Tyst minut idag

Annonser

Jag stannade upp klockan tolv idag och blundade. Tänkte på de två besökarna som dog, kvinnan från Uddevalla, den lilla elvaåriga tös och den stackars hunden. En vettvilling som inte borde finnas i Sverige, dödar dessa människor som tyvärr råkade befinna sig på Drottninggatan. En hund som glatt följt med sin husse eller matte på promenad i stan. Oskyldiga som absolut borde vara vid liv idag.

Det kommer ta ett bra tag innan denna händelse bleknar. Visst måste livet gå vidare, men jag kommer alltid ha en liten pyrande ilska inom mig. En ilska över att det fick hända och att liv gått till spillo.

Världen är full av idioter

Annonser

Jag kan bara konstatera efter en och en halv vecka med i princip endast datorn som enda underhållare, jag är hyfsat trygg inom mina väggar. För därute finns alltför många idioter som egentligen inte borde vistas utomhus bland andra människor. Jag skulle gärna vilja vara stålmannen för en dag och se till att de som våldför sig på andra människor,djur och andras ägodelar får sig en ordentlig tankeställare.

Det har gått så långt att jag kan tänka att här sitter det en äcklig djävla sjuk människa och gottar sig , smaskar sig om munnen och har sjuka tankar, när en söt liten tös dansar framför tv:n eller en hund blinkar med stora bruna ögon. Facebook har medvetandegjort mig att det finns så mycket sjukt och elakt i världen. Som filmer där någon eller några slår en hund medvetslös, för att sedan bryta av hundens ben. Min ilska vid åsynen av detta kan inte beskrivas. När människan inte har respekt för något levande alls blir min beslutsamhet ännu större. De kommer aldrig få vinna.

Töserna som blivit bortrövade av unga kåta idioter ska en dag få chansen att ge igen. De djur som misshandlats och dödats ska få sin hämnd. Nej, jag tänker inte ge mig ut klädd som någon superhero och begå hämnd. Men ser jag  något eller någon bli utsatt för något kommer åtminstone inte jag bara titta på. Jag tänker väsnas så det hörs ända till Kiruna och en app jag tänker ladda ner i min mobil är polissirener. Jag kommer använda alla medel jag kan hitta på för att skrämma bort de eller den som förgriper sig på andra levande varelser.

Så ni bilbrännare, terrrorister,våldförare,kvinnofridstörare, djurmisshandlare akta er för jag är inte ensam om min ilska och inte ensam om att låta er fortsätta. throw me

Om tårar vore guld

Annonser

Många skulle vara rika idag om tårar blev till guld. Jag var med om den tysta minuten för alla som dödades så brutalt i fredags. En känsla av förtvivlan finns inom mig just nu. Läser att detta förbannade is hotad både hit och dit under dagen. Efter ledsnaden blir jag riktigt förbannad och nu brinner en eld av ilska inom mig. En ilska för allt detta rövarband förstör för så många människor runt om i världen.

De vill rasera allt vi i västvärlden byggt upp av förtroende och demokrati mot alla länder i EU. Nu kommer gränser stängas och en misstänksamhet sprida sig ute i samhällen. Jag lyssnar på muslimer som säger att detta is håller på med är inte deras religion och något de tar avstånd ifrån. Jag tror på dem, men dessvärre försöker is stjäla deras religion från dem och göra den till ett stort äckligt monster av hat. Därför hoppas jag att muslimerna bekämpar tjuvarna allt vad de kan i moskéerna och på caféerna där deras rekryterare dyker upp.

Jag vet att is kommer att besegras till slut, men hur mycket ska de hinna förstöra innan dess?

Ibland blir jag så arg

Annonser

När tonåringar beter sig som idioter blir jag så arg att jag darrar av ilska. Jag har tidigare berättat om ungar som ringde på dörren och sedan kastade sten på den. Trodde att de småungar som gjorde det slutat efter att jag pratat med dem. Visst har de det, men nu visade det sig att det är pojkar i 16-års åldern som kastar sten. Igår satt jag vid datan och fick se fyra grabbar som kastade sten på en äldre granne. När han åkt iväg med sin bil gick de fram mot vårat hus och kastade sten. Mannen var ute och tvättade bilarna och hörde hur det small i min bil. Själv såg jag det från fönstret och memorerade hur de var klädda och hur de såg ut.

När jag sedan var till affären såg jag en av grabbarna i en blå a-traktor, som körde framför mig. Killen såg vettskrämd ut, men jag åkte hem och berättade för mannen som tog min bil för att åka ett ärende. När han kom ut ur affären stod a-troktorn där och han fotade regplåten. Sedan gick han in i affären och såg grabben med tuppkam som var en av dem som kastade sten. När traktorn körde iväg åkte han efter och efter en stund körde den ut på landet och en grusväg. Där avslöjade han sin medverkan och att han var rädd för att åka hem.

Idag när jag gick sista rundan med Nellie och skulle till tobak för att göra ärenden åt min far, stod en av de andra grabbarna där med sin moped. Han flinade och sade något åt de två töserna som stod bredvid. Ha, avslöjad tänkte jag, eftersom jag inte var säker på att det var han. Jag tog hans regnummer och där har vi nummer två. När jag kom ut från tobak gjorde han fingret åt mig och sedan kom de körande efter mig. jag stannade och sade till honom att komma och prata. Det tordes den fege skiten inte utan åkte till de två töserna. Jag gick fram och sade till honom att jag noterat regnummret och tänkte lämna det till polisen, sedan gick jag.

Allt kanske verkar löjligt i era ögon, men när ungar börjar kasta sten mot ens dörr, helt utan anledning och inte slutar så blir jag förbannad. Hur uppfostrar folk sina ungar idag egentligen? Har aldrig varit med om något liknande. Jag befarar att det blir värre och att vi får koppla in polisen ännu en gång. Just nu är jag väldigt upprörd och måste prata med någon.

Ibland blir jag bara så trött

Annonser

Igår höll vi på att ta loss husbilen som grävt ned sig i myllan. Vi var tvungna att köra den i vintras då vissa saker måste fixas av husbilsfirman och det hade vi inte räknat med. Så gräset var alldeles blött och jorden mjuk när vi skulle ställa tillbaka den på sin plats. Tyvärr grävde den ned sig och gick inte att rubba sedan. Den fick stå över vintern och nu när vi ska iväg, så måste vi få loss den. Med en grannes hjälp så lyckades vi och det var skönt. Under tiden så måste våra två andra bilar stå lite här och där på gatan.

Vår lilla gatstump är en liten sväng med två hus och egentligen behöver ingen köra på den för att ta sig fram i byn. Men många tar denna väg av någon anledning och det har de ju rätt att göra. Därför borde inte det faktum att bilar står och blockerar vägen inte störa andra. De skulle ju bara stå där en stund, när vi drog ut husbilen. Innan mannen hann ställa bilarna lite bättre , kom en firmabil och föraren krävde att få komma fram. Han hade kunnat backa och ta en annan väg, men vägrade. ”Jag ska fram här”! domderade han.

Sådant sätt gör att jag förstår hur missämja bland grannar uppstår. Jag kan förstå ilskan om våra bilar alltid blockerar vår lilla väg, men nu var det bara under någon timme igår kväll. Naturligtvis flyttade vi bilarna eftersom föraren var så ilsken och han körde förbi som en uppretad bågeting. Nu tror jag att hans ilska berodde på något helt annat och tycker synd om dem som fick utstå den senare. Karln var kanske sen hem och hade fått arbeta över någonstans.

Men jag blir så trött på sådant oförstående från människor. Hänsyn är något som fler borde praktisera i vardagen.