Etikettarkiv: kapitel

Allt väl

Publicerat av
2
Annonser

Resenären ringde och är nu i tryggt förvar hos H. De körde förbi Jula och köpte silikonformen till omniaugnen. Vår gamla har ju spruckit efter idogt användande. Inlägget är så bra för man slipper skrapa kanter då något bränt fast. Bara att diska försiktigt i vatten och färdig att använda igen. Nu blev det även två shorts som är riktigt tåliga och H har ju inga så det var bra eftersom vi har +36 i skuggan idag. Jeans är inte någon bra idé då.

Tydligen skulle det bli köttfärsås med spagetti på det hållet idag, jag kör en sallad för mer orkar jag nog inte i denna värme. Hundarna är som slagna och orkar just inte göra någonting mer än att sova.

 

Det fäktar en svag vind och Turbo har nosen mot det öppna fönstret. Kuma har lagt sig i skinnsoffan och där blir han nog fram tills det är dags för middag.

Jag sitter på lagom avstånd från vår bärbara airconditioner och vilken tur att Mr J är bevandrad i kylteknik för denna är helt underbar. Sitter jag inte och räknar ner tills Mr J kommer ändå? Jo, det gör jag för jag saknar min bästa vän,make och bollplank. Vi har gjort denna resa tillsammans med allt vad det innebar av arbete,nervositet,förlorade vänner,anhöriga och glädje när vi nu har ett fint hus.

Detta kapitel av livet är vårat. H har vuxit till en fin människa som kan ta vara på sig själv, så han behöver vi inte oroa oss för. Min älskade pappa är hos mamma nu. Pumpemannen Unkas vår stora luns till hund, snällare hund har aldrig gått på jordens yta är i hundhimlen. Han som skull fått en ny trädgård och vad han hade älskat detta. Minnen poppar upp av både det ena och andra slaget.

Men se framåt och gläds åt det som kommer. Så slår det mig att jag kanske aldrig kommer att åka till Sverige igen! Eller så kanske vi gör det? Nu kan vi faktiskt välja vad vi vill göra. Det är nästan som att ha ett blankt papper framför sig och fundera på vad som ska stå där.

Snart ska hundarna få sin middag och så ska vi ut och vattna lavendeln och de där buskarna jag inte vet vad de är. Men vatten ska de få. Oleandern också.

 

 

Ute och cyklar

Publicerat av
Svara
Annonser

Tror att de som är ute och cyklar i Tour de France, är glada idag då det regnar och endast är +27 grader. Känns riktigt svalt efter den värme vi haft tidigare. Nu ska det bli mer normala temperaturer runt +30 och det blir bra. Eftersom jag såg att det skulle regna idag så blev det ingen maskin med tvätt. Det får vänta tills i morgon. Jag har istället målat dörrkarmar en andra gång. Jag blev riktigt nöjd med resultatet.

I morgon ska hallen få ny färg och då blir det betydligt ljusare där också. Hundarna har passat på att sova nu när det är svalare. Idag fick vi en del reklam från olika affärer och då passar vi på att träna vår franska. Går bra när man har bilder till texten.

Nu dröjer det inte så många veckor tills vi får hit våra möbler och saker. Det ska bli roligt. Nu känner jag mig mogen att läsa mammas dagböcker igen. Förra gången gjorde det mest ont och jag blev ledsen över att hon inte mådde så bra under en lång tid. Efter mina samtal med pappa tror jag att allt blir mer begripligt och mycket kommer att klarna. Det är något jag kommer att ägna mig åt i höst när brasan sprakar och efter en långpromenad med hundarna. Jag har en del böcker jag vill läsa och det ska jag också göra.

Vi ska även börja röja i trädgården och planera för poolen och uteköket vi så gärna vill ha. Fransmännen är om möjligt ännu tokigare i att grilla än svenskarna, så här finns massor att lägga på en grill. Lite krukor ska vi köpa där jag tänker ha lite olika blommor och naturligtvis pelargoner. Lavendelplantor ska sättas i rabatten ner till grinden och när jag sedan öppnar mina franska fönster kommer en ljuvlig doft komma in i huset. Sedan måste jag ta reda på hur man tuktar en platan. Vi har en sådan som växer i trädgården.

Bara roliga saker att se fram mot och de sorgliga får sjunka undan för att sedan ploppa upp som ljuvliga, där jag sitter och ler vid tankarna på det som varit. Ett nytt kapitel i mitt liv har tagit sin början.

Kapitel två

Publicerat av
Svara
Annonser

Nu är vi på tröskeln till nästa kapitel för att förverkliga vår dröm. Jag tänker inte avslöja den ännu utan det blir nästa vecka som jag gör det. Men kan säga att nu börjar en hektisk tid för oss.

Det har blivit kallare ute och jag bättrade på min förkylning med att stå ute i trädgården idag och spana upp på himlen. Glömde naturligtvis att ta på mig en extra tröja. Jag hörde jas-planen men såg dem aldrig. Så den julgranen fick jag aldrig se. Till råga på allt har vi ingen julgran hemma heller, men granris har vi med röda band omkring. Många ljus både ute och inomhus. Det behövs verkligen för nu kommer mörkret snabbt om dagarna.

Idag var det dags att köra ett par säckar till återvinningen för Mr J. Vi rensar i röran så snart har vi bara kvar sådant som vi använder. Har tänkt se över mitt bestånd av vaser och göra mig av med dem som jag aldrig använder. Tänk, vad många bra att ha saker man samlar på sig. Saker som någon annan kanske behöver. Loppis orkar jag inte ordna, men på återvinningen tar de tillvara på sådant och ger vidare till olika organisationer. Jättebra tycker jag.

 

Dan före dan före dopparedagen

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har ju som jag skrev i gårdagens inlägg, klarat av alla inköp. Tror vi gjorde det på två och en halv timme. Det kändes på kvällen då vi var rätt så trötta. Turbo fick tokspel och körde racerbana runt köksbordet och lite här och var. Hon blev så glad när vi kom hem att det bara inte gick att hålla igen glädjen. Idag är hon betydligt lugnare och mer sitt vanliga jag. Vi lämnar inte hundarna ensamma mer än då vi kör och handlar. Annars är en av oss alltid hemma med dem. De är mer harmoniska då och kan koppla av.

Lite nostalgi från hösten, innan gräsmattan blev som en våt svamp.

Jag ska till en av våra närbutiker och köpa en ask choklad till pappa. Han ville ha en nu till julhelgen. Som jag skrivit om tidigare blir det en annorlunda jul för oss. För två år sedan satt de hemma i vårat vardagsrum efter att ha ätit julmiddag. Ett år senare tillbringade vi eftermiddagen i farmors rum på äldreboendet. Pappa bodde på korttidsboende då och det var lite bökigt att få honom hit. I år går vi till deras boende en stund på eftermiddagen och önskar God Jul. De har sina rutiner och får julmat där. Åldrandet går snabbt när man fyllt nittio år och åren därefter. Sorgligt men sant.

Vi blir inte heller yngre, utan har kommit fram till då det är dags att börja ett nytt kapitel i livet. Arbetslivet lämnar vi för gott och jag tycker synd om dem som tvingas arbeta längre när pensionsåldern ska höjas. Arg blir jag då riksdagen bestämmer att pensionsåldern ska sänkas för den som suttit i riksdagen i tolv år. De ska minsann få gå i pension vid femtio års ålder. Det känns som att de skor sig själva och att alla andra ska försörja dem. Nu drabbas inte vi av höjningen men det känns ändå fördjävligt rent ut sagt.

Men nu siktar vi in oss på helgerna som kommer och hoppas att det nya året ska innebära mer positiva händelser.

Soldis och svag vind

Publicerat av
Svara
Annonser

Det blev en jackfri dag idag också och nu får gräsmattan en behövlig klippning. Vi har sagt adjö till vår stora aloavera som inte klarade vintern som var. Den säckade ihop efter tio år i uterummet och såg inte alls rolig ut. Funderar på vad vi ska sätta i krukan istället. Något grönt blir det i alla fall.

Denna sommar är sista sommaren då mannen har semester. Vi närmar oss ett nytt kapitel i våra liv. Livet som fritidsforskare på väg mot pensionen. Ingen av oss tänker vänta till 65 år, utan vill njuta av livet medans vi kan. Med hus och hundar har vi fullt upp ändå. Vi har inte tid att jobba längre. Därför är det skönt att vi inte måste det heller. Hundarna kommer att trivas med att ha oss hemma båda två. Att få bestämma över sin tid själv och inte behöva rätta sig efter klockan hela tiden blir underbart.

Till hösten kanske vi skaffar en till hund om vi hittar den rätta. Men denna sommar blir som vanligt och just nu är den väldigt fin.

 

Kallt och grönt 

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har varit ute en stund och blev kalla. Jag blev det, men hundarna klarade sig nog. Men vädret gör dem inte glada. 

Nu har vi fikat och hundarna fick sin tuggpinne. De äter inte så mycket och middag får de senare. Jag hoppas att det kommer lite snö så de får busa. Bara det inte ligger i flera veckor. 

Annars är det perfekt väder att sitta inomhus och skriva i, vilket jag sysslat med hela förmiddagen. Tiden går så fort när man är inne i en berättelse. Har snart tre kapitel klara. Nu är det bara gorvskrivning och sedan gäller det att sy ihop allt mm. Men jag tar en sak i taget. Skriver allt för hand nu. 

Nytt kapitel skrivs

Publicerat av
Svara
Annonser

Har inte skrivit på min bok idag, utan inlett ett nytt kapitel i mitt liv. Vad det leder till återstår att se. Men det känns bra och jag tror att mitt arbetsliv kommer att bli berikande. Jag har slutat som egen företagare och ska sikta på annat. Verkar nästan för bra då jag redan blivit erbjuden arbete. Livet är faktiskt ett mysterium för mig, då jag aldrig behövt oroa mig för att inte kunna försörja mig. Trots att jag börjar bli till åren verkar det inte vara en omöjlighet. Nåväl, vi får se vad det leder till framöver.

Gick ut med hundarna och det blåste verkligen snålt runt öronen. Tur jag har min fina mössa. Solen som lyste så fint i förmiddags försvann rätt snabbt och det var inte lönt att ta med kameran ut. Tråkigt, för jag var riktigt sugen på att plåta lite. Får bli en annan dag då.

I morgon ska jag skriva på min bok. Börjar få lite struktur på den och det är verkligen ett hantverk att skriva en bok. Man kan inte bara sätta sig ned och skriva rakt av. Det blir lite här och där, som sedan ska pusslas ihop till en helhet. Just nu gäller det att inte ha för många personer med. Blir bara rörigt då. Lite svårt då jag har ett digert persongalleri att plocka ur. Så många härliga karaktärer jag mött i mitt liv. En del faktiskt helt galna. Man vill så gärna ha med dem på ett eller annat sätt. Men vissa får stå över denna gång. Jag kan ju skriva fler böcker.

Årets första dag

Publicerat av
Svara
Annonser

Nu är det ett helt år till nästa jul och det är som att ha ett stort vitt ark framför sig. När man sitter där och ska fylla arket med ord, så är det svårt att börja och handen stannar i luften. Man vill ju skriva något bra och inte en massa svammel som inte betyder något. Början på något är alltid svår och det tar en stund innan man får flyt på pennan. Men när man väl börjat så fylls pappret och visst blir det bludder ibland, men det struntar man i. Ingen är perfekt och det är så det ska vara. Så ibland blänker det till och då kommer det något lysande på pappret. Vissa dagar tittar man på pappret och är totalt tom i huvudet. Det finns inget att skriva och man misströstar. För att få lite idéer börjar man läsa det som man skrivit tidigare och det är ju riktigt bra. Berättelsen förändras ibland och ibland är det till det bättre, medans vissa dagar är urdåliga. Då kan det hända att man stryker vissa meningar eftersom man helst skulle vilja ha det oskrivet. Men de finns ändå kvar eftersom de skrevs ned en gång.

Jag önskar att mitt papper och era papper ska fyllas med bra ord och att ingen ska ångra orden. Men det vet vi inte idag. Men var inte rädd att ändra i berättelsen om den inte blir bra. Ser man att den inte går åt rätt håll är det bara att sätta punkt och börja på ett nytt kapitel. En berättelse kan ha hur många kapitel som helst. Berättelsen om ditt år och ditt liv är den viktigaste du någonsin skriver. Det är bara du själv som kan skriva den, så tänk dig för innan du sätter ned pennan. Hur vill du att den ska börja? Var slutet på förra årets berättelse dålig? Du har chansen att börja på en ny berättelse nu och starta ett nytt kapitel i ditt liv.