mindre ort.

Såhär i början på ett nytt år tänker jag alltid tillbaka på mitt liv. Vad gjorde jag för tio år sedan, tjugo år sedan osv. Tänk, så mycket man har upplevt och tagit sig genom. Både roliga saker och mindre roliga saker. Det är inte så ofta jag tänker tillbaka, utan jag vill se framåt och fundera på vad ett nytt år ska innehålla. Ett nytt kapitel ska skrivas i min livsbok. Summera allt tänker jag göra mycket senare i livet. Då, när jag inte orkar eller vill uppleva så mycket mer, utan bara leva i nuet tills jag ska vidare.

Leker med foton

Annonser

Kände inte för att ta med kameran idag då det var så grått och trist ute. Allt är ju bara brunt och grått i färgerna när solen inte är framme. Men det var fina promenader i alla fall. Hundarna mådde prima och inga våta pälsar eller leriga tassar idag. Fanns några små saker som blev som en vagel i ögat. Sonen till en granne på en tvärgata har tydligen äntligen fått körkort och kör en mintgrön volvo som en idiot. Han var hemma idag och vi gick en bit bort. När han skulle köra iväg efter sin parkering på gräsmattan gjorde han ett däckskrik, så Kuma blev rädd. Tur att han inte slet sig ur halsbandet för så rädd blev han. Jag anser att myndighetsåldern ska höjas till tjugo och även körkortsåldern. Dagens ungdomar är inte mogna att varken rösta eller köra bil.

Den andra vageln kom senare då vi gick efter landsvägen och en kvinna kom med en boxer efter oss. Hon körde på i sin takt och var nästan i hasorna på oss. Jag gick som en galning och vek av på uppfarten till en gård. Så egoistiskt gjort av människan. Hon gick med en hund och jag med två, varav den ena är livrädd för människor och den andra övernervös för andra hundar som kommer för nära. Jag hade aldrig gjort en så dum grej. Varför kan man inte ta hänsyn och kanske tänka att det finns en anledning att man kanske går ut på landet med sina hundar? Att det kanske är trixit att gå med två och hur i helskotta hade hon tänkt göra när hon hann ikapp oss och vi hade bilar som kom körande förbi hela tiden? Den vageln var jobbig att få bort, men det gick tillslut och resten av promenaden blev riktigt trevlig.

Nu har jag lekt lite med ett fotoredigeringsprogram och fick till detta foto som visar en helt annan dag på landet.

Saknaden

Annonser

Ibland kommer saknaden efter någon människa ikapp och jag blir lite deprimerad ett tag. Kanske var det att svärmor kom hem till oss igår på mors dag, eller bara dagen som det var. Jag blev dyster när jag skulle sova och kände att tiden bara rusar iväg. Åren går så fort och jag blir bara äldre och äldre, vilket är ju livets gång.

Jag höll kvar dagen i mitt huvud för att försöka memorera känslan av min älskade svärmor. Min egen mamma finns ju inte fysiskt i mitt liv längre och jag saknar henne otroligt mycket. Jag saknar min mormor, som jag aldrig riktigt kände. Hon pratade inte så bra svenska och var inte en person som man bara kunde krama spontant. Jag gjorde det en gång då hon gav mig en födelsedagspresent och blev väldigt besvärad. Varför vet jag inte och jag frågade aldrig heller. Från denna annorlunda dam föddes min mamma, som var den mest kärlekstörstande människa jag någonsin känt. Tror hennes barndom präglat henne och gjorde att hon aldrig kunde känna sig riktigt älskad. Blir man bortskickad som liten, till olika släktingar är det inte så konstigt.

Men jag älskade min mamma precis som den hon var och försökte visa det med kramar och ord under hela hennes liv. Jag hoppas att hon finns någonstans där hon kan känna att jag inte glömt eller slutat att älska henne. Hon fanns alltid där för mig och lyssnade när jag var ledsen eller glad. Jag pratar med henne än idag i mina tankar. Det jag saknar är hennes röst och skratt.

Jag saknar min mamma mest när naturen blommar upp och solen skiner. Det var hennes bästa tid på året.

Därför kramar jag min svärmor på mors dag. Eftersom hon är 89 år, kommer det en dag när jag saknar henne också.

Många bollar i luften

Annonser

Tidigare var det viktigt att ha med raden om att man var duktig att hålla många bollar i luften samtidigt. Vilket betyder att man håller på med olika saker samtidigt. Det är stressigt att arbeta på ett sådant sätt. Jag vet då jag gjort det under nästan hela mitt arbetsliv. Men visst är det frustrerande att inte kunna göra klart en sak innan något nytt ska påbörjas. När jag nu har eget arbetar jag inte alls på detta sätt. Fast idag har jag varvat hemsysslor med arbetet och det var riktigt skönt. Man tänker bra när man stryker kläder och skönt att inte bara stå vid strykbrädan hela tiden. Nu är förmiddagens sysslor klara och det blir strax lunch för mig.

Det blir regnjacka och mina nya fina gummistövlar, som luftas idag. Mindre roligt för hundarna, men det får de tåla.

När slutet kommer

Annonser

Lite otäckt är det att fundera på sitt eget slut på jorden, men ändå viktigt. Hur många som inte är sjuka planerar sin begravning? En del kanske tänker på det då och då, när någon i ens närhet dör. Jag gör det i allafall. En påminnelse fick jag då jag läste Kristian Gidlunds blogg. Han skrev om var han ville bli begravd och har även regisserat sin begravning. Någon kanske tycker att det var naturligt eftersom han visste att döden skulle komma i en nära framtid. Men den kan också komma plötsligt och då står alla närstående handfallna. Det praktiska med saker och sådant är väl kanske inte så svårt, men själva begravningen är det.

Jag anser att det varje människas rätt att få bestämma hur ens begravning ska vara. Vad som ska sägas och vilken musik som ska spelas. Vem vet om man kanske är där själv och ser hur allt går till? En del säger det medan andra inte alls tror det. Jag vill tro att någonstans ska jag se på hur min begravning går till. Om det inte är så, vill jag ändå veta att efter min död ska just den musiken spelas för dem som är kvar. En liten bit av den jag var ska finnas kvar hos de närvarande när de går hem. Något som får dem att minnas mig som den jag var en gång.

Därför tänker jag skriva ett brev, där jag beskriver hur jag vill ha det. Det ska jag göra nu när jag kan tänka klart och sedan lägga undan. Visserligen kanske jag tar fram det någon gång efteråt och ändrar. Men det är ok. Om det är någon sak jag vill ge till en viss person ska jag också skriva ned det.

Jag kan ju bli väldigt gammal och ha hjärnan intakt till min död. Men det kan också bli så att jag drabbas av något som gör att det inte blir så. Men min egen begravning vill jag faktiskt bestämma över.

Fick som jag ville

Annonser

Det har slutat att regna så grillningen är räddad. Men särskilt varmt är det inte ute så det blir att ha värme på i uterummet idag.

Jag har funderat lite på hur hundarna tänker. Vi kan gå ut genom olika dörrar, när vi ska ut i trädgården och vid vackert väder är det dörren till uterummet som står öppen. Vid sämre väder går vi ut genom garaget där vi också har en dörr till trädgården. Idag regnade det när vi gick promenaden och alla var våta då vi kom hem. Efter frukost ville Unkas absolut gå ut, men inte via uterummet för där regnade det. Han krävde att få gå genom garaget och på trädäcket där tvärstannade han. Han trodde inte att det skulle regna där verkar det som. Ibland kan jag sitta i burspråket och titta ut med hundarna och se hur det vräker ned. Trots det blir de förvånade när vi kommer ut och det är samma väder som utanför fönstret. De verkar tro att allt beror på vilken dörr man går ut genom. Tänk, om det vore så bra ändå.?

Nu har mannen satt ihop en ny annons som ska ut i denna vecka. Förra gav väldigt bra gensvar så det är bara att fortsätta på samma spår. Jag tycker att det är mysigt när vi sitter och jobbar ihop såhär. Det hade varit roligt om vi alltid kunde göra det. Vi får se hur det blir i framtiden.

 

Lite funderingar om språk

Annonser

Jag lyssnar ofta på lokalradion om morgnarna och då slår det mig att de som lär ut språk till de som inte har svenska som första språk, kanske borde tänka i andra banor. De försöker lära ut svenska så att de ska göra sig förstådda ute i samhället och kunna studera till något yrke. Jag har retat mig på en reporter som i och för sig verkar jättetrevlig, men som jag inte hör vad han säger. Han kan jättebra svenska och har ett stort ordförråd, för det hör man. Så jag tror att prblemet egentligen är att många som kommer till Sverige har en annan språkmelodi. De pratar helt enkelt för fort, vilket gör att vi gammelsvenskar inte hör vad de säger. Orden flyger fram och det beror säkert på att många andra språk är mycket snabbare. Tänk, bara på italienskan eller franskan. När de sätter igång så låter det som en smattrande kulspruta. Svenskan är sävligare och vad de borde lära sig är att dra ut på orden mer när de pratar svenska. Då spelar det egentligen ingen roll om de uttalar orden korrekt eller inte.

När danskar ska prata svenska, saktar de automatiskt ned farten. Något de säkert lärt sig med tiden, på grund av att vi har en nära kontakt och alltid haft det. Så svensklärarna borde tänka på att lära ut alla att prata saktare. Då tror jag att många av de språkproblem som finns idag skulle försvinna. Ni kanske har sett comviks reklam som florerar i tv just nu? Där är en man som inte har svenska som första språk. Han bryter en del och säger väl inte alla ord rätt, men han pratar långsamt och man förstår ändå allt han säger. Många tycker nog att han är väldigt charmig. Jag tycker det i alla fall. Det tror jag beror på att han pratar i samma takt som oss som har det som första språk.

Tänk, när Mark Levengod pratar. Han nästan sjunger fram orden och jag tror de flesta anser att hans finlandsvenska bara är mysig. Jag tror detta är en viktig aspekt att tänka på för de som lär ut svenska.