Ett stort steg för mig

Annonser

Igår gick jag min första promenad ute. Inte en särskilt lång sträcka men för mig är det ett stort steg. Hundarna blev jätteglada och tyckte det var så roligt att jag följde med. När jag sedan vek av blev de lite besvikna, men min fot och ben klarade inte av mer. Ja, jag fick ont och de sista tio metrarna var riktigt plågsamma. Jag gick samma sträcka idag också och fick värk även denna gång. Nu har jag vilat en stund och det onda har gått över. Lite stolt är jag över att min träning har kunnat börja och funderar på att gå samma sväng i morgon också. Foten blir rejält svullen efter träningen, men det är säkert bara normalt.

Vädret är precis som det varit de senaste dagarna med, dimma, fuktig luft och bara så tråkigt. Hundarna blir våta och smutsiga så fort de är ute.

Snart är januari över och den sista vintermånaden börjar. När det inte varit speciellt mycket snö tidigare så hoppas jag att det inte kommer någon snösmocka nu heller. Men det brukar komma en vecka då snön vräker ned och vi får hela vinterns ranson. Vägar snöar igen och det blir ordentligt kaos. Sedan kommer plusgraderna och vi halkar runt på is i några veckor. Men så en dag är allt borta och de första vårblommorna tittar fram. Det är då jag känner att livsandarna återvänder och glädjen.

Men jag trodde inte att det skulle ta så lång tid för mig att komma tillbaka till mitt forna jag. Visst sade läkarna det men jag tänkte att de nog hade lite fel där. För jag går ju jättebra och långa sträckor i huvudet sedan ett bra tag tillbaka. Men det är i huvudet det. I verkligheten hade nog läkarna rätt. Det kommer att ta lång tid.

Ivrig som få

Annonser

Inte många timmar gick sedan Trumpen installerats tills det kom bilder på hur han satt i ovala rummet och skrev på papper som försämrar sjukreformen Obama införde. Hur betryggande känns det att ha en president som tydligen handlar impulsartat? Bort med något utan att ha en ersättning att komma med. Hej och hå här vare drag under galoscherna tydligen. Hoppas det finns någon i hans närhet eller stab som kan komma med vettiga förslag. Han skroderade om att ge makten tillbaka till folket. Tänker han avskaffa sig själv då? Vem ska styra landet? Kongressen kanske och det vore nog i detta läget mest förnuftigt att lämna styrandet till dem eller senaten.

Jag tror inte heller att vi kommer att få se Trumpen studsa ned för någon flygplanstrappa. Han är alldeles för tung i gumpen. Frun tänker inte bo i Vita huset med sin make. Tänk, där har USA fått sin första president som är särbo. Modernt så det stänker om det. Får hon ha älskare också måntro? Tror inte att en 71:åring har så stor fart i brallan. Nåväl han har ju pengar i den istället och det räcker väl långt

Men jag gillar ändå att USA röstar fram en människa som är över pensionsåldern. Även Hillary Clinton är ju över pensionsgränsen. Här satsar man på erfarenheten och någon som ändå har varit med ett tag. I Sverige kan man börja mata duvorna efter femtio. Är man över sextio ska man hålla käft och vänta på döden. Kanske spela bingo på lördagarna och äta filmjölk till middag. För pensionerna vi har räcker inte långt.

Men vi tänker inte hålla käft eller äta filmjölk. Därför ser vi oss omkring i världen och vem vet vart kosan styrs. Men i Sverige är det ingen större idé att stanna. Livet tar som sagt inte slut vid femtio utan det förändras bara en del. Även om filmjölk är gott ibland till frukost. Vi föredrar vin, sång och glädje.

I morgon är en annan dag

Annonser

I USA förbereder man sig på en ny presidentinstallation och världen undrar hur det kommer att bli sedan. Själv har jag tillbringat dagen med att dammtorka hela huset. Idag klarade jag att göra det utan att det högg till i ryggen och foten värker inte alls så mycket. Därför är jag lite stolt över mig själv. Resten av dagen ska jag vila foten. Titta på installationen senare och hoppas på att Trumps tupé blåser av. Det hade varit pricken över i:et.

Mitt rättesnöre har alltid varit att: if you can’t beat them, join them. Kanske konstigt i vissa människors ögon, men för mig är det enda rätta att göra för att överleva. Att försöka förändra inifrån istället för utifrån. Därför tror jag att det är enda sättet att se till att en president inte kör fram som en slåttermaskin.

I Sverige börjar alliansen röra på sig och det efter att nuvarande regering börjat driva in pengar från olika håll. Kanske också för att sd ökat för varje statistisk mätning som gjorts. Vad händer i Sverige om det blir det största partiet i vårat land? Detta har skett då alla andra partier exkluderat sd hela tiden. Var kanske inte rätt taktik eller? Jag hajade till när Reinfeldt intervjuade Fogh Rasmussen i svt. Hans Venstre, reagerade tillsammans med ett parti till höger om dem, som kan liknas med sd och då eliminerade man det partiet. Inte lika lätt att spela offerlamm eller förorättad när man måste vara med och bestämma. Idag är det mer ett högerparti än ett extremistparti.

Se bara vad som hänt med miljöpartiet. De tappar medlemmar och krymper hela tiden. Vid nästa val kanske de inte ens hamnar i riksdagen. Inte lika lätt att få genom alla sina krav i en samlingsregering, men jag tror att socialdemokraterna dragit en hel del nytta av att ha haft med dem i regeringen. Om inte annat så har de tagit fler medlemmar från dem.

Det kunde bli värre

Annonser

Dimma i morse och rena rama tjockan just nu när kvällen börjar. Den kom smygande och plötsligt var det som att någon släckt ljuset ute. Men vi hann vara ute i trädgården och till Kumas förvåning kom jag gåendes på framsidan. Han tittade med stora ögon på mig när jag gick och hämtade posten. Sedan kom han skuttandes på baksidan när jag steg in i garaget. Unkas stod på trädäcket och väntade på mig. Han undrade nog vart jag gick. Men jag är glad att återigen kunna gå ute på gatan. Om det inte kommer mer snö denna vinter borde jag kunna gå med på de korta hundpromenaderna snart. Jag går ju inte så fort och tänkte försöka gå med en bit nu till helgen. Jag längtar.

Ringde pappa som är mitt uppe i skidtävlingarna som visas på tv just nu. Han har träffat en som han kan prata hästar med också, vilket piggar upp honom. Men vi har inte fått besked om plats ännu. Jag har en obehaglig känsla av att han kommer få farmors rum denna gång också. Mannen fick besked om att hon är krasslig och doktorn varit hos henne ett par gånger. Hon har fått en infektion och är sängliggande. Hon är nästan lika tunn som mamma var innan hon dog och orkar just ingenting. En kropp utan hull och muskler tål inte alltför mycket.

Plötsligt kommer den tid närmare som vi pratat om i några år redan. Våra föräldrar orkar inte mer. Pappa orkar nog ett tag till för han har hull och viljan, men farmor verkar ha slutat vilja. Tur att hon finns här i närheten om något drastiskt skulle hända.

händer

 

Konstigt väder 

Annonser

Fuktigt och dimma ute idag. Som i oktober minsann. Jag kan återigen gå till brevlådan och hämta posten. Isen smälter sakta bort. 

Världen bävar inför installationen av USA:s nästa president. En som inte folket ville ha, men som vann elektorsrösterna. Demonstrationer planeras och jag undrar vad mer som kommer att hända. 

Mycket är förändrat och nu ska ännu mer förändras. Hoppas bara att någon förändring blir till det bättre. 

Min resa 

Annonser

Augusti 2016, det var +11 och lite blåsigt på morgonen. Satt ute på bänken i trädgården med hundarna på förmiddagen. Klippte ett par kvistar gullregn och satte i en kruka inomhus. 

Det blev +19 och regn när jag gick långrundorna med hundarna. Efteråt skulle jag lämna in tipslappar åt pappa. Tog dem vid hans köksfönster och halkade i det våta gräset. Tre knak hörde jag och det lät som torra kvistar bröts. Men det var min fot och ben. 

Den 4/8 torsdag blev jag opererad på eftermiddagen. Fram tills dess var jag nedrogad för att slippa ha ont. Mannen säger att jag kördes till operation vid fyra på eftermiddagen och hamnade på sal vid tolv på natten. 

På söndagen den 7/8 kunde jag ringa hem och säga att jag fick komma hem. Då hade jag ett nytt gips på foten och benet. Lånade pappas rullstol. Mannen byggde en ställning så jag kunde ta mig fram. Den var bra och nödvändig, men jag hatade den och fick valkar i händerna och ont i armarna. 

Nytt gips och röntga foten den 18/8. Allt läker som det ska. Jag fick kopior av röntgenbilderna och kunde se alla skruvar och annat som nu finns i mig. 

I september den 15:e var det dags för nästa läkarbesök och röntgen. Jag var urless på hoppandet och gipset. +25 ute och jag blev av med gipset. En stödstrumpa och äntligen fick jag börja träna foten och benet. 

Oktober 13:e läkarbesök och röntgen för som det skulle visa sig sista gången. Nu ska jag börja gå på riktigt. Det kändes ovanligt och spännande. 

Jag trodde att nu skulle det gå fort. Men jag är fortfarande inte där jag var innan olyckan. Min fot är fortfarande svullen, men nu går jag utan något stöd och blir starkare för varje dag. 

Tog foto på mina fötter idag. 

Tisdag i januari 

Annonser

Gammalt foto och nu i svart /vitt. Kallt ute idag med och hundarna är måttligt förtjusta. 

Jag tvättar kläder och torkar andra. Smöret är slut hemma, så mannen får köpa hem mer. Så intressant är vår förmiddag. 

Väntar fortfarande på besked om pappa och ett mail till mig. Hoppas de kan ordna så pappa får komma till byn. Han vill det så gärna. 

Nu ska jag skriva en stund. 

Sol idag 

Annonser

Kallt ute och en bra dag för hundarna, trodde jag. Tänkte ta lite foton, men det tänkte inte de. Hann släppa ut dem i trädgården och placera mig på stolen. Tog upp mobilen för att få pejl på ljuset. Då kommer Kuma och så blev det såhär :

För kallt ute och inte roligt alls. Men då riktar jag mobilen mot Unkas då. Han brukar vilja vara ute. Går brorsan in gör jag det också och nu är jag faktiskt trött. 

Bara för mig att flytta på stolen och släppa in honom också. Sedan var jag ensam och gav upp hela projektet. Jag behöver väl inte nämna att det inte var någon idé att ta upp kameran.