Trött idag

Annonser

Jag vaknade av mig själv vid åtta och kelade som vanligt med hundarna en stund. Tyckte att det var dags att kliva upp. Även om jag inte har en massa måsten, så känns det fel att sova bort dagarna. Kroppen kändes väldigt stel och nacken knakade. Jag måste ju sova med gipsbenet i högläge och det blir mycket ryggläge och så brukar jag inte sova annars. Man vänjer sig men det är inte så skönt. Idag känner jag mig inte ett dugg utvilad, utan gäspar hela tiden. Hoppas jag blir piggare snart. Tror min trötthet kan bero på den långtidsverkande tabletten jag tagit sedan jag kom hem. Igår tog jag den sista och nu är det alvedon som gäller. Kanske kommer jag att sova bättre eller så blir det sämre. Vi får se.

Vaknade vid tre inatt och mitt i en dröm. Jag hade startat en relationssajt och folk ville ha råd och hjälp från mig. Det var mitt i ett sådant samtal jag vaknade och då kände att detta orkade jag inte med. Varför hade jag startat sajten? Jag är väl ingen expert på relationer. Tur att det var en dröm.

Jag har väl vant mig vid att hoppa fram med ena foten i gips, men önskar att få gå fram som vanligt. En rädsla jag har är att foten inte läker som den ska och jag måste gå genom en ny operation. Nu har jag dessa tio veckor i sikte och hoppas att efter de veckorna hamna i en rekreationsfas. Inte få börja om med operation och gips igen. Därför är varje besök på ortopeden väldigt nervöst. Naturligtvis snurrar tankarna hela tiden nu när jag fått ett besöksdatum.

wp-image-1902435190jpg.jpgStygnen är borta nu, men hur ser det ut inuti måntro?

Förvånad igen

Annonser

Jag tillhör inte de personer som tittar mig i speglar hela tiden. På morgonen gör jag ju det när jag gör mig i ordning och även på kvällarna när jag borstar tänderna. Men jag brukar aldrig göra det under dagarna. Varför vet jag inte, det har bara blivit så. Jag brukar inte titta på mig själv när jag går förbi skyltfönster heller. Därför blir jag lite förvånad ibland när jag hamnar framför en spegel. Ojdå, vad har hänt där?, kan jag tänka. Jag funderar sällan över hur andra människor uppfattar mig när det gäller det fysiska. Istället tänker jag mer på hur de uppfattar mig som person. Tänker mig för när jag säger något och försöker bjuda på det som finns i mitt hjärta.

Härmed vill jag inte påstå att jag är någon vän ängel. Jag kan nog verka kärv för vissa, men det köper jag. Fast jag försöker motverka det med att le ofta. Ett leende är befriande och kan göra mycket när det gäller att kommunicera. Hel och ren, med ett leende på läpparna möter jag min dag och speglarna lämnar jag åt andra. Det viktigaste för mig är att vara vacker inuti.

Men som prydnad är speglar väldigt fina.

Äntligen är det helg igen

Annonser

Alla har väl väntat på att helgen ska komma och är säkert trötta efter att ha arbetat en hel vecka. Andra hatar när det blir helg och de inte har arbetet att gå till. En gång kände jag som det sista. Varje helg innebar ensamhet och ingen att prata med. Jag bodde i Norrköping och kände ingen mer än några släktingar jag hade där. Efter att min faster och farbror varit så vänliga mot mig när jag anlände till staden, ville jag inte störa dem mer. Jag fick bo hos dem ett par veckor och min faster lyckades genom kontakter, hitta en jättefin lägenhet åt mig. Deras egne barn bodde inte hemma mer och de ville säkert inte ha ett brorsbarn boende hos sig hur länge som helst. Jag var ju ändå vuxen.

Därför höll jag mig för mig själv, när det var helg. Jag promenerade omkring i staden och försökte njuta av allt jag såg. Inuti var jag rätt trasig efter ett jobbigt uppbrott från ett förhållande, så jag var säkert inte den roligaste att umgås med heller. Mina arbetskamrater kanske kände det och bjöd inte med mig alltför ofta. Två eller tre gånger blev jag ändå medbjuden på olika evenemang och då njöt jag verkligen. Vet inte varför det inte blev flera gånger, för de var inte elaka alls. Vi hade trevliga pratstunder på jobbet och de undvek mig inte alls.

Jag flyttade till Göteborg och levde ensam där med. Men den flytten gjorde att jag började trivas med att vara ensam. Då såg jag också fram mot helgerna. Jag njöt av varje stund och försökte ta hand om mig själv. Långa promenader, sköna bad med oljor och på sommaren satt jag på balkongen och bara var. Då började jag få vänner och plötsligt var helgerna uppbokade med olika aktiviteter.

Så ensamheten kan vara ett gissel, men även en gåva. Det beror helt på hur man mår inuti.