Blåsten har avtagit och nu är det varmt som attan på dagarna. Vi har badat hundar och duschat av dem saltet. Samma sak med oss tvåbenta.
Jag klagar inte ett dugg. Hörde att det regnar i byn. Men i morgon blir det vår sista dag här. Ska köra en sväng inåt landet och sedan till en annan ställplats vid havet.
Sista veckan i Juni och vi befinner oss mitt i sommaren. Allsång på Skansen startar och sommarpratarna har kört igång. Jag har fått ett nytt läkemedel som jag aldrig haft förut. Tydligen kan man få njursvikt av det och om en månad ska jag ta blodprov. Lite orolig blir jag då min njure är lite speciell. Ja, ni läste rätt. Jag har en så kallad hästskonjure som endast fungerar i en liten del av den. När jag bodde i Luleå för hundra år sedan, slutade även den lilla delen att fungera och jag var väldigt illa däran. Men jag klarade mig och sedan dess har den fungerat bra. Försöker att inte tänka för mycket på biverkningar eller njuren.
Nu har jag betalat alla mina räkningar och det är skönt. Hundarna sover efter midsommarhelgens stim, haha. Men det är alltid tröttande att hålla koll på både matte och husse. De har en tendens att vara i olika rum och hålla på med saker som man bara måste kika på. Idag är mannen på jobbet och de har bara mig att hålla reda på, så nu kopplar de av. Jag sitter ju mest och skriver i biblioteket.
Men en vecka och sedan startar mannen sin semester. Så det är nog bra att de vilar upp sig nu.
Denna måndag har bjudit på blåst och moln. Jag försöker spana ut genom fönstret för att se hur folk klär sig, men det är tyst och tomt. Fast två hundägare har gått förbi, såklart. En i kortärmat och en hade tröja på sig. Väljer nog tröjalternativet för säkerhets skull. Hoppas på uppehåll.
Som sagt så sovs det här i huset idag.
Det blev en jackfri dag idag också och nu får gräsmattan en behövlig klippning. Vi har sagt adjö till vår stora aloavera som inte klarade vintern som var. Den säckade ihop efter tio år i uterummet och såg inte alls rolig ut. Funderar på vad vi ska sätta i krukan istället. Något grönt blir det i alla fall.
Denna sommar är sista sommaren då mannen har semester. Vi närmar oss ett nytt kapitel i våra liv. Livet som fritidsforskare på väg mot pensionen. Ingen av oss tänker vänta till 65 år, utan vill njuta av livet medans vi kan. Med hus och hundar har vi fullt upp ändå. Vi har inte tid att jobba längre. Därför är det skönt att vi inte måste det heller. Hundarna kommer att trivas med att ha oss hemma båda två. Att få bestämma över sin tid själv och inte behöva rätta sig efter klockan hela tiden blir underbart.
Till hösten kanske vi skaffar en till hund om vi hittar den rätta. Men denna sommar blir som vanligt och just nu är den väldigt fin.
Jag tillhör dem som skriver under på att 2016 har varit ett riktigt skitår. In i det sista dör folk som flugor och det blir så tomt. Musik som alltid funnits i mitt liv, människor man sett på film, är borta. Just detta år har jag för första gången börjat känna att vi närmar oss slutet. Slutet på resan genom livet här på jorden. Därför känns det så viktigt att verkligen uppfylla de drömmar vi har. Inte vänta så mycket längre till.
När ett år börjar med att vår älskade Nellie måste somna in. Min lilla tös som alltid var så rädd att göra fel. Jag har saknat henne varje dag under 2016 och har haft så svårt att släppa henne. Vår semester höll inte på att bli, då våra föräldrar blev sämre och vi inte visste hur det skulle bli. Hela resan var vi beredda på att vända hemåt. Då vi var hemma igen skulle jag ordna allt för pappa som äntligen var hemma. Några dagar och jag bröt foten och benet, riktigt illa och blev som en strandad säl. Det har varit och är frustrerande att inte klara av saker som varit så självklara.
Nu räknar jag ned detta år och lägger det bakom mig. Jag kan gå korta sträckor och svullnaden har gått ned hyfsat bra. Nästa år ska jag gå på riktigt igen. Pappa ska komma hit till byn igen och jag kunna träffa honom oftare. Hej, 2017 kom snart med nya tag till oss alla.
Jag har inte skrivit om vår resa på länge och det beror helt enkelt på att inspirationen inte funnits. Det har känts som ett helt annat liv där jag kunde gå och allt bara gick sin gilla gång.
Vi stannade i hela tre dagar i Fleury, då hundarna trivdes så bra. Det var väldigt många husbilar just den helgen eftersom fransoserna firade sin nationaldag. Men dag fyra kändes det rätt att flytta till ett nytt ställe.
På morgonen var himlen grå och det var fuktigt i luften, men molnen skingrades och vid tio var det +26 ute och blå himmel syntes. Vi ställde in gps Lennart på en ny ställplats och han förde oss in på någon sabla genväg som man nog inte ska köra med en åtta meters husbil. Men mannen rattade oss fram och vi kom ut på en större väg. Vi behövde handla och jag satt och spanade efter en Lidl-skylt. Vid Valarus såg jag en som sade att det var 500 meter till en affär.
Vet inte om vi körde fel för plötsligt var vi nere på hamnpromenaden och där vällde det fram folk. Mannen var måttligt road och jag kunde kolla in vad affärerna hade för utbud. Jag trodde att vi kunde köra runt centrum, men nähä då. Det visade sig att vi måste köra rakt genom centrum, för vända var omöjligt. Massor av människor vimlade runt omkring oss och framför oss hade en holländsk lastbil fått stopp och blinkade med varningsblinkers. Det kändes lite svettigt där och då.
En polis dök upp och vinkade ner oss på en sidogata, som ledde bort från kommersen och allt folk. Det var lite trixit men sakta letade vi oss ur staden. Vilken lättnad. När vi närmade oss Servignan dök det upp en Lidl som vi styrde mot. Kylskåpet gapade tomt så vi behövde bunkra upp ordentligt. Jag vinkade ut oss på gatan som den mest garvade trafikpolis och vi körde ned till Servignan plage. Men då ställplatsen låg precis vid vägen och inte hade ett enda träd som skugga, bestämde vi oss för att köra vidare. Det blev Agde plage. Ett bra val då vi står i skuggan av ett träd och kan fälla ut markisen. Inte någon utsikt att tala om, men lugnt för hundarna. Tyvärr var boxen sönder i receptionen så det blev ingen wifi, osis för oss.
Jag gick runt och tittade på omgivningarna.
Det visade sig att vi var väldigt nära floden Agde och hamnen i själva staden.
Vi är på semester och pappa på rekreation. Nu ska vi titta på eventuella hus och kanske vårat nya hus.
Men just nu njuter vi av vår semester.
Idag blev det sommar igen även om solen är blyg och håller sig ovan molnen.
Det har regnat inatt och nu är luften fuktig som en våt disktrasa.
Apropå det ska jag strax greppa min och våttorka överallt.
Mannen fortsätter med att klippa häcken och det är ett jättejobb.
Hoppas våra gamlingar klarar denna fuktiga värme.
Denna vecka blev det väldigt tyst i byn då många har semester och dragit iväg på olika äventyr.
Man blir lite orolig när man läser om alla attentat som skett på semesterorter. Det är fruktansvärt med denna terror. Jag är rädd att det snart utbryter krig på flera ställen.
Vi hittade fram till vår ställplats och står med sidan till havet. Det badas och picknickas för fullt denna söndag. Många bilar, men inte så många husbilar. Beror kanske på att det inte finns så mycket av faciliteter här. Men vi klarar oss bra med solpaneler och extra vatten. Det är varmt och hundarnas tungor hänger som slipsar. Men ingen klagar. Vet inte om vi stannar här i morgon eller åker vidare,allt beror på vädret. Fortsätter det såhär blir vi kvar en dag. Kan vara skönt att stanna upp ett tag och det är ändå måndag, så jag ska jobba lite tänkte jag.
Nu har hundarna fått sin middag och ska rastas innan vi människor får vår middag. Ska koppla in lilldatan för att se tv och nyheter ikväll. Just nu känns allt väldigt bra och mannen kan njuta av sin semester.
Vi mötte många hästtransporter som var på väg ned till Falsterbohorseshow. Ett stor evenemang nere i södra skåne. Hoppas de får fint väder och alla hästintresserade får en fin vecka där.
