Idag vaknade vi vid nio och det var +23 och det kändes så svalt och skönt. Gjorde oss klara för avfärd norrut.
Läste om regnvädret som drar in över Sverige idag. Det känns lite overkligt när vi själva flämtar i värmen om dagarna. Idag ska vi försöka ta oss en bra bit upp i landet, då vi börjar närma oss slutet på vår resa. Vi hade först tänkt köra in i Tyskland via Strassbourg, men det är så dåligt med ställplatser där. Campingar är inget alternativ för oss.
Dagens resa gick utmed Jurabergen och vinodlingarna där. Det var verkligen vackert och lite trafik. Visst tar det sin lilla tid att köra på icke betalvägar, men körupplevelsen är desto större.
Då det inte fanns något affärscentrum, tankade vi på en totalmack. Det är lite dyrare men vi ville inte chansa på att något storköp skulle dyka upp. Inte roligt att köra på ångorna då.
Vi hittade en Lidel, där vi köpte bröd och ost. Det var gott med mat i magen och hundarna fick sig en rastning. Strax före Nancy stannade vi på en air de picknick, klockan var fem och hundarna skulle få sin middag. Sedan körde vi vidare mot ställplatsen. Vi skulle anlända lite väl sent och det är vanskligt när det börjar närma sig semestertider för fransoserna.
Vid åtta körde vi in i Pont-á-Mousson N 48.54.11 E 6.3.40. som vi stod vid på utresan. Precis som vi befarat var det fullt på ställplatsen och de hade dragit ett rep vid infarten. Men vi följde efter en holländsk husbil som körde upp på en parkering tvärs över gatan vid ställplatsen. Där stod redan flera husbilar.
Vi hittade en ledig plats och bestämde att vi skulle stanna där. Mannen gick ut och pratade med en holländare som sade att han frågat ägaren till parkeringen om det gick bra att stå här. Ett dygn var helt ok, hade ägaren svarat. Vilken lättnad för vi hade inte orkat köra en enda kilometer till idag. Dagens etapp blev 44 mil och det kändes minsann. Ett par till husbilar kom efter oss, så nu står vi åtta husbilar på denna parkering.
Någon mat orkade vi inte åstadkomma, så mannen gick tvärs över gatan till en restaurang och köpte middag åt oss. Det smakade supergott och vi mår så bra. Hundarna ska få en rastning innan vi lägger oss att sova. I morgon blir vår resa kortare och då hamnar vi i Moseldalen igen. Vi lämnar Frankrike för denna gång och det är med sorg i hjärtat. Vi är riktiga frankofiler. Vi hade inte räknat med att stå gratis, men man sover gott när man gör det.
Vaknade vid 08.30 och hade +24,5 inne i bilen. Vi stod i skuggan och så ville vi ha det resten av dagen. Därför började vi titta runt efter en bra plats att stå på, för nu stod vi precis vid bommen och det kunde bli lite väl livligt för hundarna.
Men först ville vi fylla på vatten i tankarna och tömma toan. Den svenska husbilen vi såg igår hade också hamnat här. De kom bort när vi fyllde vatten. De bor nästan grannar med oss i Sverige, då de är från Svedala. Vi pratade om stoppet i Lyon, som de också hade fastnat i. Men de hade kommit ut ur staden tidigare och var här någon timme före oss. Nu skulle de vidare, men hade inte bestämt vart. Vi sade hejdå och åkte bort till den plats vi sett ut tidigare.
Vi står i skuggan av träden och mannen ringde bolaget som har hand om automaten och de öppnade upp kortet. Nu har vi gratis wifi och kan kolla bank mm. Det är fler som har problem att både komma in och ut. Troligtvis fler som ringt, för det kom ett par gubbar för att få ordning på automaten.
Det blev +31 på dagen och var väldigt gott med en kall öl. Men som vanligt blir det en aning tradigt att stå still en hel dag. Fem dagar kvar att vara ute på vägarna och vi åker vidare uppåt i morgon. Vi tittade på ”Allsång på skansen” och det var väl sådär. Bilden försvann och vi hörde bara ljudet.
Det ska bli skönt med en dusch innan sängdags. Lite lättare att sova efteråt.
+26 grader ute när vi vaknade vid nio på morgonen. En svag vind blåste och vi stod i skuggan av några träd, så det kändes riktigt svalt. Men det lutar rätt bra och det känns som att gå i lustiga huset på gröna lund, när man går fram och tillbaka i husbilen.
Efter vår frukost ska vi köra till en ställplats några mil norr om Lyon. Vi är på väg norrut och mot Tyskland. Inte en enda svensk husbil sedan vid atlantkusten. En sak är säker och det är att vi aldrig skulle vilja köra med en husbil med boggie eller en kabe som är 2,50 meter bred i Europa. Det går bra att köra sådana i Sverige eller om man kör motorvägar till campingar. Men då får man inte se så mycket av länderna eller städerna. Vår Mackan är perfekt att köra omkring med och det verkar många andra också tycka då vi sett många McLuis på denna resa.
Vi har kört på fina landsvägar genom Cotes du Rhone och njutit av utsikten. I en av byarna stannade vi och handlade, för vid tre var det dags att äta en bit bröd och rasta hundarna. Vid staden Vienne blev det köer och plötsligt såg vi en svensk husbil köra om oss i vänsterfilen. Det var en husbilsklubbare och det var riktigt roligt att se den.
När högerfilen stannade av helt tog vi också vänsterfilen och där var vår svenska kompis. De hade kört in i högerfilen och när vi körde upp bredvid vinkade och tutade vi som bara den och de gjorde likadant. Sedan körde de bakom oss i ett par kilometer.
När motorvägen delade sig körde de om oss och tutade, sedan svängde de av mot Strassbourg och vi fortsatte mot Lyon. Det susade på bra och snart skulle vi vara framme vid ställplatsen. Trodde vi ja. När vi kom in i Lyon blev det tvärstopp nästan direkt och vi kröp fram mot bron som skulle leda oss över Rhone. Det tog nog två timmar tills vi var där och då var det avstängt , så vi kunde inte komma över. Det var bara att fortsätta till nästa bro som Lennart hade hittat. Ytterligare ett par timmar tills vi kom dit och då var även den avstängd. Nu började vi bli lätt frustrerade och undrade vad som stod på. Jag satte på radion som inte gav någon information om olyckor eller annat. Nu var vi på väg tillbaka till infarten vi kommit in på. Ett par timmar till kröp vi och många andra bilister fram. Flera andra husbilar hade också hamnat i detta kaos.
Mannen kände att det började trycka på och ett toalettbesök var nödvändigt. Då körde en motorcykelpolis om oss och lite längre fram stod han med en mobil vid örat och vinkade av bilar. Japp, vi följde hans råd och kunde parkera på en gata så mannen fick lätta på trycket. Sedan följde vi bara med strömmen av bilar och insåg att vi hamnat i något slags arabkvarter. Lyon är en miljonstad, med hög brottslighet så vi stängde dörrarna då det gick i krypfart. Men vi kom inte ut ur staden, utan in i ett annat bostadsområde som påminde starkt om Rosengård i Malmö.
Hur i helkotta skulle vi ta oss ut härifrån. Jag tog fram kartboken och sade åt mannen att först måste vi köra österut och vi såg en skylt mot Grenoble. Efter ännu ett tag såg vi skyltar mot Paris, och vi skulle ju norrut så vi körde åt et hållet. Efter sju timmar var vi äntligen på väg ut ur Lyon och Lennart hittade en bro över Rhone som vi körde över. Då såg vi både poliser och gendarmer på motorcyklar som eskorterade ett gäng traktorer ut från staden. Då kom vi på varför det varit stopp i hela staden. Bönderna protesterar mot de usla priserna de får för sina varor och täpper helt sonika igen alla avfarter i städerna. Då blir alla fast och snurrar runt i flera timmar tills polisen lyckas mota bort traktorerna.
Nu susade vi fram på landsbygden och solen höll på att gå ned.
Halv elva på kvällen var vi framme vid ställplatsen Villafranche-sur-Saone N 45.58.22 E 4.45.4. Mörkret hade sänkt sig så vi kunde inte se så mycket. Man skulle lösa ett kort vid en automat och sedan skulle kortet sättas i automaten vid bommen. Men det fungerade inte alls. En holländare kom fram och ville hjälpa oss och berättade att det hade krånglat hela dagen med bommen. De hade haft turen att tösen i receptionen var kvar och kunnat öppna upp kortet åt dem. Men nu var receptionen mörk och öde. En tysk med husvagn kom och ställde sig bakom oss och gick bort och löste ett kort. Mannen pratade med honom och då ville han prova om hans kort fungerade och det gjorde det. Bommen åkte upp och vi körde in, men tysken blev kvar när bommen åkte ned. Så pinsamt.
Vi körde bort till en plats och ställde oss. Mannen tog ut hundarna och gick sedan bort till tysken som var lätt irriterad. Som tur var kom det en bil som löst ett veckokort och därmed kunde köra in och ut flera gånger. Han såg till att bommen kom upp och tysken kunde köra in på ställplatsen. Under tiden mannen varit vid bommen, gav jag hundarna mat och sedan var det dags för oss att äta något. Vilken dag detta blev! Det som vi trodde skulle ta fyra timmar hade tagit oss elva timmar och nu var vi rejält trötta. Funderar på om bönderna i Sverige gjort likadant under semestertider och vad som då hade hänt. Hade varit intressant att se.
Vaknade 6.45 när solen gick upp och sedan var det hopplöst att somna om. Det var varmt och flera andra husbilar åkte från ställplatsen. Troligtvis fler som inte sovit särskilt mycket i denna värmen. Mannen var uppe vid två inatt och då var det fullt med folk ute. Inte så konstigt då det var +29 både inne och ute. Vi kände att vi bara måste bort från denna tryckande värme och checkade ut, varefter vi körde ned till Canal de Midi som rinner genom Carcassonne. Där åt vi en snabb frukost och rastade hundarna. Det var så fuktigt och varmt att vi inte mådde så bra av det.
Vi åkte mot Beziers och den väg tartarerna tog sig in i Frankrike. Många borgar och ruiner fanns kvar efter deras framfart.
Molnen var mörka över Carcassonne och de hade lovat regn så det var kanske bra att vi åkte därifrån. Beziers visade sig vara en jättestor stad och vi kände att det skulle vara gott med en kopp kaffe, då vi inte fått någon denna morgon. Därför letade vi efter en Mc Donalds då vi kände att en bigmac skulle sitta fint till kaffet.
Men vi hittade ingen och gav upp och fortsatte mot Montpellier istället. Eftersom vi var lite kluvna om vi skulle åka till någon ställplats vid medelhavet eller köra uppåt landet, var det en bra stad att stanna på för att kolla väder mm. När vi kom fram till staden såg vi en Mc Donaldsskylt och styrde Mackan dit.
Gissa om det var gott? Kaffet satt som en smäck. Mannen kände att det inte var nödvändigt att titta på vädret. Våra hundar är inte vana vid denna stekande värme och vi ville inte utsätta dem för mer av den varan. +35 ute gjorde att valet inte var så svårt, vi skulle köra uppåt. Medelhavet finns ju kvar och det får vi besöka en annan gång då det är lite svalare väder.
Under dagen korsade vi floden Rhone tre gånger och körde genom flera vackra byar. Cote du Rhone är ett väldigt gott vin kan jag lova.
Halv sex körde vi in på ställplatsen i Montélimar N 44.33.54 E 4.45.24 . Automaten där man skulle köpa biljetter var förtejpad så om ingen kommer för att ta betalt står vi här gratis. Annars kostar det 4,10 euro/dygn.
Det är lite kuperat så för andra gången fick vi köra upp på klossar. Det blåste ordentligt när vi kom och var +33, men så kom ett litet åskväder och nu har vi +29. Det känns så svalt och härligt. Lite svag vind och nu mår vi äntligen bra igen. Hoppas det blir svalare till natten och att jag får in några tv-kanaler.
Nu är klockan 19.30 och vi har +28 så hundarna sover som stockar. Jag har letat ut en ställplats till i morgon, lite mer österut och ca 20 mil söder om Grenoble. Hoppas den blir bra för då stannar vi två dygn. Funderar på att köra lite tvätt i hinken när vi kör i morgon. Men det är inget jag behöver tänka mer på just nu.
Vi vaknade vid nio och låg och pratade en stund. Det snurrar lite i huvudet just nu, ska vi eller ska vi inte? Bytte lakan i sängarna och mannen rastade hundarna. Vi åt frukost och gjorde oss klara. Sedan tog vi farväl av Ron och Christine. De ska stanna till oktober sade de, men allt var osäkert då de letade nytt hus på Nya Zeeland. Ja, så lever de och vi kanske står vid en milstolpe snart, vem vet?
Vi körde mot Castelsarrasin och temperaturen steg till +39 när vi anlänt till ställplatsen. Den var stor och två husbilar stod där i solen och det fanns ingen skugga alls. Därför bestämde vi oss för att äta lite bröd med ost till, rasta hundarna och sedan åka vidare. Vi måste ha skugga när det är såhär varmt ute. Det blev lite vanskligt att rasta hundarna då de måste gå en lite bit på asfalt och det brände på tassarna. Kuma skuttade ordentligt och det avgjorde saken, här kan vi inte bli kvar oavsett. Vi slog igen dörrarna, satte igång bilen så att luftkonditioneringen kom igång, ställde in nya koordinater på Lennart. Vi passerade Toulose när det var rusningstrafik, men det gick riktigt bra.
Våra trevliga värdar i Meylan Christine och Ron i deras vardagsrum.
Här kunde vi inte stanna.
Fina rondeller som Sverige verkligen borde ta efter. En fröjd att köra genom dem. Vid ett tillfälle visade termometern på +40!. Vi lyckades få ned temperaturen inne till +29 och det var riktigt behagligt.
Böljande dalar och höga berg i fjärran som är Grand Mastiff Central. Verkligen höga berg. Vi anlände till Carcassonne N 43.12.19 E 2.22.18 vid 19.00 och ställde oss vid ställplatsen. Jag gick runt och fotade hejvilt.
För er som inte vet vad detta är för en mur, kan jag berätta att det är Europas äldsta romerska stad. Med intakta stadsmurar.
Utsikten från ställplatsen är milsvidd och det var +39 när vi stannda och öppnade upp för alla vindpustar som kunde hitta in. Vid 20.30 hade vi +39,5 så det verkar lovande. Det blev en sen middag för oss, men vi var trötta så det blev bara tapas. Det blåser hyfsat bra nu så vi hoppas kunna sova.
Mannen var uppe inatt och då stod grannen ute med alla barn. Det var +29 och vi hade svårt att sova. Ska vi verkligen ned till Medelhavet och denna hetta eller dra oss norrut för att få det lite svalare? Orkar inte tänka på det nu, utan det får vänta tills i morgon.
Idag är det otroligt varmt +33, men efter duschen igår har jag sovit riktigt bra. Mackan är städad och vi har ätit frukost. Spännande dag och ett möte inbokat. Svetten droppar så fort man rör sig så det ska bli skönt att sätta på luftkonditioneringen.
Jag fick in några tv-kanaler igår, men det var bara tour de france och tennis för hela slanten. Med andra ord tråkigt att titta på för oss som inte är idrottsintresserade. Mannen snappade upp från grannen som pratade om vädret att det skulle bli svalare på onsdag. Hoppas att han hörde rätt.
Dagens färd innebar små vägar med skarpa kurvor och backar. Vi kom fram till Sos och svängde av mot huset. En kort sträcka och fem minuter över två stannade vi vid Maire. Mannen gick bort till huset för att se om vi kunde köra in på tomten. Det gick bra och nu står vi inne på Ron och Christines tomt. De var ute och tog emot oss.
Nu följde en härlig dag för hundarna. Eftersom hela tomten är inhägnad, kunde de springa lösa. Jag öppnade dörren till Mackan och de stod som frågetecken när jag sade till dem att komma ut. De är så vana vid att vi först sätter koppel på dem innan de får gå ut. Unkas och Kuma blev så glada att de började springa runt och leka. Sedan skulle allt undersökas och nosas på. Vi människor satte oss under brödträden i skuggan med var sin öl. Det var gott i värmen. Efter en stund orkade hundarna inte mer, utan lade sig i skuggan för att vila.
Byn där de bor är inte stor, men vi ville gå runt och titta lite. Så vi tog med oss hundarna och vek ned på en stig efter Mairen. Ett helt underbart landskap öppnade sig och vi gick ned till en ödekyrka. Man hade utsikt mot Pyrenéerna och nedanför flöt en liten flod. Då det var så varmt gick vi tillbaka till huset och satte oss i skuggan. Jag spolade av Unkas och Nellie med slangen som låg i trädgården. Vattnet var varmt då den legat i solen hela dagen.
Vi satt och pratade om livet i Frankrike och hur de hamnat just i Meylan som byn heter. Det var så lugnt och tyst att både vi och hundarna njöt. En och annan bil åkte förbi på vägen, men en tjock tujahäck dämpade ljudet. Kuma älskade trädgården och låg hela tiden med ett stort leende i skuggan.
På kvällen bjöd Ron och Christine oss på en fyrarätters middag. Grillad fisk, glass och ostar smakade fantastiskt gott. Till det drack vi lokalt vin som smakade väldigt gott. Hundarna som redan ätit låg och sov. Vi fick en trevlig kväll och nyttig information som vi verkligen uppskattar. Vid 24.00 sade vi godnatt och gick till Mackan för att sova. Natten var ljum och vi hade en del att smälta under sömnen. Dagens etapp blev 2,6 mil. Tänk, att få bo såhär? Det lockar verkligen.
Vaknade inatt av att mannen var uppe och öppnade fler fönster. Det hade regnat och luften var fuktig och det var så kvavt. Han fick inte luft, sade han. Efter det somnade vi om till nio. Mannen tog ut hundarna på rastning och jag borstade mattan. Nellie fäller något otroligt av värmen och efter gårdagens bad är det väldigt hårigt. Hon ligger ofta under skivan vi sätter mellan sängarna på nätterna. Det är hennes lilla koja och hon känner sig trygg där, men nu när hon fäller blir mattan alldeles grå. Mannen bytte gastub igår, men fick det inte att fungera. En natts sömn gjorde att han visste precis hur han skulle göra.
Vi njöt av kaffet och lyssnade till fåglarnas kvitter. Nu blir det en lugn sovdag för hundarna, med en och annan promenad. De sover som stockar just nu. +34 ute och ett och annat moln som skymmer solen då och då.
För andra gången denna semester har vi dragit ut markisen, för att skydda oss mot solen. Roddarklubben tränar tydligen idag, då vi ser många båtar ute på sjön. En del av husbilarna har åkt och det är väl de som ska hem och jobba i morgon. Fransmännen har ju sin semester i augusti. Vi har även satt på folien för framrutorna och därmed lyckats hålla en hyfsad temperatur inne.
Vi fick mail från det holländska paret som bor i närheten. De bor egentligen på Nya Zeeland och är i Frankrike på sommaren då det är vinter där. De vill bjuda på middag och jag hoppas det går bra med hundarna. Det ska bli roligt att höra vad de tycker om detta område och att leva i Frankrike, något som vi eventuellt funderar på att göra senare. Alltid nyttigt att ha kontakt med de som flyttat hit. Vi är intresserade av detta område.
Nu ska hundarna få mat och ett bad efter det. Vi ska borsta Nellie så hon inte fäller alltför mycket efter det. Vi dricker massor av vatten om dagarna. Jag har en flaska vatten i kylen till hundarna så att de får dricka kallt vatten de också. De är duktiga på att dricka, vilket är ett måste i denna värme. Det är så tyst och lugnt här och vi hör en del annorlunda fågelkvitter. Andra arter än i Sverige.
När vi har ätit, ska jag se om det går att få in några tv-kanaler. Väder och nyheter vill vi se. Häromdagen såg vi den franska versionen av ”Fångarna på fortet”. Den var tusen gånger bättre än den svenska. Riktigt spännande. I morgon blir det spännande för oss att träffa det holländska paret. Vi ska ha öppet allt vad det går inatt, så att vi kan sova.
Natten blev en svettig historia och vi hade +27 inomhus när vi vaknade. Detta trots att det var molnigt. Kanske berodde det på att vi stod i en pinjeskog, där det inte fanns en enda vindpust. Minsta lilla ansträngning gjorde att svetten rann i ansiktet. Vi körde lite fel i en korsning innan vi hittade ut ur Biscarosse och fick se en skylt som sade att pick nick interdit = förbjudet att ha pick nick. Något som fransmännen verkligen älskar att göra.
Vid tio kom solen fram och det var dags för oss att åka vidare. Vi körde genom Les Landes och det var rätt tråkigt, bara pinjeträd så långt ögat såg. Som tur var dök det upp små fina byar lite då och då. Vägen var asfalterad och vi stannade för att handla proviant i en av dem. Vid 14.00 stannade vi i en by och rastade hundarna, samt åt lite bröd och ost. Men nu hade temperaturen stigit till +30, så vi skyndade oss vidare för att kunna ha luftkonditioneringen på.
Efter någon mil började vinrankor synas vid vägen. Vi hade kommit till Gascogne och Grand Armagnac. Inte så mycket skog längre. Temperaturen steg hela tiden till +35 ute och vi kände knappt att luftkonditioneringen var på. Äntligen var vi framme vid Cazaubon N 43.56.3 W 0.1.55. Klockan var 17.00 och det var dags för hundarnas middag, vi hittade fram till ställplatsen, men det knepiga var att det var bommar och nu skulle vi lista ut hur och var vi kunde köpa en biljett. Vi körde bort till utomhusbadet och frågade en tös som stod och tog betalt där. Det visade sig att man skulle köpa biljett vid turistbyrån som låg i angränsande stad Barbotan. Den skulle ligga vid casinot och vi körde efter skyltar som talade om var det låg.
Mannen stegade in och fick välja plats åt oss. Det kostar 8,50 euro/dygn inklusive el och vatten. Han valde en plats med skugga och det är jag glad över. Nu står vi vid sjön Lac de lÚby och hundarna ska strax få sin mat. Sedan ska de få ett dopp i sjön för att svalka av sig. Damen på turistbyrån hade sagt att hundar var så välkomna och fick väldigt gärna bada. Så jag ska gå ut och se var någonstans det är bra för dem att gå i vattnet.
Både Nellie och Unkas badade, men Kuma vägrade bli våt om tassarna. Han var nöjd med promenaden han fick och nosade misstänksamt på de andra två våta hundarna. Vi tänker stanna här i morgon också. Man kan gå runt hela sjön och det är väldigt fint här. Dagens etapp blev 13 mil och nu ska vi hålla oss så stilla som möjligt, då värmen är intensiv. Hoppas det blir svalare i natt så att vi kan sova.
