Igår åkte kryckorna in i garderoben. Jag klarar mig utan dem inomhus och behöver träna att gå utan stöd.
Ännu en milstolpe på väg mot att bli frisk. Det gör ont när jag går en längre stund, men jag vilar kort och är på fötterna igen rätt snabbt. Nu gäller det att gå så mycket som möjligt.
Har lite att göra idag. Ska märka byxorna till pappa, som mannen köpte igår. Vill inte att de försvinner i tvätten på hemmet han är på. Men nu ska jag hänga upp tvätten jag kört i torktumlaren.
Det är en del krux med att duscha och tvätta håret, nu när foten är skadad. Vi har ju två duschkabiner, varav den ena är en ångbastu. Tyvärr så slutade den att fungera innan sommaren och vi bestämde att det var dags att köpa en ny till hösten. Jag bastar ju sällan men mannen älskar att göra det under hösten och vintern, så en ny ska det bli. Eftersom jag skadade foten fick de planerna skjutas på framtiden.
Jag sitter på en pall i kabinen och det fungerar rätt bra trots allt. Men känns lite osäkert och innebär en del krångel. Håret tvättar jag två gånger i veckan och den ena gången är på onsdagar. Eftersom det känns lite skakigt att sitta på en pall i duschen så vill jag inte göra det när jag är ensam hemma. Därför blir det innan läggdags och då får jag lägga mig med vått hår. Efter ett tag har det börjat uppstå en Stig-Helmer tofs mitt på huvudet, då jag ibland måste sova på rygg. Jag har långt hår, men trots det har det blivit så.
När jag blev av med gipset, bestämde jag mig för att försöka tvätta håret på onsdag morgon. Det är innebär att jag sitter på en stol utanför duschkabinen och lutar mig över kanten som är knähög. Höger arm lägger jag på pallen som står i duschen och med böjt huvud utför jag tvätten. Det rinner vatten på höger ben och det är ok eftersom det är mitt friska ben.
Lustigt att det känns som en seger varje gång jag lyckats tvätta håret och även duschat. Det hade jag aldrig trott innan jag skadade mig. Min beundran för alla med ett handikapp har växt och hur de klarar sin vardag. Tror också att min förståelse också blivit större. De utför stordåd varje dag, när de övervinner alla hinder de stöter på.
En tjock dimma mötte oss när vi gick ut på morgonrundan. Det ska tydligen bli varmare väder idag och jag invigde faktiskt vårjackan igår. Den räckte gott då det blev ca +12 ute. Idag blev det ingen yoga utan jag mediterade till en cd med musik som är anpassad just för meditation. Riktigt skönt att sitta i denna ljudmiljö en stund.
Nu har jag laddat ned några dokument från min gamla dator och de bilder som fanns gick bra att få in på denna nya, men dokumenten fungerade inte. Får försöka senare. Mannen blev sugen på att börja använda sin nya dator, så jag ska uppdatera den åt honom. Igår kom han hem med en ny mobil och jag hjälpte till att få in alla mappar och kontakter från hans gamla. Lite sugen blir jag på att skaffa mig en ny, men just för tillfället är jag så nöjd med den jag har. Får nog vänta ett tag till med att byta.
En sak som mannen fick ordnat igår, var att farmor får bo på korttidsboende tills utredningen varför hon somnar av gjorts. Det känns verkligen lugnande. Så länge detta händer helt plötsligt och hon inte kan gå på toaletten eller stiga upp ur sängen själv, bör hon inte vara ensam hemma. Så tråkigt för hon vill ju verkligen hem. Men hon vågar inte just nu. Jag tänker på hur fort det gått att hon från att ha klarat sig helt själv, nu inte ens kan gå ordentligt. För ett år sedan åkte vi till Öland i husbilen, med en glad farmor som galant klättrade upp i taksängen med lite hjälp. Vi pratade och skrattade under den resan. Det skulle aldrig fungera idag. Men minnet av resan har hon kvar.
Idag firar vi farmor (svärmor) som fyller nittio år. En dam som fortfarande bor i sin egen lägenhet och sköter det mesta själv. Ibland träffar jag henne ute, då hon pinnar på i rask takt till affären. Visserligen har hon rullator idag men det har hon inte haft i så många år. Det är så roligt att hon fortfarande är klar i huvudet, om än lite virrig ibland. Men det är förlåtligt när man är så till åren. Vi har bestämt att ge henne en upplevelse i present. Hon ska få åka med oss i husbilen till Öland i några dagar. Detta är något hon verkligen ser fram mot och jag hoppas att vi får fint väder då vi åker. Just nu är det lite för kallt så det blir längre fram, när vädret är lite varmare.
