Vi är olika

Annonser

Män och kvinnor är olika. Människor är olika. Vi har olika bakgrund och erfarenheter, som gör att vi ser och reagerar olika på företeelser. Men ibland verkar det som att det inte är accepterat att vi är olika. Det är ju till och med så att vi reagerar annorlunda, beroende på hur man just då mår. En sak som kanske inte berör en vid ett visst tillfälle, kan göra en väldigt upprörd en annan dag. Det som gör ont på en människa, känns inte alls för någon annan.

Därför blir jag mest arg när alla betraktas som lika. Likvärdiga ja, men lika nej. I skolan ska alla gå i samma klass och detta gör att de som inte har lika lätt att lära, blir betraktade som dumma. Vad händer då? Jo, man tar till nävarna och protesterar på andra sätt. Så föds mobbare.

Jag arbetade som lärare under några år. Ett år hade jag hand om en så kallad obs-klass. Där placerade man ungdomar som inte platsade i vanliga klasser. Då lärde jag mig att många av dem var väldigt intelligenta, men kunde inte hävda sig i stora samlingar. En del var blyga och tog till nävarna när ingen ville lyssna på dem. Jag hade hand om fyra killar i femtonårsåldern. Alla var väldigt olika varandra till sättet. I den lilla grupp som vi hade kunde jag lyssna på dem och ägna tid åt den som mest behövde det just då. Vi blev en riktigt sammansvetsad grupp och läxorna gjorde vi innan de gick hem för dagen. De ville hellre stanna någon timme extra för att slippa sitta hemma själva och må dåligt, då de inte förstod allt de läste.

Alla hade godkända betyg när de slutade nian och kom in på den gymnasielinje de sökt. En av dem hade riktigt bra läshuvud, som man brukar säga och fortsatte läsa på universitet. Alla fick arbete efter sina studier. De var lugna och trevliga killar som inte hade något behov att ta till nävarna. Det enda de inte klarade i sin tonårstid var att vara i stora grupper. De fick en stämpel på sig att vara bråkiga och omöjliga. Men de var ju inte det när de fick vara i en mindre grupp.

Alla är olika, så är det bara och alla vill bli sedda. Bara de blir sedda som individer och inte som en grupp.

Om ensamkommande barn

Annonser

Hörde på radion i morse om en kvinna som tog mot ensamkommande barn, innan de fått en värdfamilj. Som en slags sluss till ett familjeliv. Kom att tänka på något jag reagerat över då man pratar om dessa ensamkommande barn. I flera fall då det visats reportage på tv, är det unga män man får se. Jag tycker att det är fel att prata om dessa som barn, när de är vuxna i många fall. Hade de varit svenska medborgare så skulle de betraktats som vuxna. Man är ju myndig från 18-års ålder i Sverige. Missförstå mig inte att jag vänder mig mot att dessa unga män kommer hit.

Jag tror att de i många fall har väldigt stora orsaker att komma hit och fly sitt födelseland. Flera av dem kanske flyr eller skickas iväg av sina föräldrar/anhöriga, då de riskerar att tas ut som soldater i krig. De kanske har äldre bröder som blivit dödade och nu står de på tur. Andra har kanske förlorat sin familj av olika orsaker. Därför vänder jag mig mot att de betraktas som barn. De har vuxit upp i sitt land och nu befinner de sig på helt okänd mark helt utlämnade. Många kanske haft framtidsplaner som att gifta sig, ta över gården hemma mm. Allt detta är borta och då anser jag att dessa män har helt andra behov än ett barn. Med rätt bemötande av myndigheter kan de bli en stor tillgång i vårat land.

De har en stor ryggsäck av erfarenheter som de först måste få bena ut och jag tror att de allra helst skulle vilja ha hjälp att komma igång med sitt vuxenliv. Sedan är det väldigt viktigt att se individen som kommer. Detta som socialdemokraterna präntat i oss i många år, att det ska vara lika för alla, har gjort att alla som kommer hit får samma bemötande. Men detta är färdiga människor som upplevt en hel del redan och alla har olika behov.

Därför måste svensk flyktingpolitik bli mer flexibel och dessa tjänstemän som har hand om detta, inte bara se till lagar och förordningar. Varför ska allt vara så förbaskat stelbent? Hade det inte varit så, kanske vi sluppit dessa artiklar i tidningarna om människor som slängs ut, trots att de är väl etablerade i vårat samhälle. Unga män som mår väldigt dåligt, eftersom de aldrig fått adekvat hjälp då dem kom hit. Barn ska behandlas som barn och unga män ska betraktas som det.