månadsarkiv: december 2016

Det snickras här hemma

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag skriver och får nya uppslag hela tiden. Men igår fick jag en rejäl kick av att läsa en artikel och se film. Den början jag haft håller inte och nu har jag en helt ny. Så här är det stor aktivitet i hjärnan. Än så länge svettas jag inte, utan tycker att det är roligt. Jag lever med berättelsen i huvudet dygnet runt, även om jag kokar ägg eller håller på med hundarna.

Hundarna som var rejält deppiga igår. Inte populärt med nyordningar alls. Våra hundar vill ha sina rutiner och när de accepterat en ändring, som mitt ben orsakade, har de inrättat sig efter hur vardagen blivit. Mannen går ut på morgonen så de får göra morgontoalett och läsa morgonblaskan. Sedan lite frukost och upp till mig i sängen som stiger upp en timme senare. Under dagen är det trädgården med mig och det är ok för dem. Efter deras middag vid fem väntar de på mannen som tar ut dem på promenad för att de ska kunna läsa kvällsblaskan. Så ska det vara och de vill inte ha några ändringar.

Därför blev det så fel för dem igår. Mannen kom hem och de fick sin tur. Men så åt han bara och körde iväg. Inte vad vi brukar göra på kvällarna. Mannen hämtade pojken och i natt har de kört 120 mil norrut, för att hämta nya SuvEllen. En storasyster till min lilla som nu fått komma till ny ägare. Han hörde av sig i veckan och var helnöjd, vilket gjorde mig glad. Gårdagskvällen blev lite orolig för mig och en film lyckades skingra tankarna på att killarna var ute på vägarna. Hundarna låg länge och lyssnade efter ljudet av Patrioten. Tillslut somnade de i sovrummet. Jag satt själv i vardagsrummet.

När jag gick till sängs, lommade de ut ur sovrummet och där låg jag själv. De brukar sova inne hos oss i vanliga fall. Men när jag vaknade i morse, låg bägge i sängen hos mig och samtalet med mannen gjorde mig lugn. Allt hade gått bra och nu skulle de köra en bit för att äta frukost och tvätta av sig.

Lite nagelbitning blir det innan de är hemma igen, men ju längre söderut de kommer desto torrare vägar. Vi hade +9 i natt och inget regn. Hundarna tyckte att det var konstigt när jag släppte ut dem i trädgården på morgonen, men de fann sig och sover igen. Mitt ben medger inte att jag går någon längre sträcka och jag får inte på mig någon sko, då foten är så svullen.

Nu ska jag ägna mig åt min berättelse ett par timmar.

tva-prinsar

Inte mycket aktivitet 

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag var det dimma som mötte oss när vi steg ut på bron. Hundarna verkade tycka att det var helt onödigt med att gå ut. Jag väckte dem för att bädda sängen och kände mig som en riktigt elak människa. I mitt huvud hade jag för mig att de ville ut. 

Den som var ute längst var jag, som fyllde på hampafrön och satte ut en ny talgboll. Hundarna stod i garaget och tittade på. När vi kom in försvann de som en avlöning. 

Grattis pappa !!!

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag fyller min pappa 91 år och det är mycket för en som slitit hårt i hela sitt liv. Han föddes 1925 i Möklinta, Västmanland. Han är nummer fyra i syskonskaran och idag är det endast han och en äldre bror som lever. Han var inte gammal när min farmor, hans mor dog i cancer. Vid tolv års ålder började han att arbeta i skogen och sedan blev det både vägbyggen och andra tillfälliga arbeten. Han sökte till järnvägen och fick arbete, där stannade han resten av sitt arbetsliv. Även om det blev flera omplaceringar på olika orter.

Nu bär inte benen honom längre, utan han tar sig fram i rullstol och det har han gjort sedan i år. Han har alltid varit min trygghet i livet och nu är det jag som får vara hans. Mitt brutna ben satte lite käppar i hjulet, men nu är jag på benen igen och förhoppningsvis är han snart hemma i vår by. Då kan jag gå hem till honom precis som vanligt. Jag ringde och grattade nu på morgonen och vi ska hälsa på honom senare. En present ska han få som jag vet att han kommer att uppskatta, trots att han säger sig inte behöva någonting. Min present är inte något han behöver, utan bara kommer att bli glad över. Min fina älskade pappa.

Det tar sin tid

Publicerat av
Svara
Annonser

Helt uppslukad av min berättelse, hinner jag endast göra en del måsten. Det viktigaste är ju hundarna och lite hushållssysslor. När så dagen är som idag, med gråväder och regn ids jag inte ens titta ut. Jag tänder lampor och ljusstakar i alla rum. Hundarna sover och kommer bara in till mig för en stunds kel.

Jag har min berättelse och försöker bara föra den framåt. Allt snickeri med språket och omskrivningar får komma sedan. Berättelsen lever inom mig hela tiden och jag omhuldar den mot allt annat. Inget får klampa in i den. Den har börjat leva sitt egna liv och jag har stängt ute en hel massa annat. Men detta har jag väntat på sedan länge och är något jag verkligen vill hålla kvar. Samtidigt har det blivit viktigt att ta in så mycket kunskap från andra som skriver.

Jag skriver men är absolut ingen författare. Det blir man då något är publicerat och det vet jag inte om min berättelse kommer att bli. Men jag är en som skriver och det gör mig väldigt lycklig, då jag längtat efter att få hamna här.

Mannen är helt inne i att hitta nya SuvEllen och verkar ha gjort det. En lång resa förestår och jag är lite orolig. Vädret är så oberäkneligt att varje resa blir vansklig. Det ser ut som att jag blir ensam något dygn framöver och det är jag inte orolig för, utan det är resan mannen ska göra.

Jag får gömma mig i min berättelse så mina tankar finns där, istället för i konstiga scenarior.

Underhåll klart 

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har haft besök av en söt tös som proffsigt gjorde underhåll på vår gaspanna. Jag blev glatt överraskad att det kom en kvinna, hade förväntat mig en bullrande  karl. Hundarna verkade också tycka att det var ok med en kvinnlig hantverkare. För mig kändes det tryggare, då jag är lite handikappad för tillfället. 

Fram för fler kvinnor i hantverksyrken! 

Nu återgår vi till våra vanliga förmiddagssysslor. Jag skriver och hundarna kontemplerar. 

Det snöar

Publicerat av
Svara
Annonser

I bloggen och på olika sidor snöar det och det är den enda snö jag sett i år. Var precis ut med hundarna och satte i en ny talgboll i trädet. Det kändes snö i luften men då det är flera plusgrader blir det nog inget av det. Unkas följde med ut och gjorde lite toalett, men Kuma stod på trädäcket och tittade på oss. Nehej, detta väder är inget för en soffpotatis som han är. Men fika efteråt är helt ok, då hundarna får ett litet tuggben.

Först var vi allihop här inne i biblioteket och svisch, så är jag helt ensam igen. Men om jag går in i sovrummet hittar jag mina två soffpotatisar. Någon gång har jag fått för mig att gå in dit för att kela lite, men det har jag slutat med. Inte någon av hundarna tycker att det är någon hit. De muttrar bara åt mig och kunde de så skulle de sätta upp en skylt med texten: ”Stör Ej”!

Så jag roar mig med att se reprisen av Kalle Moreus program och skriva på min berättelse. Den rullar faktiskt på, vilket känns väldigt spännande. Men just ny nynnar jag på en speciell låt.

Fyra månader 

Publicerat av
Svara
Annonser

Det har gått några veckor sedan jag opererade foten och benet. Ärren syns fortfarande väldigt tydligt, men läkningen fortgår. 

Efter duschen idag fotade jag eländet och i mina ögon har den förändrats. Men den är rätt oformlig och inte speciellt vacker. När jag jämför med höger fot så känns det som att det är långt kvar. 

Kartnageln på stortån fick jag på köpet och nu kan jag åtminstone bearbeta den. Men den är tjock och jag får hålla på lite varje dag. 

Ska ta foto på foten om en månad igen och hoppas den ser bättre ut då.