Dags att göra våra stora inköp och då kör vi till Lidel i Bezieres. Hade även ett möte med vår mäklare som tagit emot ett brev från banken i Köpenhamn.
I väntan på Mr J som är vår löpare.
Vi blev även glatt överraskade då en svensk husbil körde in på ställplatsen idag. Det var bloggarna ”Bo i husbil” som efter ett år på rull, nu ska upp till Sverige en sväng. Ska prata lite mer med dem när vi kommer tillbaka. Men de arbetar ju också så de kanske är glada över att få vara ifred ett tag. Det roliga är att vi följer deras blogg sedan länge. Vi kanske kan få lite tips om fina ställplatser i Spanien och Portugal. Har ju tänkt köra dit senare när vi fått nycklarna och möblerna kommit ner.
Vädret är lite tråkigt idag, med moln som skymmer solen. Så det passar bra att göra inköpen.
Har funderingar om vissa reportrar och kända människor har talsvårigheter. Eller är det ett storstadssyndrom? För plötsligt när de håller på att berätta om en nyhet eller något annat kommer ett konstigt läte ur munnen. Det verkar som att tungan inte riktigt hinner med att forma ett ord. Kanske är det löjligt av mig att haka upp mig på detta ljud, men för mig är det irriterande. Detta äumm som gör att åtminstone jag tappar intresset att lyssna vidare.
Tror inte det finns något annat språk som har äumm eller liknande i sitt vokabulär. Kommer faktiskt på att amerikanskan har detta läte. Kanske inte bland reportrar i tv, men bland vanligt folk. Så det är kanske det svenskar som har börjat äumma vill påvisa, att man har varit i Amerika och så pratar de där.
För mig verkar det mer som att intelligensnivån inte är särskilt hög. Något slags ordbajs, som man lagt sig till med för att verka berest.
+26 grader ute när vi vaknade vid nio på morgonen. En svag vind blåste och vi stod i skuggan av några träd, så det kändes riktigt svalt. Men det lutar rätt bra och det känns som att gå i lustiga huset på gröna lund, när man går fram och tillbaka i husbilen.
Efter vår frukost ska vi köra till en ställplats några mil norr om Lyon. Vi är på väg norrut och mot Tyskland. Inte en enda svensk husbil sedan vid atlantkusten. En sak är säker och det är att vi aldrig skulle vilja köra med en husbil med boggie eller en kabe som är 2,50 meter bred i Europa. Det går bra att köra sådana i Sverige eller om man kör motorvägar till campingar. Men då får man inte se så mycket av länderna eller städerna. Vår Mackan är perfekt att köra omkring med och det verkar många andra också tycka då vi sett många McLuis på denna resa.
Vi har kört på fina landsvägar genom Cotes du Rhone och njutit av utsikten. I en av byarna stannade vi och handlade, för vid tre var det dags att äta en bit bröd och rasta hundarna. Vid staden Vienne blev det köer och plötsligt såg vi en svensk husbil köra om oss i vänsterfilen. Det var en husbilsklubbare och det var riktigt roligt att se den.
När högerfilen stannade av helt tog vi också vänsterfilen och där var vår svenska kompis. De hade kört in i högerfilen och när vi körde upp bredvid vinkade och tutade vi som bara den och de gjorde likadant. Sedan körde de bakom oss i ett par kilometer.
När motorvägen delade sig körde de om oss och tutade, sedan svängde de av mot Strassbourg och vi fortsatte mot Lyon. Det susade på bra och snart skulle vi vara framme vid ställplatsen. Trodde vi ja. När vi kom in i Lyon blev det tvärstopp nästan direkt och vi kröp fram mot bron som skulle leda oss över Rhone. Det tog nog två timmar tills vi var där och då var det avstängt , så vi kunde inte komma över. Det var bara att fortsätta till nästa bro som Lennart hade hittat. Ytterligare ett par timmar tills vi kom dit och då var även den avstängd. Nu började vi bli lätt frustrerade och undrade vad som stod på. Jag satte på radion som inte gav någon information om olyckor eller annat. Nu var vi på väg tillbaka till infarten vi kommit in på. Ett par timmar till kröp vi och många andra bilister fram. Flera andra husbilar hade också hamnat i detta kaos.
Mannen kände att det började trycka på och ett toalettbesök var nödvändigt. Då körde en motorcykelpolis om oss och lite längre fram stod han med en mobil vid örat och vinkade av bilar. Japp, vi följde hans råd och kunde parkera på en gata så mannen fick lätta på trycket. Sedan följde vi bara med strömmen av bilar och insåg att vi hamnat i något slags arabkvarter. Lyon är en miljonstad, med hög brottslighet så vi stängde dörrarna då det gick i krypfart. Men vi kom inte ut ur staden, utan in i ett annat bostadsområde som påminde starkt om Rosengård i Malmö.
Hur i helkotta skulle vi ta oss ut härifrån. Jag tog fram kartboken och sade åt mannen att först måste vi köra österut och vi såg en skylt mot Grenoble. Efter ännu ett tag såg vi skyltar mot Paris, och vi skulle ju norrut så vi körde åt et hållet. Efter sju timmar var vi äntligen på väg ut ur Lyon och Lennart hittade en bro över Rhone som vi körde över. Då såg vi både poliser och gendarmer på motorcyklar som eskorterade ett gäng traktorer ut från staden. Då kom vi på varför det varit stopp i hela staden. Bönderna protesterar mot de usla priserna de får för sina varor och täpper helt sonika igen alla avfarter i städerna. Då blir alla fast och snurrar runt i flera timmar tills polisen lyckas mota bort traktorerna.
Nu susade vi fram på landsbygden och solen höll på att gå ned.
Halv elva på kvällen var vi framme vid ställplatsen Villafranche-sur-Saone N 45.58.22 E 4.45.4. Mörkret hade sänkt sig så vi kunde inte se så mycket. Man skulle lösa ett kort vid en automat och sedan skulle kortet sättas i automaten vid bommen. Men det fungerade inte alls. En holländare kom fram och ville hjälpa oss och berättade att det hade krånglat hela dagen med bommen. De hade haft turen att tösen i receptionen var kvar och kunnat öppna upp kortet åt dem. Men nu var receptionen mörk och öde. En tysk med husvagn kom och ställde sig bakom oss och gick bort och löste ett kort. Mannen pratade med honom och då ville han prova om hans kort fungerade och det gjorde det. Bommen åkte upp och vi körde in, men tysken blev kvar när bommen åkte ned. Så pinsamt.
Vi körde bort till en plats och ställde oss. Mannen tog ut hundarna och gick sedan bort till tysken som var lätt irriterad. Som tur var kom det en bil som löst ett veckokort och därmed kunde köra in och ut flera gånger. Han såg till att bommen kom upp och tysken kunde köra in på ställplatsen. Under tiden mannen varit vid bommen, gav jag hundarna mat och sedan var det dags för oss att äta något. Vilken dag detta blev! Det som vi trodde skulle ta fyra timmar hade tagit oss elva timmar och nu var vi rejält trötta. Funderar på om bönderna i Sverige gjort likadant under semestertider och vad som då hade hänt. Hade varit intressant att se.
Frankrikes nationaldag. När jag vaknade låg jag som en sardin inpackad mellan tre hundar och kunde inte röra mig en tum. Här praktiserades det tätt intill i allra högsta grad. Mannen låg i ensamt majestät i sin del av sängen. Han sover femstjärnigt och jag fick nog turistklassen.
Det är +24 ute nu på morgonen och lite mulet. Det kom ett superlätt duggregn när hundarna fick sin rastning, men inte så mycket att de blev våta, bara lite fuktiga i pälsen. Nu ska vi äta en god frukost och sedan åka vidare mot Atlantkusten.
När vi åkte genom staden Saumur, såg vi orkestrar och uppklädda människor som firade nationaldagen. Poliser och militärer var dekorerade i sina paraduniformer.
Nu körde vi förbi stora odlingar med vinrankor och det var inte särskilt mycket trafik. Efter att vi passerat Nantes, stannade vi på en fin bensinmack, där vi åt bröd och ost. Hundarna fick sig en rastning och sedan körde vi vidare mot kusten. Jag hade sett ut två ställplatser och vi kom till den första vid 16.00. Det var plats för 50 husbilar och kostade 3 euro/dygn, men det var mitt ute i ingenting och kändes inte alls rätt. Få husbilar stod där på grus, så vi körde till den andra ställplatsen som låg ute på en udde, med utsikt mot havet.
Här stannar vi i Prefailles N 47.8.9. W 2.14.19 som kostar 5 euro/dygn, vilket är helt ok. Här står det fler husbilar och vi körde in vid två franska. Det är plats för 45 husbilar, men är inte fullbelagt. Man får stå här i högst 48 timmar och passar oss bra då vi åker vidare i morgon. Vid kl.17.00 är det +27, vilket är helt ok. Inget gratis wifi, men det gör inget. Nu har vi städat och diskat, hundarna har fått sin mat och rastning nere vid havet. Jag ska ge mig ut och fota lite innan vi ska äta.
När jag kom tillbaka från min promenad, svängde en svensk husbil in på ställplatsen. Vi gick naturligtvis bort och pratade med dem. De kom från Karlstad och hade följt med cyklister till Paris och ville se Atlanten. När vi berättade om Normandie, blev de intresserade och ville dit. Vi gav dem tips på ställplatser där, då vi kört där två gånger. De hade inte så många dagar att köra på då de måste hem och jobba.
Jag fick in tv-kanaler på kvällen, så vi kunde se väder och nyheter. Verkar vara problematiskt i Calais och tunneln till England.
Jag har svårt för människor som är självgoda och anser sig förmer än andra. Religionen har en tendens att anse sig vara över allt annat. Detta har utmynnat i många krig, då den ena religionen ansett att den var bättre än någon annan. Att hela tiden påstå att en livsstil är bättre och att man står över någon annan, föder självgoda människor. Vi svenskar har väl varit lite självgoda genom åren och blivit förnärmade när något annat land framstått som bättre. Olika landsändar i Sverige har alltid försökt framhäva sig och tävlat om att vara den bästa. När jag som svensk bott i alla väderstreck, ser denna självgodhet hos människorna som bor där, blir jag nästan lite rädd. Ett land ska väl hålla ihop och vara glada för att vi bor i ett avlångt land, där det finns så många variationer i naturen och dialekter.
Jag tycker inte något ställe är bättre än det andra, men det finns platser där jag känner mig mer hemma. Så är det väl för alla människor. För den skull är inte min by bättre än någon annan by eller stad. Jag har valt att bli kvar här och kan inte tänka mig att bo någon annanstans än i skåne. Men jag vill gärna besöka andra delar av vårat land och ta del av de variationer som vi har. Därför blir jag arg när någon föraktfullt pratar nedsättande om någon annan plats än där de bor på.
Detsamma gäller andra länder och dess befolkning. Kan vi inte ta in att vi är olika och har olika kulturer, som varken är sämre eller bättre än vår, blir vi självgoda. Det finns för och nackdelar överallt i världen.
Politiker på vänsterkanten med socialdemokraterna i spetsen har använt sig av ordet otaliga gånger, eftersom de anser sig vara upphovsmän till det. Journalister använder sig av det när de skriver om politik och ofta förskönar de innebörden. Det ord och begrepp jag syftar på är folkhemmet. Vi har väl uppfattat det med välfärd och tillväxt. I viss mån är det sant och riktigt eftersom Sverige verkligen blev ett land med bra ekonomi. Vi hade ju inte drabbats särskilt hårt av andra världskriget, utan snarare skott oss på det. Tyskarna köpte stål och kol av oss, som vi villigt sålde. Det kan man ju ha sina åsikter om och jag tycker inte det är särskilt hedervärt. Men folkhemmets innebörd är det nog inte så många som vet vad det är.
Eftersom vi fick mer pengar och fritid, kunde ungdomar få vara just ungdomar. De hade tid att träffas mer än endast på helgernas danser och hade råd att köpa egna bilar och kläder. Raggarkulturen föddes och det förfasade sig de vuxna över. Hemsk musik och vräkiga amerikanska bilar, nä fy! Sedan lång tid tillbaka i historien ville makthavarna att folket skulle hålla sig hemma och inte träffas för ofta, eftersom de då kunde prata och utveckla tanakar om t ex revolution. Se bara hur det gick för Frankrike och Ryssland. Så ville man inte ha det. Därför införde man begreppet folkhemmet. Folk skulle stanna i sina hem och inte samlas ute på gator och torg. Raggrkulturen var ett hot och ansågs farlig.
Så gott folk folkhemmet betyder att vi ska stanna i våra hem och hålla tyst. Slå upp det, googla på det om ni inte tror mig. Jag är ledsen om jag raserat en bild som många haft, precis som jag själv. För mig var ordet något som beskrev välstånd, men att det var makthavarna som myntade det för att vi inte skulle få för oss att protestera visste jag inte. På sextiotalet var det begreppet ett minne blott. Då protesterade svenskarna för fullt mot det de tyckte var fel i samhället och världen. Stora demonstrationståg vällde fram på gatorna. Tack och lov tog vi oss frihet att visa vad vi tyckte.
Rysskylan har slagit till och i öster snöar det ordentligt. Så vad händer? Jo, tågen ställs in och de resande har ingen chans att ta sig dit de vill. Hur många gånger har vi inte fått dessa nyheter och läst om det i tidningarna? Allt för många gånger skulle jag vilja säga. Sen spelar det ingen roll vilken regering vi har. Alla har misslyckats att få sj på fötter. Vad beror det på? Inkompetenta chefer? Man börjar undra vad de egentligen håller på med. Just nu känner jag bara att lägg ned alltihop och börja om.
Ska vi inte kunna ha en miljövänlig transport som även fungerar och är billig? Det känns väldigt konstigt. varför ska detta transportsätt vara så förbaskat dyrt? Inte behöver man höja andra drivmedel för det. Så kloka är vi svenskar att om vi kan åka billigt och bekvämt miljövänligt så gör vi gärna det.
Ja, det var lite funderingar jag hade ikväll. Trevlig fredag på er.
