En månad kvar

Annonser

Helt otroligt att året snart är till ända. Inget och allt har hänt. Jorden överlevde alla idiotiska saker vi människor åsamkat den. Ska försöka mig på en kort summering av vårat 2017.

Januari: och jag klarade av att ta mig ner för trappan till garaget. Köpte pensionärsskor och kunde gå korta bitar. Så blev det halt och det blev att sitta på trädäcket för mig. Pappa bodde i Oxie på ett korttidsboende och väntade på att få ett permanent boende. 

Februari: Stora H köpte sin Mustang och var så glad över den. Jag fick se den och den är väldigt fin. Vi köpte en ny dusch till stora badrummet och jag klarar av att duscha själv. Det snöade av och till hela månaden och jag kunde inte gå ut på gatorna. Äntligen fick pappa klart med boende i byn och då hade jag ringt och tjatat i flera veckor. Snön smälte och jag kunde gå till pappas lägenhet och börja packa saker.

Mars: Pappa flyttade hem till byn och det är ett fint och ljust rum han fått. Höll på att tömma pappas lägenhet och flytta över de möbler han ska ha. Kunde gå med på hundpromenaderna och allt kändes roligare. Farmor fyllde 92 år och min farbror och gudfar dog vid 98 års ålder. Mr J fyllde ett år till. 

Ja det var de första tre månaderna på detta året och sammanfattningsvis var det väldigt mycket gråväder och inte mycket till sol. Men jag hade fullt upp med pappa och hundarna så dagarna gick fort.

 

 

Lättare i samvetet

Annonser

Jag har klippt alla rosorna idag. Passade på när solen var framme. Hundarna har varit ute med mig hela tiden och nu är de trötta.
Vi tog en öl på bänken och tittade på mitt nya mästerverk. Haha 😁.
Jag har tagit all jord från tunnan och lagt det på framsidan.
Nu står det nya krukor under bigarråträdet. I den bruna kommer det lavendel och i den låga växer blå blommor.

Jag är så nöjd. Vi har gått in nu då mörka moln seglar in över byn. Dags att städa lite och sedan blir det bubbelbad och tapas.

Skördetid

Annonser

Först nu börjar bönderna ta upp sockerbetorna. Annars brukar de vara klara senast i oktober med detta. Nu beräknar de skörda in i december.
Vi är vana att se beteshögar lite varstans runt byn. De ligger ovan jord för att mogna till och få ordentlig sötma. Viktigt att få upp dem innan tjälen går ned i jorden.
Men i år verkar det inte vara någon brådska.
Vi hade underbart väder med sol och +8 ute. Skördearbetet verkade få vila idag.

Härligt idag med

Annonser

Igår blev jag nästan lite förvånad då solen kom fram och vi fick riktigt mysiga promenader. Kuma log med hela ansiktet och Nellie Stannade upp och riktigt tittade sig omkring. Så skönt att slippa torka tassar en dag och våta pälsar. Tisdagen har börjat lika bra och jag ser fram mot dagens turer. Efter alla dagar med mörker och gråväder är det verkligen som balsam för själen med ljuset och solen.

Grannarna håller på att pynta sina dörrar, fönster och trädgårdar för fullt. Nu rusar tiden mot jul och sedan ett nytt år. Jag funderar lite på hur det är ute i världen. Upplopp, krig, sjukdomar och fattigdom som aldrig verkar ta slut. Har det varit fred i hela världen något år? Tror inte det. Eller då det inte funnits människor som lidit av svält  och sjukdom? Är det vad livet ska bestå av? Jag blir sorgsen av att tänka på hur det bara fortsätter hela tiden.

Varje år önskar jag att det nya året ska innebära ett slut på allt detta. Tror att många andra också gör det. Men det verkar inte fungera. Om det endast funnits djur på denna jord så hade den sett annorlunda ut. Visserligen skulle rovdjuren dödat, men endast för att få mat och aldrig för nöjes skull. Vi människor är verkligen inte en tillgång på jorden. Stress, föroreningar, dödande och sjukdomar har vi ordnat.

Karma

Annonser

Jag tror på karma och att det vi sänder ut kommer tillbaka. Alltså det vi gör mot andra, faller över en själv. Ler du mot någon så får du ett leende tillbaka. Ibland kan det hända att den person du ler mot inte ler tillbaka, istället är det någon annan som leende kommer från. Då tänker jag att den som inte återgäldar mitt leende kommer att drabbas av en utskällning eller skällsord. Det är karma.

Därför tänker jag som så att alla de som dödar, skadar eller plågar en levande varelse, kommer att återfödas till en mask eller ett kvalster. En mask som blir bete åt en fisk någonstans och sedan fiskbajs. Ett kvalster som sugs in i en dammsugare och hamnar på soptippen tillslut. Det är min tröst när jag läser och ser allt hemskt som sker. Ett sätt att bemästra min ilska mot dessa människor som egentligen inte förtjänar att leva.

Det bästa vore att skjuta ut dem i rymden på en no returning trip. När vattnet och maten tar slut, kan de få sitta och begrunda hur de använt sin tid på jorden.

Skada någon och

du ska själv bli skadad.

Döda någon och

du ska själv bli dödad.

Ge kärlek till andra och

du ska bli älskad av andra.

Ledsam gårdag

Annonser

Jag kunde inte släppa tankarna på Kristian igår och läste om hans inlägg. Det var lite som att jag ville hålla kvar honom i livet ett tag till. Kanske en normal reaktion när någon dör. En människa som gjort intryck i hjärtat. Idag är jag glad att han berörde så många med sin blogg och hoppas de inte glömmer. Det regnade hela dagen igår och kändes passande att himlen grät. Idag är solen framme och Kristian kanske är framme där han ska vara nu. Livet för oss här på jorden går vidare och åtminstone jag har blivit rikare av att ta del i de texter han skrev.

Jag tänder ett ljus idag med för alla som inte finns i mitt liv längre, som jag saknar så mycket. Det är ett doftljus med mild doft som får mig att må bra. Livet ska levas så bra det går. Att slösa bort det på grubbel eller ledsamheter är inte meningen. Det gäller att glädjas över det man har och njuta av de dagar man får. Är man frisk ska man inte grotta ned sig i småsaker. Men allt kan bara bli bättre och tänker man så kommer möjligheterna. 

Änglar finns

Annonser

Ibland undrar åtminstone jag om det inte går omkring änglar på våra gator. De ser ut som vanliga människor, men när de börjar prata hajar man till. Ofta när jag sett på program om svårt sjuka barn undrar jag hur de kan vara så enormt kloka. Trots att de vet att de aldrig blir friska eller kanske ska dö tidigare än väntat, så ger de så mycket kärlek till sin omgivning. De tröstar sina föräldrar och syskon, som mår väldigt dåligt och sörjer över sitt barn. Hur kan de vara så lugna och tillfreds med sin vetskap? Det är som att de redan är små änglar som finns här på jorden.

En gammal människa har ofta samma utstrålning och verkar inte ens tänka på sin död. Samma gäller andra människor som lever med döden i sin närhet. Har de fått en vetskap som vi andra inte har tillgång till, eller hamnar man bara i det tillståndet när det inte tjänar att kämpa mot längre? Min pappa säger ofta att han inte är rädd för att dö. Han är snart 88 år gammal och trots alla skavanker man har vid den åldern är han nöjd med sitt liv. Jag frågade honom om varför han inte är rädd för döden. Lyte kryptiskt svarade han att han varit där och hälsat på så han vet att han får det bra. Mer ville han inte berätta, men jag ska försöka få honom att göra det. Får man besök av någon eller något när det börjar närma sig eller vad är det som händer?

Hur det än är med den saken, så verkar vissa människor ha ett inre ljus som sprider godhet. De finns mitt ibland oss och vi borde kanske försöka prata mer med dem. Döden kanske är en början på något mycket bättre, det som bibeln kallar paradiset. Men att söka döden som självmordsbombare verkar fel sätt. Att orsaka andras död är att spela gud i mina ögon. Vi ska nog alla vänta tills det är dags och under tiden försöka göra gott. Men ibland undrar jag om inte livet på jorden är helvetet, när man läser och hör om allt elände som sker.

Ibland blir jag bara så trött

Annonser

Igår höll vi på att ta loss husbilen som grävt ned sig i myllan. Vi var tvungna att köra den i vintras då vissa saker måste fixas av husbilsfirman och det hade vi inte räknat med. Så gräset var alldeles blött och jorden mjuk när vi skulle ställa tillbaka den på sin plats. Tyvärr grävde den ned sig och gick inte att rubba sedan. Den fick stå över vintern och nu när vi ska iväg, så måste vi få loss den. Med en grannes hjälp så lyckades vi och det var skönt. Under tiden så måste våra två andra bilar stå lite här och där på gatan.

Vår lilla gatstump är en liten sväng med två hus och egentligen behöver ingen köra på den för att ta sig fram i byn. Men många tar denna väg av någon anledning och det har de ju rätt att göra. Därför borde inte det faktum att bilar står och blockerar vägen inte störa andra. De skulle ju bara stå där en stund, när vi drog ut husbilen. Innan mannen hann ställa bilarna lite bättre , kom en firmabil och föraren krävde att få komma fram. Han hade kunnat backa och ta en annan väg, men vägrade. ”Jag ska fram här”! domderade han.

Sådant sätt gör att jag förstår hur missämja bland grannar uppstår. Jag kan förstå ilskan om våra bilar alltid blockerar vår lilla väg, men nu var det bara under någon timme igår kväll. Naturligtvis flyttade vi bilarna eftersom föraren var så ilsken och han körde förbi som en uppretad bågeting. Nu tror jag att hans ilska berodde på något helt annat och tycker synd om dem som fick utstå den senare. Karln var kanske sen hem och hade fått arbeta över någonstans.

Men jag blir så trött på sådant oförstående från människor. Hänsyn är något som fler borde praktisera i vardagen.