Fler överraskningar i Frankrike

Annonser

Den tionde dagen och dags för avresa från Narbonne plage. Vi hade diskuterat hit och dit om hur vi skulle göra med resan och beslutade att köra vidare. Precis när vi rastat hundarna och bäddat kom brödbilen så vi kunde köpa bröd för denna dag. Jag behövde få tag i wifi så vi körde in mot Narbonne och hittade en McDonalds. Efter att ha kopplat in på de sajter jag behövde kolla och kolla lite annat, körde vi mot Perpignan som ligger mer västerut. Hemma hade vi tittat på ett område vi gärna ville titta närmare på och en ort som heter Puivert.

Tydligen var det en av alla vinvägar och vi såg vinstockar överallt. Det var väldigt vackert och vi körde inåt landet vid kanten av Pyrenéerna. Landskapet var böljande tills det plötsligt blev mycket berg och vägen smalnade av ordentligt. En mötande bil körde så nära att den slog i Mackans backspegel. Det var lite otäckt, men vi stannade och kunde konstatera att ingenting gått sönder. Det var en väldigt vacker väg med floden Aude på ena sidan och höga berg på den andra. Lite väl äventyrligt tyckte vi.

139Jag vill inte åka tillbaka samma väg och vi kom överens om att försöka hitta en annan väg därifrån. Vi kom fram till Quillan som låg i en dal och vi pustade ut. Solen sken och det var mycket folk ute på gatorna. Vi var nog ganska högt upp i bergen konstaterade vi och det visade sig att vi skulle ännu högre upp. Vägen slingrade sig serpentinartat uppåt och uppåt, tills vi var ända uppe bland molnen och då fick vi stänga av ac:n. Det småduggade och kändes lite kallt. Lite svagt nedåt och en lång raksträcka och så var vi framme i Puivert.

Eftersom mannen kollat upp byn på google earth så hittade han till den ställplats som skulle finnas där. Tyvärr visade det sig att det var en campingplats vid en lite sjö. Det duggregnade och vi skyndade oss att rasta hundarna och få i oss en bit mat. Vi hade tänkt stanna något dygn där för att utforska byn mm, men insåg att det var helt fel område för oss och därför satte vi in nya koordinater i Lennart. Vi körde mot Carcassonne istället för att åka tillbaka. Vi ville tillbaka mot kusten och solen. På vägen såg vi skyltar som sade att den 12:e juli skulle cykelloppet Tour de France köra på bergsvägarna. Det stod husbilar på flera ställen utmed vägen. Vi körde nedåt hela tiden och himlen började bli blå och solen kom fram. Vårat humör höjdes betydligt då även vägen blev rakare. Vi rundade Carcassonne och körde ned till kusten och Grassiere plage, dit vi anlände vid sjutiden. Det blåste kraftig mistral så vi var glada att hitta en plats mellan andra husbilar så vi stod i lä. Trettio mil blev det idag och på kvällen blev det rätt kraftig blåst. Vi stod perfekt bakom en stor Concorde och sov jättebra. Bergsvägar och bergsbyar är ingenting för oss har vi bestämt. Nu ska vi hålla oss på lägre platser.

 

Dag 18 på resan 21/7

Annonser

Vi vaknade vid nio och låg och pratade en stund. Det snurrar lite i huvudet just nu, ska vi eller ska vi inte? Bytte lakan i sängarna och mannen rastade hundarna. Vi åt frukost och gjorde oss klara. Sedan tog vi farväl av Ron och Christine. De ska stanna till oktober sade de, men allt var osäkert då de letade nytt hus på Nya Zeeland. Ja, så lever de och vi kanske står vid en milstolpe snart, vem vet?

Vi körde mot Castelsarrasin och temperaturen steg till +39 när vi anlänt till ställplatsen. Den var stor och två husbilar stod där i solen och det fanns ingen skugga alls. Därför bestämde vi oss för att äta lite bröd med ost till, rasta hundarna och sedan åka vidare. Vi måste ha skugga när det är såhär varmt ute. Det blev lite vanskligt att rasta hundarna då de måste gå en lite bit på asfalt och det brände på tassarna. Kuma skuttade ordentligt och det avgjorde saken, här kan vi inte bli kvar oavsett. Vi slog igen dörrarna, satte igång bilen så att luftkonditioneringen kom igång, ställde in nya koordinater på Lennart. Vi passerade Toulose när det var rusningstrafik, men det gick riktigt bra.

Våra trevliga värdar i Meylan Christine och Ron i deras vardagsrum.

Här kunde vi inte stanna.

Fina rondeller som Sverige verkligen borde ta efter. En fröjd att köra genom dem. Vid ett tillfälle visade termometern på +40!. Vi lyckades få ned temperaturen  inne till +29 och det var riktigt behagligt.

Böljande dalar och höga berg i fjärran som är Grand Mastiff Central. Verkligen höga berg. Vi anlände till Carcassonne N 43.12.19  E 2.22.18 vid 19.00  och ställde oss vid ställplatsen. Jag gick runt och fotade hejvilt.

För er som inte vet vad detta är för en mur, kan jag berätta att det är Europas äldsta romerska stad. Med intakta stadsmurar.

Utsikten från ställplatsen är milsvidd och det var +39 när vi stannda och öppnade upp för alla vindpustar som kunde hitta in. Vid 20.30 hade vi +39,5 så det verkar lovande. Det blev en sen middag för oss, men vi var trötta så det blev bara tapas. Det blåser hyfsat bra nu så vi hoppas kunna sova.

Mannen var uppe inatt och då stod grannen ute med alla barn. Det var +29 och vi hade svårt att sova. Ska vi verkligen ned till Medelhavet och denna hetta eller dra oss norrut för att få det lite svalare? Orkar inte tänka på det nu, utan det får vänta tills i morgon.