Lätt regn och snart julafton

Annonser

Mild luft javisst, regn javisst. Gråväder med andra ord. Inte precis så att man hoppar jämfota och ropar jippie. Blir regnjacka idag med då och hundar som slokar med huvudena. Jul och Lucia känns väldigt avlägset. Faktum är att det inte är särskilt många dagar kvar till julhelgen. Vi planerar för hur vi ska fira den och känner att det kan vara sista gången för någon av våra föräldrar. Jag har grottat mig i minnen idag. Letar händelser som hände då pappa föddes för 90 år sedan. Tänkte skriva ned dem till honom och ge nästa helg då vi firar hans födelsedag.

Ska köpa ett fint kort och skriva ned allt i. Pappa kan inte komma ihåg allt som hände det år han föddes, så det kan vara roligt att få det på pränt.

Usch, ibland känns det jobbigt att en era snart är slut. Mamma borta, pappa borta och snart är det min tur. Hoppas det dröjer ett bra tag. Mannen och jag pratade om allt som skett i världen under de nittio år som våra föräldrar levt. Tekniken har ju verkligen utvecklats otroligt mycket. Det var faktiskt så att man använde häst och vagn när de föddes. Kom det en bil så var det stor sensation. Ja, jösses det är knappt att man fattar det.

Vi spann på vidare och det hisnade till lite när vi tänkte på om vi får leva tills vi blir nittio år. Hur ser världen ut då? Sitter vi framför datorer då eller kan vi projicera en tredimensionell bild rakt ut i luften? Är fibernät något vi använder? Man får nästan svindel när funderingar om framtiden snurrar i huvudet.

Bäst att dra på sig regnkläderna och kyla ned hjärnan i regnet och snart är det Jul.

 

Nittio år idag

Annonser

Idag firar vi farmor (svärmor) som fyller nittio år. En dam som fortfarande bor i sin egen lägenhet och sköter det mesta själv. Ibland träffar jag henne ute, då hon pinnar på i rask takt till affären. Visserligen har hon rullator idag men det har hon inte haft i så många år. Det är så roligt att hon fortfarande är klar i huvudet, om än lite virrig ibland. Men det är förlåtligt när man är så till åren. Vi har bestämt att ge henne en upplevelse i present. Hon ska få åka med oss i husbilen till Öland i några dagar. Detta är något hon verkligen ser fram mot och jag hoppas att vi får fint väder då vi åker. Just nu är det lite för kallt så det blir längre fram, när vädret är lite varmare.

Grattis farmor!!!!

Midsommar Juni 2014 005

En konstnär

Annonser

För några år sedan dog min mans farbror vid hög ålder. Han blev nittio år gammal och de sista åren av hans liv låg han fjättrad i sängen då han blev blind. Under hela sitt liv levde han ett fritt liv utan en massa måsten. Hur han lyckades köpa den lilla lägenheten i centrala Malmö är en gåta som vi aldrig får svar på. Han hade ingen fast inkomst någonsin eller fick någon hjälp av staten. Det var han mycket stolt över. Inte ett enda bidrag tog han emot. Ibland kom han hem till sin brors familj där min man var yngsta sonen och fick ett mål mat. Då lämnade han en av sina tavlor som betalning, eftersom han var konstnär.

Det var ute i bokskogen han hittade sina motiv och dit tog han sig på en gammal moped. På morgnarna då vädret tillåt, satte han fast buren med sin älskade fågel på pakethållaren och styrde mot skogen. Där satt han om dagarna och fågeln fick bekanta sig med de vilda släktingarna. När han behövde pengar sålde han ett av sina alster till någon och på så sätt fortgick hans liv. Han träffade en dam som blev hans särbo. De höll ihop ända till hans död. På gamla dagar flyttade hon hem till honom, då han fick svårt att gå.

När han tillslut blev så dålig att han inte kunde bo hemma, besökte hon honom varje dag. Han tappade synen och hon blev hans ögon. Läste tidningen och någon bok för honom. Tror han låg så i tio år innan hjärtat gav upp. Jag träffade denna dam en gång, på min mans fars begravning. En mycket trevlig och försynt dam, som gett hela sitt liv åt en levnadskonstnär. Hon dog strax efteråt och kanske av brustet hjärta.

Vi har några tavlor här hemma, som ”farbror Arthur” har målat. Jag tittar ofta på dem och förundras över hur mycket känsla som finns i dessa målningar. Han måste ha varit en känslomänniska av stora mått. En man som aldrig strävat efter rikedom, utan hellre haft det fattigt och varit fri. Troligen var han väldigt lycklig när han satt där ute i bokskogen och lyssnade på fågelkvitter. Han var modig som tordes stå utanför samhället och leva precis som han ville.