En lördag till

Annonser

Snart har halva september gått och det känns som att dagarna rusar fram. Mannen kämpar på med att tömma farmors lägenhet och det är otroligt hur mycket en gammal dam kan samla på sig. Om man som hon är född på tjugotalet och levt genom ett världskrig har man lärt sig att vara sparsam med allting. Därför har mannen slängt otaliga glasburkar och lock till dem, samt annat som farmor tänkt återanvända. Men idag är det vilodag från sådant då mannen måste spara ryggen. Inte total vilodag då det finns en del att göra här hemma. Det verkar som att karlar har en orolig gen som får dem att spralla med något hela tiden. Åtminstone många karlar verkar vara så och då har jag kollat på grannar också.

När mannen ägnar sig åt att putsa en gammal klocka, tycker jag att det är ok. Själv kan jag inte spralla särskilt mycket, utan sitter och försöker klia benet under gipset. Ibland kliar det något otroligt mycket och nästan svider. Mannen som har erfarenhet av en gipsad arm i ungdomen, säger att det är håret på benet som växer och fastnar i bandaget. Så jag använder mig av en tunn linjal och stryker under gipset. Det lindrar bra.

Tänk, i morgon är det femton år sedan attentatet skedde i USA, då plan flög in i olika byggnader. Det var på eftermiddagen svensk tid och jag satt på jobbet med radion på. Min chef kom in och sade att ett plan flugit in i ett höghus i New York. Jag rattade över till en nyhetskanal och då meddelade reportern att ett plan till var på väg in i höghuset bredvid. Då sprang jag in till chefen och vi undrade vad som var på gång. När jag kom hem och knäppte på tv:n klarnade hela bilden. Mannen och jag satt och tittade på BBC hela kvällen, bestörta över det som hänt och hände.

Så även om jag inte upplevt något världskrig har jag fått vara med om flera omskakande händelser. Till och med en jordbävning här i skåne. Det ljudet kommer jag aldrig att glömma. Jag stod i duschen som började gunga och tänkte att om den faller måste jag kunna hoppa ut. Därför slängde jag upp dörren snabbt. Mannen rusade ut på gatan där grannar samlats för att se vad det var.

En händelse och så förändras livet kanske för en människa eller för flera. Det går så fort.

1430236497785

Barn ska få vara just barn

Annonser

I Sverige räknas man som myndig vid arton års ålder och får tillåtelse att göra saker, men också en del skyldigheter. I andra länder verkar det inte som att det finns någon sådan gräns. Läste artikeln om barn i Guatemala som våldtas och föder barn när de själva är barn. Jag kan inte få in i mitt huvud hur någon ens kan komma på tanken att ha sex med ett barn. När jag var tretton fanns inte ens sex på kartan i mitt huvud. Kärlek var på avstånd och kanske att hålla hand med någon.

Barn utnyttjas till arbete och vet inte vad lek är då de aldrig fått chansen. Programmet där några svenska artister åker ned till Bangaladesh visar hur hårt livet är för en del barn. Att sitta hela dagarna i mörka lokaler, där maskiner dånar är inte något liv. Tror inte ett enda svenskt barn skulle ställa upp på något sådant. Men dessa barn måste hjälpa till att försörja sin familj. Deras högsta dröm är att få gå i skolan och lära sig läsa,skriva och räkna. I Sverige skolkar våra barn för att slippa lära sig det.

Vi har skyddsnät som kanske inte alltid är hundraprocentiga, men i dessa länder har de inga alls. Blir någon av föräldrarna sjuka eller dör, finns det bara en utväg. Alla måste bidra med det de kan.

I krig är det alltid barn och kvinnor som får ta de största smällarna. De blir våldtagna och dödade, trots att de kanske inte ens vet varför det är krig. Vi samlar in pengar och håller galor för att försöka hjälpa de drabbade. Männen fortsätter att förstöra och döda för olika principer. Är det så förbaskat viktigt att vara den som styr, när landet i stort sett är en stor ruin? Människorna förstörda för lång tid framöver och många döende av svält och olika sjukdomar.

I år kan vi vänta oss en invandring på ca 160 000 till Sverige. Människor som blivit berövade allt de har och inget hellre vill än att bo kvar där de är födda. Min ilska riktar sig mot de parter som krigar och förstör. Män och ett fåtal kvinnor som förstör för alla andra.

Äggets dag eller flickornas dag

Annonser

Var det flickornas dag igår kanske och äggets idag? Jag blir förvirrad av alla dessa dagar som ska tillägnas det ena eller den andra. Tror inte att jag är ensam om det. Man tänker att jaha och…. Men vad är meningen att man ska göra på alla dessa dagar? Tycker inte att ägget behöver en egen dag då man har påsk, jul och midsommar som ändå är stora ägghelger.

Flickor däremot är ju inget man äter eller konsumerar om man inte är en sexgalning. De förtjänar att uppmärkammas och kanske är en egen dag det rätta. Men vad ska vi göra då? Skänka pengar eller bara tankar till dem? Jag skulle vilja veta detta.

Varje år sker en kampanj för att samla in pengar till forskning mot bröstcancer. Då kan man skänka pengar och köpa en rosett som också ger pengar till det. Då vet jag vad det hela handlar om.

Hade gärna skickat pengar eller köpt något som gett pengar till flickor som är utsatta i olika länder och situationer. Men otydligheten är stor och jag vet inte vad denna dag ska innebära mer än ett tomt ord.

Ägg äter jag varje morgon så där kan äggproducenterna vara glada.

Hur mycket vet vi egentligen?

Annonser

Hur mycket vet vi om våra grannar och arbetskamrater egentligen? Vi kanske tror att vi känner dem rätt bra och visst, den sida de visar utåt mot oss känner vi rätt bra. Men vad vet vi om deras intressen och vad de gör när dörren till hemmet stängs? Den där trevlige grannen som pratar med allt och alla, hur är han i sitt hem? Han kanske älskar att bygga tågbanor eller samla på något. Är han lika trevlig mot sin fru måntro? Den där ilskna tanten som glor så elakt när man möter henne, är hon verkligen så ilsken? Hon kanske lagar underbara maträtter till sin man. Tösen i lilafärgat hår och massor av piercingar, kanske broderar dukar hela dagarna?

Om vi fick veta vilka intressen och hobbyn människorna runt omkring oss har, så hade vi nog blivit väldigt förvånade. Vårat synsätt hade omkullkastats och vi fick med all säkerhet omvärdera alla. Det är så lätt att sätta andra i ett fack och bestämma att vissa människor är på ett visst sätt. Vi vet ju själva hur vi är, vår ekonomi, våra intressen och vad vi tycker om eller ogillar. Utifrån det bestämmer vi hur andra har det och hur de är. Någon som ler utåt kanske gråter inuti. Som att om någon går i samma skor varje dag inte har råd att köpa nya. Det kan ju vara så att personen har någon åkomma som gör att han/hon inte kan ha andra skor, eller kanske bara älskar dessa skor.

Jag har blivit duktigare på att inte döma människorna efter vad de visar utåt och försöker känna av det de inte visar. Livet blir lite roligare och mer intressant då. Men jag märker också att många andra dömer efter vad de ser och är väldigt trångsynta. Varje dag ser jag en äldre dam som går med sin cykel ner till torget, flera gånger om dagen. Vad vet jag om hennes intressen? Inte ett dugg och inte heller varför hon går med cykeln. Hon kanske läser deckare när hon är hemma.

Så vi borde sluta att sätta andra människor i ett fack och bara låta dem vara som de är. Vi vet inte varför de är som de är eller gör vissa saker. Tänk, på det nästa gång du sätter någon i ett visst fack.

Det ligger något i det han säger

Annonser

Läste Peder Kadhammars ledare i aftonbladet och funderade lite över det han skriver. Detta att Carin Jämtin inte talade sanning när hon påstod att Juholt hade vu:s förtroende och att de ville jobba vidare med honom. Det var vad journalisterna fick veta efter mötet i fredags, där någon kunde ta en bild på hur Juholt fick sitta ute på balkongen vid något tillfälle. Säkert under den tid en diskussion och omröstning pågick om hans vara eller inte vara. Hon sade inte sanningen och det förstod nog de flesta då Juholt meddelade sin avgång på lördagen. Nu pågår ett sorgearbete i hans kommun och flera hoppar av det socialdemokratiska partiet.

Visst var det riktigt att ge honom ett värdigt avslut och en tidsfrist för att smälta det hela, men Jämtin hade inte behövt ljuga om vilket förtroende han hade. Peder kadhammar avslutar med att fråga om det inte borde vara fler från vu som ska avgå. Jag tycker detsamma. De har misslyckats i sitt arbete med att få fram en partiledare som kan samla alla under partiets politik. Många ansåg att Juholt inte var rätt man för arbetet, men ville ge honom en chans och jag kan tycka att det kunde gått bättre om alla ställt upp för honom.

Om Juholt misslyckats och tog konsekvenserna för det borde vu också göra det.

Hur mycket betyder en ledare egentligen?

Annonser

Det diskuteras mycket om hur mycket en partiledare betyder för ett parti och efter att ha läst gårdagens och dagens ledare i DN, känner jag att det är väldigt aktuellt. Man säger att det inte endast är Juholts fel, att socialdemokraterna har så låga opinionssiffror. Sant till en viss del, men till syvende och sist är det partiledaren som ska styra medlemmarna så att alla drar åt samma håll. En svag ledare klarar inet av att samla alla och få dem att arbeta för samma sak. Vi läser hur det finns olika falanger inom partiet och de uttalar sig i pressen, med jämna mellanrum. Vad beror det på? Antagligen så är man inte nöjd med sin ledares arbete.

I ett företag anställer ledningen/konsultfirman en chef. I den processen är inte de anställda särskilt involverade, utan de får veta att nu ska det anställas en chef. Man utser ett antal kandidater som intervjuas och jämförs mot varandra. Tillslut är det en kvar som verkar ha de egenskaper och kunskaper som krävs för att leda företaget. Denne okände människa har till uppgift att samla alla medarbetare, som naturligtvis har olika åsikter om den nye chefen. Då gäller det att hitta motivationen hos alla dessa, så företaget kan nå reslutat. Klarar chefen inte det får han gå efter en tid och ersätts av någon annan.

Likadant borde det vara för en partiledare. Man borde utse ett antal kandidater som sedan jämförs mot varandra. Det borde vara lika viktigt som de chefer som utses till företagen. Så verkar det också vara i de flesta partierna, utom i det socialdemokratiska. Där tittar man inte på kompetens eller ledarskapsförmåga, utan endast hur trogen man är partiet. Därför har det slutat med att man får en ledare som visserligen har de rätta åsikterna för partiet, men är helt utan ledarskapsförmåga och inte har kunskapen att ena alla.

Juholt må vara hur trevlig som helst och duktig på retorik. Men någon ledare är han inte och kommer aldrig att bli det. Därför har de försatt sig i en situation som inte löser sig av sig självt, utan de måste överväga och erkänna om valet av partiledare var fel. I annat fall får de inse att de fått vad de ville och släppa tankarna på att få regeringsmakten inom en överskådlig framtid.