En stund ute fick vi ändå innan det blev mörkt. Nu laddar vi upp inför nästa vecka.
Etikettarkiv: mörkt
Dag 20 på resan 23/7 Torsdag
+26 grader ute när vi vaknade vid nio på morgonen. En svag vind blåste och vi stod i skuggan av några träd, så det kändes riktigt svalt. Men det lutar rätt bra och det känns som att gå i lustiga huset på gröna lund, när man går fram och tillbaka i husbilen.
Efter vår frukost ska vi köra till en ställplats några mil norr om Lyon. Vi är på väg norrut och mot Tyskland. Inte en enda svensk husbil sedan vid atlantkusten. En sak är säker och det är att vi aldrig skulle vilja köra med en husbil med boggie eller en kabe som är 2,50 meter bred i Europa. Det går bra att köra sådana i Sverige eller om man kör motorvägar till campingar. Men då får man inte se så mycket av länderna eller städerna. Vår Mackan är perfekt att köra omkring med och det verkar många andra också tycka då vi sett många McLuis på denna resa.
Vi har kört på fina landsvägar genom Cotes du Rhone och njutit av utsikten. I en av byarna stannade vi och handlade, för vid tre var det dags att äta en bit bröd och rasta hundarna. Vid staden Vienne blev det köer och plötsligt såg vi en svensk husbil köra om oss i vänsterfilen. Det var en husbilsklubbare och det var riktigt roligt att se den.
När högerfilen stannade av helt tog vi också vänsterfilen och där var vår svenska kompis. De hade kört in i högerfilen och när vi körde upp bredvid vinkade och tutade vi som bara den och de gjorde likadant. Sedan körde de bakom oss i ett par kilometer.
När motorvägen delade sig körde de om oss och tutade, sedan svängde de av mot Strassbourg och vi fortsatte mot Lyon. Det susade på bra och snart skulle vi vara framme vid ställplatsen. Trodde vi ja. När vi kom in i Lyon blev det tvärstopp nästan direkt och vi kröp fram mot bron som skulle leda oss över Rhone. Det tog nog två timmar tills vi var där och då var det avstängt , så vi kunde inte komma över. Det var bara att fortsätta till nästa bro som Lennart hade hittat. Ytterligare ett par timmar tills vi kom dit och då var även den avstängd. Nu började vi bli lätt frustrerade och undrade vad som stod på. Jag satte på radion som inte gav någon information om olyckor eller annat. Nu var vi på väg tillbaka till infarten vi kommit in på. Ett par timmar till kröp vi och många andra bilister fram. Flera andra husbilar hade också hamnat i detta kaos.
Mannen kände att det började trycka på och ett toalettbesök var nödvändigt. Då körde en motorcykelpolis om oss och lite längre fram stod han med en mobil vid örat och vinkade av bilar. Japp, vi följde hans råd och kunde parkera på en gata så mannen fick lätta på trycket. Sedan följde vi bara med strömmen av bilar och insåg att vi hamnat i något slags arabkvarter. Lyon är en miljonstad, med hög brottslighet så vi stängde dörrarna då det gick i krypfart. Men vi kom inte ut ur staden, utan in i ett annat bostadsområde som påminde starkt om Rosengård i Malmö.
Hur i helkotta skulle vi ta oss ut härifrån. Jag tog fram kartboken och sade åt mannen att först måste vi köra österut och vi såg en skylt mot Grenoble. Efter ännu ett tag såg vi skyltar mot Paris, och vi skulle ju norrut så vi körde åt et hållet. Efter sju timmar var vi äntligen på väg ut ur Lyon och Lennart hittade en bro över Rhone som vi körde över. Då såg vi både poliser och gendarmer på motorcyklar som eskorterade ett gäng traktorer ut från staden. Då kom vi på varför det varit stopp i hela staden. Bönderna protesterar mot de usla priserna de får för sina varor och täpper helt sonika igen alla avfarter i städerna. Då blir alla fast och snurrar runt i flera timmar tills polisen lyckas mota bort traktorerna.
Nu susade vi fram på landsbygden och solen höll på att gå ned.
Halv elva på kvällen var vi framme vid ställplatsen Villafranche-sur-Saone N 45.58.22 E 4.45.4. Mörkret hade sänkt sig så vi kunde inte se så mycket. Man skulle lösa ett kort vid en automat och sedan skulle kortet sättas i automaten vid bommen. Men det fungerade inte alls. En holländare kom fram och ville hjälpa oss och berättade att det hade krånglat hela dagen med bommen. De hade haft turen att tösen i receptionen var kvar och kunnat öppna upp kortet åt dem. Men nu var receptionen mörk och öde. En tysk med husvagn kom och ställde sig bakom oss och gick bort och löste ett kort. Mannen pratade med honom och då ville han prova om hans kort fungerade och det gjorde det. Bommen åkte upp och vi körde in, men tysken blev kvar när bommen åkte ned. Så pinsamt.
Vi körde bort till en plats och ställde oss. Mannen tog ut hundarna och gick sedan bort till tysken som var lätt irriterad. Som tur var kom det en bil som löst ett veckokort och därmed kunde köra in och ut flera gånger. Han såg till att bommen kom upp och tysken kunde köra in på ställplatsen. Under tiden mannen varit vid bommen, gav jag hundarna mat och sedan var det dags för oss att äta något. Vilken dag detta blev! Det som vi trodde skulle ta fyra timmar hade tagit oss elva timmar och nu var vi rejält trötta. Funderar på om bönderna i Sverige gjort likadant under semestertider och vad som då hade hänt. Hade varit intressant att se.
Det går för fort
Min rubrik syftar till helgen och att den snart är över. Det är så mycket man tycker ska göras när det blir helg, men innan allt är gjort så är den slut. Idag visade sig inte solen utan gömde sig ovanför molnen och det kändes som kväll redan när vi vaknade. Utelampan har tänts redan då den känner av ljuset och anser att det är mörkt. Jag tvättar plädar och lakan för glatta livet. Sysselsättning saknas verkligen inte här hemma.
Vi gick turen ut på landet idag till Kumas glädje och det var inte mycket liv. Troligtvis håller sig folk inne en söndag som är så mörk. Nyårslöftena håll sig borta och den första gejsten har väl försvunnit. Inte så roligt att vara ute och springa när vädret är tråkigt.
Igår tittade vi på en gammal kultfilm med bra musik från 1986, ”Top Gun”. Riktigt roligt att se den igen. Det var länge sedan vi såg den. Eftersom vi har rätt många dvd-filmer och fler som vi inte sett på ett bra tag, tänkte vi plocka ut några som vi tittar på då andan faller på. Jag ska leta fram några nya då vi inte har några som ligger. De vi sett nu är den jag nämnde och ”Fantomen på operan”,”Den engelske patienten” men även ””Rob Roy”. Jag får se vad det blir härnäst.
Det är mörkt nu
Inte bara ute som det är mörkt för tillfället, utan även vi vårat matbord också. Lysröret vid arbetsbänken har gått sönder. Man ska väl inte klaga då det har lyst i över tretton år. Vi har aldrig tänkt på hur mörkt det skulle vara utan ljuset därifrån, men nu vet vi. Mannen har åkt iväg för att köpa ett nytt och då blir det ett mer energisnålt. Sedan har vi nog bytt ut alla lampor i huset till led och gissa om vi sparar el. För ett tag sedan fick vi ett brev från elbolaget som visade att vi ligger under genomsnittet i elförbrukning. Inte bara under utan långt under. Känner mig duktig.
Tiden rusar iväg och snart är det dags att plocka fram ljusstakar, hänga kransar på dörrarna och sätta granris i alla blomlådor och krukor. Lite småpyssel för mig om dagarna.
Jag tänker baka matbröd och även lite annat smått och gott. Vet inte om det blir saffransbröd, då vi inte är så förtjusta i det, men kanelbullar blir det absolut. Jag kör med min mammas recept som alla älskar. Kakor vet jag inte, men lite julgodis har jag funderat att göra. Något med choklad i som är så gott. Det är så rofyllt att göra något med händerna och bröd har jag alltid gillat att baka. Nu ska jag titta i mina receptsamlingar och se om jag har något bra att börja med.
Lördag i november
Vi startade dagen med en långpromenad ut på landet. Idag gick vi åt ett annat håll än det vi brukar och hundarna blev ivriga. Det blev nog lite längre än vi tänkt och vi var ute i en och en halv timme. Men det var riktigt gott med frukost efter det. Jag gjorde kiwismoothies och det blev riktigt gott. Tänkte att vi behövde ordentligt med c-vitamin nu när vi är halvkrassliga. Skadar ju inte att fylla på energibanken.
Jag har torkat av alla skåp, dörrar, bänkar och övriga ställen med vatten och yes. Det mest suveräna medlet som dödar bakterier och tar bort smuts. Känner mig rätt duktig faktiskt. Dessutom har jag uppdaterat min data med både ditt och datt. Den hade stängt av sig i fredags och då uppstod samma fenomen som tidigare att det inte gick att röra musen. Alla program öppnade som de skulle men sen bara stod den still som ett fån. Blev för mig att reparera med thinkpad och då måste även virusprogrammet uppdateras. Det tar tid ska jag lova. Nu har jag även uppdaterat webbläsaren eftersom jag inte kunde öppna den gamla. Lite trix och fix så var jag på banan igen.
Nu är det kolmörkt ute och för mig återstår att ge hundarna mat och torka golven. Mannen har tagit en powernap så jag tar en paus här. Ville få ordning på gamla bettan innan jag återgår till mer fysiska aktiviteter. Har så ont i ryggen idag så bubbelbadet kommer att bli underbart.
För övrigt anser jag att en del jägarlicenser ska dras in. Tror inte alla som har det är kapabla att inneha ett skjutvapen. Kom ihåg att alkohol och skjutvapen inte hör ihop!
Min grånande tös Nellie sover i soffan här i biblioteket och är så söt.
Tankar under städningen
Idag har jag känt av ett visst svårmod. Den känslan infann sig redan då jag vaknade. Som att nu är något slut. Inte bara sommaren utan något mer som jag inte vet vad det är. Träden är i stort sett kala nu och igår kunde jag sopa bort alla löv som samlat sig på vår garageuppfart. Äntligen en dag utan regn. Vill också tillägga att samtidigt som jag har detta svårmod, känner jag ändå en förväntan om att något nytt är på gång. Knasigt eller hur?
Nästa vecka ska jag återuppta min yoga och meditation vilket jag ser fram mot. Köra till vc och ta influensaspruta så jag slipper bli mer sjuk. Måste hålla mig på fötter för hundarnas skull. Unkas är nog lite förkyld och har hostat ett par gånger. Han är väldigt kelen och vill bli ompysslad. Precis som det är när man är lite krasslig. Men nosen är våt och kall, så feber har han inte. Tittade ut genom fönstret för en lite stund sedan och då var det hyfsat ljus, men nu släcktes ljuset och det är kolsvart. Nej, jag vill inte ha snö som lyser upp i mörkret. Det är bra som det är och +11 passar mig ypperligt.
Snart ska vi fira födelsedagar och sedan blir det julhelg. Pojken fyller tjugofem år och Nellie nio, sedan Unkas fem, sist är pappa som blir hela åttionio år. Dags för mig att torka golven innan vi sätter oss i bubblet för skön avkoppling.
Ha en fin lördagskväll.
Oj, redan mörkt ute
Denna söndag har verkligen gått fort och nu är det redan mörkt. Lite kyligt utomhus också tycker jag. Har suttit och drömt mig bort till Frankrike och läst en del bloggar skrivna av de som flyttat dit. Vi planerar att åka en tur ned nästa sommar. Jag längtar redan. Men vi har redan flyttbestyr, då pojken snart flyttar in i sin nya lägenhet. Närmare bestämt om två veckor. Idag var mannen och hämtade en soffa pojken köpt och som vi ska ha i garaget tills det är dags. Han är så uppspelt och glad då det är en helt nyrenoverad lägenhet han ska flytta in i. Men då han idag verkligen bor i ett compact living, behövs en hel del nya möbler.
Nu ska vi snart äta en mustig gryta som stått på spisen och puttrat ett bra tag. Passar bra med gryta på hösten då man verkligen behöver något värmande. Får väl snart börja tända mitt doftljus om eftermiddagarna på kontoret också. Kan vara trevligt då jag har en hel del pappersarbete att ta itu med.
På hösten går livet in i en lite lugnare fas och min mage kommer att må mycket bra av det. Ett gammalt magsår har gett sig till känna och jag lovar att det gör skitont. Nu ska det kureras och om någon vecka är det säkert bättre. Ha en fin söndagskväll.
Det ser mörkt ut
Inte på Kameruns bänk, utan vädret idag gör att det inte blir riktigt ljust ute. Det regnade i morse och vi skyndade oss på morgonrundan. Hundarna tycker inte det är så roligt att gå i mörkret och när vädret inte är det bästa så har de bråttom hem igen. Mannen som alltid har bråttom på morgnarna var tacksam för det.
Nu har det slutat regna men gråvädret håller i sig, så våra senare promenader blir ju inte särskilt mysiga. Men snart vänder det och dagarna börjar bli längre igen. Tanken på det gör att jag kan hålla humöret uppe. Mina juklappspaket är på väg till mottagarna nu och jag hoppas verkligen att de kommer fram före julafton. Fick avisering att det jag skickat efter finns att hämta på ica idag. Sedan ska vi ha en kväll med inslagning av de sista klapparna. Roligt att det fungerade.
I eftermiddag tänker jag ta in jullådan från garaget och börja botanisera bland prydnaderna. Få se vilka jag tar fram detta år och vilka som får vara kvar i lådan. Fler ljus vill jag ha i alla fall. När det är såhär mörkt är det mysigt att tända något ljus. Lyktan på trappen lyser varje eftermiddag/kväll så fint och tomten ler.
Höstkänningar
Jag vet inte hur det är med andra, men både jag,hundarna och mannen är väldigt trötta just nu. Kan det vara hösten som tar på krafterna eller vad är det? Även om jag inte är så jätteglad i denna årstid, så har jag aldrig lidit av någon depression. Men jag har ofta varit ganska trött och sovit som en sten om nätterna då luften blivit svalare ute.
När det är mörkt om eftermiddagarna, syns inte många människor ute och i vår by märks det ordentligt. Ibland undrar jag var alla hundar tagit vägen som passerade förbi på gatan. Inte möter vi många heller på våra rundor. Är de hänvisade till trädgården när det blivit mörkt? Det verkar onekligen som så. Då jag började arbeta hemifrån, har jag gått den långa turen om dagarna då det är någorlunda ljust och ibland lite sol. Detta gör jag både för min skull och för hundarnas, som tycker det är roligare att vara ute när det är ljust. Stackars Nelli som blir åtta år om någon vecka, har börjat se lite dåligt då det är mörkt ute. Hon ser saker i skuggorna och då hon är så ängslig nuförtiden, blir hon alldeles hirrig. I en liten by finns det inte så många ljus och det blir inte någon större behållning för mig heller.
Men snart börjar alla sätta upp ljusstakar och annan belysning i fönster och trädgårdar. Då blir det genast lite roligare att gå ute, trots att det är mörkt.
Mörkt mörkt ute
Vi behöver verkligen ljus nu. Både levande som brinner och kastar vackra skuggor över väggar och tak, och ljuspunkter av lampor som lyser upp alla rum. Jag själv duschar varje dag med violett ljus för att bli piggare under denna årstid. Sedan brukar jag tända doftljus i mitt kontor för att få en god doft av jul och att se ljuslågorna röra sig. Tycker att jag jobbar bättre då och tankarna formar sig till handling. Sedan går jag alltid med hundarna under den tid på dagen som det finns lite dagsljus. Men tiden krymper när solen någon gång tittar fram bakom de massiva molnsjoken.
Idag gjorde ett par möten med människor mig på väldigt bra humör. Lite allmänt prat om ditt och datt gjorde att jag inte kände av regnet och rent av struntade i det. Så ta vara på det som piggar upp och ger glädje varje dag, för en dag kan allt förändras och inte finnas mer. Jag försöker verkligen leva i nuet och inte tänka så mycket på i morgon. Ok, visst måste man ha lite planer men för det behöver man inte gräva ned sig i det. Var glad om du är frisk och har ett bra liv, trots alla problem som alltid kommer ivägen. Njut av vardagen istället för att sätta allt hopp till helgerna. Framför allt deppa inte för det kommer en vår snart igen.