Lördagen övergår till kväll

Annonser

Jag har inte skrivit en rad på min berättelse, men den finns inuti mitt huvud hela tiden. Det betyder för mig att jag har hittat rätt. Jag har en glädje inom mig att äntligen funnit min grej. Nu ska mannen läsa de sidor som jag skrivit och han vet att det är ett råmaterial, men hans dom kommer att väga tungt. Håller storyn eller är det bara blaj? Jag är lite nervös, men detta är ett måste i en skrivarprocess.

Vi har städat idag och pysslat med hundarna. Livet är kort och det har blivit mer påtagligt då vi insåg att för ett år edan hade vi tre hundar. En månad senare var de bara två och det gör att dessa två blir ompysslade till hundra procent. Unkas blev åtta år för en vecka sedan och snart blir Kuma lika gammal. Jag vill inte tänka på det. Men har ändå börjat snegla på hundsidor. Blir en av dem ensam måste vi snabbt hitta en ny vän till honom. Nu vill jag inte fundera i de tankarna på en lördag, så jag släpper det.

Jag ska för första gången på många år äta julbord innan julafton. Eftersom jag inte är anställd någonstans har det inte varit aktuellt med julbord. Nu har mannen köpt jultallrikar för provsmakning inför julen. Vår jul blir ju annorlunda mot tidigare så det är ju bra att prova om vi kan hitta alternativ.

Nu blir det Så ska det låta för oss och jag ser fram mot att det är Jill Johnsons dag. En artist jag sett live och verkligen tycker om.

Ojdå, redan eftermiddag

Annonser

Denna fredag har verkligen gått fort. I natt vaknade jag av att det var som elektriska spänningar i foten. Jag blev glad då det betyder att fler nervtrådar söker sig till varandra och med det blir svullnaden mindre. Men det är inte så lätt att somna om och jag började försöka en lätt meditation.

En historia började utspela sig i mitt huvud och plötsligt hade jag en början på en berättelse. Då blev jag rädd att den skulle vara borta när jag vaknade på morgonen. Jag kom rätt långt på min berättelse innan sömnen kom och i morse när jag vaknade var den kvar i mitt huvud. Därför började jag att skriva en synopsis direkt när jag satte mig i biblioteket.

Men en synopsis kan ju inte bli hur lång som helst, så jag bestämde mig för att börja skriva. Det har jag hållit på med hela dagen och har snart ett kapitel klart. Vad det ska bli av det hela vet jag inte och detta är råmaterialet som när jag väl känner att jag är klar, ska bearbetas. Men det tänker jag inte på nu, för nu har jag flow. Det är så fantastiskt roligt och svårt att sluta.

Nåväl jag avbröt mig en stund mitt på dagen och tog ut hundarna i trädgården. Solen visade sig och jag tog flera foton där något borde ha blivit bra.

Äntligen lossnade något hos mig och det är som att en grå vägg försvunnit.

Första december 2016

Annonser

Idag inleds den sista månaden detta år. Tror inte så många reflekterar över just det, då det närmar sig julhelgen och har mycket att ordna. Vi har tonat ned julen varje år och i år blir den annorlunda mot tidigare. Vår lilla familjekrets haltar betänkligt. Vi får försöka ha en kortare version av julmiddagen och det för att våra gamla inte orkar några längre stunder. Sedan blir det vi och pojken som får umgås.

Därför blir det så påtagligt att detta är sista månaden i år. Ett slut och vi vet inte hur nästa år kommer att gestalta sig. Det vi vet är att det aldrig kommer bli likadant som det år vi haft. I januari levde vår lilla Nellie, men kort in på månaden fick vi reda på att hon hade cancer och då hon var tio år valde vi att låta henne somna in. Vår lilla skrutta skulle inte leva sina sista år i plågor. Farmor bodde i sin lägenhet och hade så roligt med sina vänner. Sedan började hon få krämpor och åkte in och ut till sjukhuset flera gånger. Nu bor hon en bit bort på gatan i ett äldreboende och minnet börjar tryta. Pappa bodde i sin lägenhet och allt var bra. Lagom till vår semester började hans resor in och ut från sjukhuset. Nu bor han ett par mil bort på ett korttidsboende i väntan på att få ett permanent boende här i byn. Han orkar inte gå längre, men är klar i huvudet.

Så hur blir 2017 för oss? Det hinner hända mycket på ett år. Från att ha traskat omkring som alla andra, halkade jag i det våta gräset och bröt både foten och benet. Sedan fyra månader har jag kämpat mig upp på fötter igen. Det enda positiva med att tiden går, är att jag blir mer och mer rörlig. Idag klarar jag av att gå korta sträckor innan det börjar göra ont.

wpid-img_194558535938.jpeg