Första december 2016

Annonser

Idag inleds den sista månaden detta år. Tror inte så många reflekterar över just det, då det närmar sig julhelgen och har mycket att ordna. Vi har tonat ned julen varje år och i år blir den annorlunda mot tidigare. Vår lilla familjekrets haltar betänkligt. Vi får försöka ha en kortare version av julmiddagen och det för att våra gamla inte orkar några längre stunder. Sedan blir det vi och pojken som får umgås.

Därför blir det så påtagligt att detta är sista månaden i år. Ett slut och vi vet inte hur nästa år kommer att gestalta sig. Det vi vet är att det aldrig kommer bli likadant som det år vi haft. I januari levde vår lilla Nellie, men kort in på månaden fick vi reda på att hon hade cancer och då hon var tio år valde vi att låta henne somna in. Vår lilla skrutta skulle inte leva sina sista år i plågor. Farmor bodde i sin lägenhet och hade så roligt med sina vänner. Sedan började hon få krämpor och åkte in och ut till sjukhuset flera gånger. Nu bor hon en bit bort på gatan i ett äldreboende och minnet börjar tryta. Pappa bodde i sin lägenhet och allt var bra. Lagom till vår semester började hans resor in och ut från sjukhuset. Nu bor han ett par mil bort på ett korttidsboende i väntan på att få ett permanent boende här i byn. Han orkar inte gå längre, men är klar i huvudet.

Så hur blir 2017 för oss? Det hinner hända mycket på ett år. Från att ha traskat omkring som alla andra, halkade jag i det våta gräset och bröt både foten och benet. Sedan fyra månader har jag kämpat mig upp på fötter igen. Det enda positiva med att tiden går, är att jag blir mer och mer rörlig. Idag klarar jag av att gå korta sträckor innan det börjar göra ont.

wpid-img_194558535938.jpeg

Mina barn har tassar

Annonser

Jag blir oerhört trött på människor som säger att det ”bara” är en hund. Som när vi tvingats låta någon av dem somna in, eller blivit sjuk. Vi lever hund varje sekund,minut och timme av alla dagar på året. De är vår familj och även om de har tassar betyder de minst lika mycket eller mer än någon annan människa. Vi pratar med dem och alla hundar vi har och har haft förstår väldig många ord. De känner av vilken sinnesstämning vi är på och om någon av oss har ont eller är sjuk.

De är inte ”bara” hundar, utan våra närmaste och trognaste vänner. De ställer alltid upp på en kelstund eller en promenad. Jag får aldrig höra att de inte orkar eller inte har lust. De käftar inte mot mig eller är elaka. Inga giftiga kommentarer eller nedlåtande ord. De lyssnar när jag babblar strunt och även om jag sjunger falskt tycker de att jag är bäst.

Klart att jag inte kan göra samma saker som om de var mänskliga barn, de måste få vara precis de hundar de är födda till. Men jag avstår gärna från sådant där mina hundar inte får vara med. Om de inte får delta så avstår jag också. Vi anpassar oss och de anpassar sig till oss. Vi blir en familj och när en av oss måste somna in gör det ont i hjärtat. Ingenting blir som det en gång var. Jag glömmer aldrig de som inte tassar omkring oss längre. Deras tassar har för alltid gjort ett avtryck i hjärtat.

Aldrig att man får höra att det var ”bara” en elak kärring som gått bort eller senil gubbe. Det finns inget levande som är bara. Inte heller våra hundar.

Introvert på morgonen

Annonser

Tur att alla i vår familj är likadana. Vi är inte mycket för samtal på morgonen. Korta meningar och alla sköter sina sysslor utan diskussioner. Hundarna är precis likadana. De sätter upp stör ej minen och knorrar om någon kommer för att kela eller prata med dem. De låtsas som att man inte finns och blundar hårt.

Därför har vi väldigt lugna morgnar utan tjafs. Behöver vi påminna om något så lägger man bara en lapp kvällen innan, där det är säkert att den blir läst. Så vill jag ha det och det är tur att alla de andra också tycker likadant.

 

Våren en tid för förnyelse

Annonser

Så har det väl alltid varit och så är det nu också. Som hundägare gläds man åt de ljusa morgnarna och knopparna som nu syns på buskar och träd. Allt förnyas och då vill man förnya sig själv. Veckotidningarna svämmas över av alla förnyelsetips. Här ska köpas nya kläder, men först måste man banta för att kunna ha mindre storlekar. Håret ska piffas upp och hemmet målas om. Nya möbler måste inhandlas och har man inte råd så köp en ny pläd i någon trendig färg.

Ibland blir det för mycket och jag tittar på träden istället. Tittade på hustoppen på nian igår och blev faktiskt lite matt. Experttyckarna gav mest poäng till ett superdesignat gammalt hus på Gotland. Det var svart utanpå och vitt inuti. Rent och fint och helt utan själ. Att det skulle bo en familj med barn där känns väldigt konstigt. Folk har det inte så i sina hem. Inte för att vi har det skitigt utan för att vårat hem ser ut som att det bor människor i. Ett hus jag gillade, var en ombyggd lada i skåne. Där hade de skapat något som var annorlunda och inte perfekt. Gert Wingård som är en av exprettyckarna, retade sig på teglet i den öppna spisen. Det var gult och däför gav han en lägre poäng. Jag hajjade till och kände att det var löjligt.

Inget ska vara perfekt och gillar man gult tegel så ska man ha det hemma. Så följ inte trender när det gäller förnyelse, utan ha den frisyr eller de kläder du gillar. Förnyelse behöver inte innebära prylar utan kan vara en förändring av tankar. Moderaterna går idag ut med att de ska förnya sina idéer och inte bli ett parti som fönöjsamt tittar bakåt. Den fönyelsen kan vi själva också göra i våra vardagsliv. Inte stagnera i det liv vi har. Se allt med lite nya ögon. Man behöver inte förnya ytan för att känna våren. Gå din egen väg och var den du vill.