Vi är olika

Annonser

Män och kvinnor är olika. Människor är olika. Vi har olika bakgrund och erfarenheter, som gör att vi ser och reagerar olika på företeelser. Men ibland verkar det som att det inte är accepterat att vi är olika. Det är ju till och med så att vi reagerar annorlunda, beroende på hur man just då mår. En sak som kanske inte berör en vid ett visst tillfälle, kan göra en väldigt upprörd en annan dag. Det som gör ont på en människa, känns inte alls för någon annan.

Därför blir jag mest arg när alla betraktas som lika. Likvärdiga ja, men lika nej. I skolan ska alla gå i samma klass och detta gör att de som inte har lika lätt att lära, blir betraktade som dumma. Vad händer då? Jo, man tar till nävarna och protesterar på andra sätt. Så föds mobbare.

Jag arbetade som lärare under några år. Ett år hade jag hand om en så kallad obs-klass. Där placerade man ungdomar som inte platsade i vanliga klasser. Då lärde jag mig att många av dem var väldigt intelligenta, men kunde inte hävda sig i stora samlingar. En del var blyga och tog till nävarna när ingen ville lyssna på dem. Jag hade hand om fyra killar i femtonårsåldern. Alla var väldigt olika varandra till sättet. I den lilla grupp som vi hade kunde jag lyssna på dem och ägna tid åt den som mest behövde det just då. Vi blev en riktigt sammansvetsad grupp och läxorna gjorde vi innan de gick hem för dagen. De ville hellre stanna någon timme extra för att slippa sitta hemma själva och må dåligt, då de inte förstod allt de läste.

Alla hade godkända betyg när de slutade nian och kom in på den gymnasielinje de sökt. En av dem hade riktigt bra läshuvud, som man brukar säga och fortsatte läsa på universitet. Alla fick arbete efter sina studier. De var lugna och trevliga killar som inte hade något behov att ta till nävarna. Det enda de inte klarade i sin tonårstid var att vara i stora grupper. De fick en stämpel på sig att vara bråkiga och omöjliga. Men de var ju inte det när de fick vara i en mindre grupp.

Alla är olika, så är det bara och alla vill bli sedda. Bara de blir sedda som individer och inte som en grupp.

Minnen

Annonser

Precis när jag tagit min examen i Uppsala, jobbade jag som lärare på en högstadieskola i Västerås. En termin hade jag svenska med en niondeklass, som naturligtvis var ganska trötta vid tre på eftermiddagen. Därför brukade jag låta dem göra roliga övningar i några böcker jag hittat. Det var mer som att lösa korsord och det var en lugn klass, som alltid satt tysta och ibland var det nästan nära att jag själv somnade. Klassrummet befann sig på tredje våningen och bredvid oss låg musikens klassrum. En fredag jag aldrig glömmer satt vi och höll på med övningarna och då det var vår och varmt ute var fönstren öppna. Plötsligt strömmade hög musik ut från rummet bredvid och vi satt och log mot varandra på dagens sista timme. Det var en riktigt glad klass som gick hem den dagen och jag var på riktigt partyhumör.

Borde vara enkelt

Annonser

Stort rabalder i pressen när alliansen säger att de vill införa betyg från och med fjärde klass. Jag förstår inte varför det ska väcka så stor diskussion. Eftersom jag fått betyg ända sedan första klass och inte har lidit nämnvärt av att ha haft det så. Idag skriver lärarna ett utlåtande och skillnaden mellan betyg och detta är endast att betyget måste vara mer objektivt. Läraren kan inte bara tycka att Pelle borde läsa fler böcker, utan har Pelle ett lågt betyg i svenska så innebär det att han kanske ska läsa fler böcker eller träna på stavning. Vi hade t o m betyg i uppförande och ordning. Det innebar att man skulle uppföra sig på lektionerna och svara hövligt till både lärare och klasskamrater. Ordning innebar att man skulle ha rätt böcker med till lektionen och penna för att skriva med.

Vi fick ett antal pennor som skulle räcka under en termin och dem fick man hushålla med. Om de tog slut så fick föräldrarna köpa nya. Jag ser inte att det skulle vara fel i detta. Inte för att jag menar att dessa betyg skulle införas igen, utan att de som uppförde sig bra och hade lite ordning på sina saker kan ju få någon slags belöning för detta. Jag är stor förespråkare för morötter istället för bestraffning. Betona allt som är bra och belöna det så slipper man bestraffa någon.

Samma gäller också lärarna. De lärare som verkligen bemödar sig att få sina klasser att känna samhörighet mm, borde belönas. Det finns många sådana som arbetar i det tysta. För det är verkligen skillnad på lärare och lärare. Jag brukade alltid sätta betygen så att de skulle uppmuntra eleverna. Om de var på gränsen till ett högre betyg så satte jag det högre. Men jag sade också att betyget var svagt och att jag ville kunna sätta samma betyg minst nästa gång och då skulle det vara ett starkt sådant. Eleverna blev glada och kände sig duktiga. Då hade de fått en sporre att anstränga sig ännu mer. Visst satt jag hemma på kvällarna och jobbade, men eftersom det gällde ungdomars framtid kändes det inte så jobbigt.

Kanske fel av mig?

Annonser

Läste en artikel i aftonbladet om att Björklunds skola kommer att visa hur det gått om 20 år. Då måste det vara sossarnas skola som visar hur det gått idag eller som visat sig ännu tidigare. Jag har klankat på lärarna som är av idag, men egentligen är det inte deras fel utan den utbildning de fått först i grundskolan och sedan sin vidareutbildning. Den skolan har ju sossarna skapat. Då kan ju inte dagens lärare vara bättre än de är. Följden blir att de elever de undervisar kan väldigt lite.

Tror många anser att skolan blivit slappare och att en låt gå mentalitet införts. Det skrivs sällan om att det är socialdemokraterna som format den skola vi har, endast de senaste sex åren har alliansen med Björklund haft inflytande på hur skolan ska vara.

Det första misstaget sossarna gjorde var att ta bort betygen i uppförande och ordning. När jag skriver detta blir många upprörda, men vad är det för fel att lära sig hur man uppför sig mot andra människor? Lärare som klasskamrater. Vissa av de ord man hör från barn och ungdomar idag är fruktansvärda och sårande mot dem som råkar ut för det. Att ha ordning på sina saker och inte glömma böcker eller pennor till lektionerna är lika viktigt som att ha det på sitt kommande arbete. Det spelar ingen roll hur intelligent man är om allt annat är en röra och man uppför sig illa.

Resten av förfallet i skolan är också deras fel och mycket beror på att alla skulle vara lika. En kommunistisk idè, vilken är helt galen eftersom alla människor är olika med olika förutsättningar. Varför måste alla gå gymnasiet? Varför tog de bort lärlingsutbildningarna? Säkert fackens påtryckning då lärlingar tar jobben från andra i viss mån. Sedan klagar man på att ungdomar har så svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vad är det för fel på att jobba sig upp till det arbete och lön man vill ha? Många av de pensionärer jag anställer som veteraner har inte gymnasium, men en stor kunskap som de fått genom att just jobba sig upp. I vissa sammanhang kan inte en 30-åring jämföra sig med dem.

www.veterankraft.se