Etikettarkiv: händelser

December och vinter kanske

Publicerat av
8
Annonser

Lite kyliga vindar har faktiskt svept in över byn nu. Jag beordrade JR att köpa talgbollar till våra små vänner fåglarna och de blev glada över det. Såg utöver gråsparvsknuttarna, blåmesar och rödhakar idag. Har ett duvpar som byggt bo i ett av våra träd och utnyttjar vår restaurang när jag så tillåter. Jag tillåter inte att någon skuffas bort och märker jag det så agerar jag dörrvakt. Duvorna kan vara lite väl framfusiga ibland.

Inte lika mysigt att ligga ute i gräset just nu så hundarna passar på att ligga där det är skönt när jag bäddar sängen. Älskar att kunna gå ut med täcken och skaka dem ute. Bort med kvalster och annat böss.

JR körde som sagt Mackan till Super-U och Bricko idag då det blåste snålt och inte inbjöd till cykelturer. Sen behövde vi lite mer ved till spisen ansåg eldarmästaren.

Julrosorna artar sig bra och idag fick de en dos kaffesump så nu ska de klara sig ett tag. Ena busken har riktigt klarrosa blommor medan den andra lite blekrosa. Kanske två olika sorter? Fina är de i alla fall.

Vi förgyllde vår dag med lite vin och en lyssnade på en podd. Vårrullar till det och så mådde vi prima. Mitt ben protesterar lite att det blivit kallare men vintern är kort här så jag kan inte klaga.

Lite julpynt har vi ändå. Rudolf har fått klockor bredvid sig. Bara så han ska känna att det är juletid nu. Måste ju muntra upp våra vänner eller hur? Blommorna i krukan verkar ha sagt sitt och snart får de lämna oss. Jag skulle gärna vilja ha något annat där så vi får se vad JR kommer hem med vid nästa tur till Super-U.

Dramatisk himmel idag men alla snömoln svepte förbi så elegant. Tackar för det för snö ser vi hellre på bild. Men snart vänder det och blir ljusare ute om kvällarna. Vi tycker om det faktum att vintern är väldigt kort här nere.

Vårat vinfält är kalt nu och vi bidar vår tid inför våren som snart gör sitt intåg. Okej, vi får väl fira lite jul innan då och skåla in nyåret. Förre döda och sjuka önskar jag mig i julklapp.

Vi fick post idag

Publicerat av
7
Annonser

Just i dessa dagar är det inte ofta vi får post i brevlådan, men idag så hände det. Vi fick en communiqué från mairen. Munskydd kommer i början på maj och sedan var det alla direktiv som premiärministern sade. Man får samlas 10 st och vistas 10 km från hembyn utan papper som säger varför.

Men JR körde till Super-U idag för att göra en del inköp inför helgen och nästa vecka. När han kom ut från affären såg han en svenskregistrerad bil och då rutan var nere, ville han heja lite. Vi är ju introverta och brukar inte flyga på folk men eftersom vi bor i en by där vi är de enda bofasta svenskarna ville JR vara lite trevlig. Han hejade och frågade om vederbörande som satt i bilen bodde i byn. Inte så troligt men ändå en öppningsfras. Svaret han fick gjorde att jag inte kan låta bli att berätta detta. ”Nej, jag bor i en riktig bergsby”. Min undran är nu om det finns fejkade bergsbyar eller om stackarn trodde att vår by är en slags bergsby. Thézan är en vinbondeby med vinfält och bergen är långt borta.

Där borta skymtar bergen och någonstans ligger den vackra byn Roquebrunn. Inte ens vår närmaste by Murviel är en bergsby. Vi bor mitt bland vinfälten och det är ju något vi själva valt. Efter det snorkiga svaret JR fick sade han bara”roligt för er” och gick sin väg.

Det verkar bli varmare för varje dag och jag har kört mina maskiner med tvätt som fått torka ute. JR har satt cement runt stolparna som håller den gamla grinden så nu är det projektet klart.

Flera säckar jord köpte JR idag och så småningom ska det nog bli fint här också. Det räcker ju inte på långa vägar men vi har inte så stor lastkapacitet på cykelhållaren. Fick tips om en fin växt med blommor som verkar trivas i detta klimat och om inte bouganvillan tycker det är roligt här så byter jag ut den. Men än så länge verkar den tycka om läget. Jag har andra ställen som jag vill ha klängväxter så denna bigogne kommer med all säkerhet växa i vår trädgård.

Det har varit lite mer liv och rörelse på gatan idag. Kan bero på att många är lediga och tar ut den nya friheten i förskott. Det är ju tillåtet att besöka släktingar nu och gamlingarna fick besök av troligtvis ett barnbarn idag. En vecka mer eller mindre vad spelar det för roll tycks man anse. Ser ni trappan där till vänster? Jag hade blivit tokig av att ha den trappan att gå uppför och nedför varje dag. Ser ni soptunnan däruppe? Varje måndag och torsdag töms den NERE PÅ GATAN 50 meter bort. Ja, ni förstår vad jag menar.

Det smakar bra att äta ute. Turbo har redan börjat äta vissa saker ute. Vi satt ute ett tag men så kom det kastvindar som hette duga och Kuma ville gå in och jag tyckte att det nog var bäst att veva ner parasollet. Men vinden avtog och det blev lugnt på himlen. Mörka moln seglade förbi vår by. Faktiskt rätt skönt att bo i en vinbondeby. Vår bonde på andra sidan gatan vinkar glatt när han kör iväg med sin traktor.

Valborg har vi inte firat på många år då vi har en väldigt introvert hund som inte tycker om stora sällskap, ja inte små heller för den delen. Han vill vara hemma med oss och helst ligga i soffan med JR som sitter bredvid och killar på magen.

Men ändå det är min kväll ikväll då alla körer sjunger Sköna Maj välkommen. Min namnsdagsmånad börjar. I mitt tycke en väldigt fin månad.

 

Vattnet försvann

Publicerat av
4
Annonser

För att vara en lite by händer det en hel del. Det brann uppe mot bergen för ett tag sedan och förra veckan blev vi utan el ett par minuter. I helgen var det en bilolycka i korsningen mot stora vägen. En lastbil och en personbil körde ihop. Det var en ordentlig smäll.

Igår när jag skulle göra i ordning hundarnas mat var det dags för nästa händelse. Jag brukar alltid hälla i nytt vatten i deras vattenskål innan de får maten. Precis innan var det ett fasligt liv på gatan och folk pratade högt och tjoade. Jag tänkte att det var grannen som hade besök och skulle ha någon fest. Javisst, det var måndag men vem har sagt att man inte kan ha en fest på en måndag? Här kan man det i allafall.

När jag vred på kranen för att fylla på skålen kom det en smal stråle som blev till ett droppande och tillslut kom ingenting. Vad tusan? Har vi en läcka någonstans? Mr J rusade till toaletten där gaspannan står och sedan till verkstaden. Jag fick en ingivelse och tittade ut i trädgården mot baksidan, för om det var vått där var det en läcka. Visst var det en läcka, men det var nere på gatan där en liten bäck rann ner mot korsningen till vår gata. Pjuh, det var inte hos oss. Mr J gick bort till hörnet och där var det massor av folk och män i gula västar kom rusande. Ingen fest alls med andra ord. Så hade vi vatten igen.

Idag har det varit aktiviteter nere på gatan och vi har ju en spion som håller koll på allt som sker.

Okej, där körde bussen och den höll hon koll på ordentligt när den sakta körde förbi. Fönstren på bussen är nämligen i jämnhöjd med vår trädgård. Turbo kan titta rakt in på passagerarna och det gör hon.

Här brukar hon stå och se ner på alla människor och bilar. Kommer det en cykel följer hon med hela vägen längs med staketet tills den försvinner. Gissa om hon är trött på kvällarna. Hon älskar denna trädgård. Kuma står också gärna och tittar ner men inte hela dagarna och inte så länge.

Jag kunde inte komma undan klippningen på Mr J idag. +28, sol och knappt någon vind konstaterade han tidigt och kvittrade glatt att idag gick det ju bra att klippa hår. Eftersom jag har gjort det på mig själv i söndags och även satt i lite färg. Kunde jag inte säga nej. Så det var bara att greppa saxen och kammen.

Nu kanske det inte syns men färgen på mitt hår är inte riktigt vad jag tänkt mig. Kan inte påstå att detta är ljusbrunt. Men när man glömmer att läsa ordentligt på kartongen så får man skylla sig själv. Jag tittade på bilden och där var modellen med ljusbrunt hår. När jag kom hem såga jag att det stod marron på kartongen, vilket betyder kastanj. Eftersom jag är ekonomisk så var det bara att ta ett djupt andetag och köra igång. Men nästa gång jag tänker fräscha upp håret ska jag verkligen läsa på paketet.

Kortet är inte taget i vårat badrum utan vid min tvättmaskin. Jag har en spegel över handfatet. Det upptäckte jag igår för den var inte där tidigare. Så bra nu kan jag piffa mig när jag sköter tvätten.

Undrar vad som ska hända i morgon?

Solen skiner idag

Publicerat av
1
Annonser

Vi har härliga dagar just nu och tillbringar tiden ute i trädgården. Hundarna njuter av att få vara där. Igår klippte Mr J gräset för första gången denna sommar. Inte för att den ser särskilt fin ut, men den har tagit sig bra nu när värmen kom. Jag planterade ett par krukor till uterummet igår och städade huset. Idag har jag endast vattnat blommorna inomhus. Nu ska vi njuta av det fina vädret.

Tulpanerna har tittat fram vid hjulet och krokusarna har blommat färdigt. Om någon vecka ska jag så alla frön och hoppas på att luktärtor ska komma upp. Förra året var det dåligt med blomningen, men året innan var det så fint. Det luktade lång väg och var väldigt vackert.

Nu återstår bara att klippa ner rosorna och det får vänta lite till. Vi har ju gubevars valborg snart och som alla vet kan vädret vara riktigt lurigt då. Jag har varit med om att det har snöat då. Det hoppas jag att vi slipper i år, för nu har vi haft tillräckligt med vinter.

En öl 🍻 på bänken blir det idag.

En lördag till

Publicerat av
Svara
Annonser

Snart har halva september gått och det känns som att dagarna rusar fram. Mannen kämpar på med att tömma farmors lägenhet och det är otroligt hur mycket en gammal dam kan samla på sig. Om man som hon är född på tjugotalet och levt genom ett världskrig har man lärt sig att vara sparsam med allting. Därför har mannen slängt otaliga glasburkar och lock till dem, samt annat som farmor tänkt återanvända. Men idag är det vilodag från sådant då mannen måste spara ryggen. Inte total vilodag då det finns en del att göra här hemma. Det verkar som att karlar har en orolig gen som får dem att spralla med något hela tiden. Åtminstone många karlar verkar vara så och då har jag kollat på grannar också.

När mannen ägnar sig åt att putsa en gammal klocka, tycker jag att det är ok. Själv kan jag inte spralla särskilt mycket, utan sitter och försöker klia benet under gipset. Ibland kliar det något otroligt mycket och nästan svider. Mannen som har erfarenhet av en gipsad arm i ungdomen, säger att det är håret på benet som växer och fastnar i bandaget. Så jag använder mig av en tunn linjal och stryker under gipset. Det lindrar bra.

Tänk, i morgon är det femton år sedan attentatet skedde i USA, då plan flög in i olika byggnader. Det var på eftermiddagen svensk tid och jag satt på jobbet med radion på. Min chef kom in och sade att ett plan flugit in i ett höghus i New York. Jag rattade över till en nyhetskanal och då meddelade reportern att ett plan till var på väg in i höghuset bredvid. Då sprang jag in till chefen och vi undrade vad som var på gång. När jag kom hem och knäppte på tv:n klarnade hela bilden. Mannen och jag satt och tittade på BBC hela kvällen, bestörta över det som hänt och hände.

Så även om jag inte upplevt något världskrig har jag fått vara med om flera omskakande händelser. Till och med en jordbävning här i skåne. Det ljudet kommer jag aldrig att glömma. Jag stod i duschen som började gunga och tänkte att om den faller måste jag kunna hoppa ut. Därför slängde jag upp dörren snabbt. Mannen rusade ut på gatan där grannar samlats för att se vad det var.

En händelse och så förändras livet kanske för en människa eller för flera. Det går så fort.

Torsdagens status

Publicerat av
Svara
Annonser

I södra Sverige fortsätter sommaren och jag är både glad och ledsen för det. Glad att hundarna kan gå in och ut som de vill hela dagarna, ledsen för att jag inte kan göra det. Ofta går mina tankar tillbaka på våren och mina promenader med hundarna. Jag var ute i alla väder och minst en och en halv timme varje dag. Så bra jag mådde av det och så roligt Unkas tyckte att det var att gå hem till pappa och hälsa på. Nu vet jag att pappa inte kommer att bo hemma igen, men hoppas att han får ett boende hundra meter från vårat hus. Då kan Unkas och jag gå hem till honom där igen. Bara jag blir ok i foten och kan promenera ute med hundarna igen. Så min största rädsla är att det ska ta alltför lång tid att komma igång med att gå igen.

Mina dagar är just nu väldigt långa och rätt enformiga. Jag läser mycket och ser på Youtube klipp, för att fördriva tiden. Mitt första mål kommer att bli att kunna röra mig inomhus på två ben. Tänk, att kunna stå på två ben och tvätta händerna, gå bort till kylen och dricka iskallt vatten. Idag är det sex veckor sedan jag låg på sjukhuset och väntade på operation. Troligtvis rätt nerdrogad då allt är mer eller mindre ett töcken för mig och värken hade varit fruktansvärd om jag inte varit det. Vissa saker kommer jag ihåg och det är den galna kvinnan som for fram med sin rullator i korridoren och skrek okvädningsord till alla och envar. Det ord jag inte ens vill skriva ned, så fruktansvärda var de. Vid ett tillfälle dök hon upp i det rum jag och en annan kvinna låg i och krävde att jag skulle lämna sängen för att det var hennes. Som tur var hade jag en larmknapp och personalen kom och förde bort henne. Jag har mardrömmar om händelsen än idag.

Den andra händelsen var när ett biträde menade att jag skulle stiga upp och sätta mig på en stol så att de kunde tvätta mig. Jag var livrädd då de direktiv jag fått var att inte röra foten som låg helt oskyddad. Den låg inbäddad i lakan eller något sådant och så måste den göra tills operationen. Så rädd jag var att biträdet som var väldigt barskt skulle dra upp mig. Men när jag berättade det för en sjuksköterska lugnade biträdet ner sig.

Den tredje händelsen var när jag satt på ett operationsbord och skulle få ryggmärgsbedövning. Först gick det bra och jag kände inte så mycket, men så kände jag som en kniv i ryggen och hur jag faller framåt. Vet inte om jag svimmade eller vad som hände, men jag var inte närvarande vi själva operationen. När jag vaknade låg jag på uppvakningen och två sköterskor gav mig vatten. De berättade att foten var opererad och att jag skulle komma upp till en sal.

Detta är kanske tråkig läsning för många, men för mig är det en nödvändighet att skriva ned hur jag kände det och min upplevelse av alltihop. Jag vill också berätta om alla människor som hjälpte mig när jag ramlade. Pappas granne som om ut och lade en filt över mig där jag låg i det våta gräset, samt lugnade min pappa som blev helt ifrån sig. Amulanskillarna som försökte lindra min smärta och med stort tålamod fick mig in i ambulansen. En av dem övertalade en sköterska på akuten att ta in mig på ett enskilt rum. Många var de biträden och sköterskor som hjälpte mig lindra smärtan och uppmuntrade mig.

Denna läkning av min fot är inte bara en läkning av en skada utan en läkning av vissa traumatiska händelser som finns kvar i mitt huvud. Tiden är det som läker och den går ju som sagt.

Plats på scen

Publicerat av
Svara
Annonser

Nytt år och nya kapitel att skriva i levnadsberättelsen. Många summerar det gångna året, men jag föredrar att se framåt. Det var ju varken några berg eller dalar som vi inte klarade av att besegra. Våra gamla föräldrar hänger med in på det nya året och det är roligt.

Kylan håller i sig, likaså blåsten som känns som ispiggar på kinderna. Vi har gått vår långpromenad efter att ha haft en skön sovmorgon. Det verkar vara jobbigt för dem att vi båda är hemma. Två människor att hålla koll på istället för bara en. Jag har varit hos pappa med lite varor som han ville ha. En dusch och nya kläder , så han känner sig fräsch.

Nu håller vi siktet inställt på det nya året och jag hoppas det ska medföra många positiva händelser.

 

Lätt regn och snart julafton

Publicerat av
Svara
Annonser

Mild luft javisst, regn javisst. Gråväder med andra ord. Inte precis så att man hoppar jämfota och ropar jippie. Blir regnjacka idag med då och hundar som slokar med huvudena. Jul och Lucia känns väldigt avlägset. Faktum är att det inte är särskilt många dagar kvar till julhelgen. Vi planerar för hur vi ska fira den och känner att det kan vara sista gången för någon av våra föräldrar. Jag har grottat mig i minnen idag. Letar händelser som hände då pappa föddes för 90 år sedan. Tänkte skriva ned dem till honom och ge nästa helg då vi firar hans födelsedag.

Ska köpa ett fint kort och skriva ned allt i. Pappa kan inte komma ihåg allt som hände det år han föddes, så det kan vara roligt att få det på pränt.

Usch, ibland känns det jobbigt att en era snart är slut. Mamma borta, pappa borta och snart är det min tur. Hoppas det dröjer ett bra tag. Mannen och jag pratade om allt som skett i världen under de nittio år som våra föräldrar levt. Tekniken har ju verkligen utvecklats otroligt mycket. Det var faktiskt så att man använde häst och vagn när de föddes. Kom det en bil så var det stor sensation. Ja, jösses det är knappt att man fattar det.

Vi spann på vidare och det hisnade till lite när vi tänkte på om vi får leva tills vi blir nittio år. Hur ser världen ut då? Sitter vi framför datorer då eller kan vi projicera en tredimensionell bild rakt ut i luften? Är fibernät något vi använder? Man får nästan svindel när funderingar om framtiden snurrar i huvudet.

Bäst att dra på sig regnkläderna och kyla ned hjärnan i regnet och snart är det Jul.

 

Tvära kast

Publicerat av
Svara
Annonser

Gårdagen bjöd på många tvära kast. Då syftar jag inte endast på vädret som började med regn, vilket inte verkade vilja upphöra. Men se det gjorde det och värmen kom också. Sedan var det posten som verkligen är opålitlig. Vi fick lokal reklam, men min pappa som bor några hundra meter bort fick det inte. Därför gick jag bort med vår post till honom. Nästa kast var farmor som skulle till läkaren för att undersöka ett svullet ben och hamnade på sjukhuset i Trelleborg. Eventuell blodpropp sade man. Verkligen tråkigt när hon just kommit hem från senaste operationen i Malmö.

Alltså fick häcken vänta med att klippas och mannen åka och hämta farmor på kvällen. Hon vägrade att stanna över natten, trots att de ska åtgärda svullnaden idag. Men det går inte att tvinga en nittioårig envis dam, som bestämt sig för något.

Så vad ska denna dag bjuda på mer än samma växlande väder som igår? Vissa perioder i livet lunkar livet på i lugn takt och jag har lärt mig att uppskatta det. För andra perioder händer det för mycket. Det nästan väller över en och man blir nästan matt. Det jag upplevt är att alla saker kommer i tre. Därför misstänker jag att det är en sak kvar denna gång.