Etikettarkiv: socialdemokraterna

Malmös starke man i blåsväder

Publicerat av
Svara
Annonser

Ilmar Reepalu har skrivit på en inbjudan till olika myndigheter, för att diskutera våldet i staden. Sverigedemokraterna har också skrivit på samma skrivelse. Nu vänder sig v och mp mot det hela och menar att det är ett hot mot invandrarna. Istället menar Reepalu att man länge pratat om att ebo lagen ska ses över och borde ändras. Att segregationen bäddar för brottslighet och att man måste göra något åt den. Nu vet ju säkert många att han tidigare gick ut med att man måste göra något åt invandringen och var de bosätter sig. Dett blev ett ramaskri under Juholt-tiden och Reepalu fick backa. Nu är det ju så att rikspolitikerna inte lever med den verklighet som kommunpolitikerna gör och därför kan omge sig med olika värderingar, som kanske inte är så verklighetsnära.

Jag röstar inte på socialdemokraterna men högaktar Reepalu och anser att han har sunda åsikter. Varför lyssnar rikspolitikerna inte på honom?

Han lever i ett Malmö som drabbats av flera mord och ser hur verkligeheten är.

Bodström attackerar Berit Andnor

Publicerat av
Svara
Annonser

När pocketupplagan nu kommer ut av hans bok, har han lagt till ett kapitel om Juholt. Bodström menar att Andnor borde ha tagit större ansvar och att Juholt aldrig borde blivit partiledare. Det var ”mission impossible” säger han i detta kapitel. Som utomstående partimedlem har han kunnat se hela processen med andra ögon än de som är mitt inne i den. Med hjälp av intervjuer av partimedlemmar har han bildat sig en uppfattning av hur det var under de tio månader när Juholt var partiledare. Precis som jag uppfattade allt, blev han lämnad helt ensam vid presskonferenser och även vid den sista han hade i Oskarshamn.

Bodström tycker också att det är bra att Löfvèn inte sitter i riksdagen. Vilket jag inte gör. En partiledare bör kunna delta i debatterna som sker där och eftersom de sänds ut i tv, kan väljare bilda sig en uppfattning om hur och vilken politik man för. Det biter liksom bättre när oppositionsledaren kan möte partiledarna i regeringen, direkt och ge svaromål. Just nu anser jag att Löfvèn är för anonym och den uppgång som kommit i opinionsmätningarna kan vända om han inte träder fram mer.

Även om jag inte röstar eller tänker rösta på socialdemokraterna så vill jag ha mångfald i riksdagen och regeringsbyte då och då är bara sunt. Sverige kommer inte att gå under om nu socialdemokraterna kommer i regeringsposition. Men just nu vet jag inte om Löfvén skulle bli en så bra statsminister, då jag inte vet vilken politik han står för eller hur han är som ledare. De andra partiledarna i oppositionen har en tydlig profil och har visat vad de vill och viken politik de vill föra fram.

Kärnkraften är en het potatis för socialdemokraterna

Publicerat av
Svara
Annonser

Att Stefan Löfvèn som metallordförande förespråkat kärnkraft och nu gått ut med att han gärna förhandlar med alliansen angående den, har tydligen fått socialdemokraterna att darra. De har undvikit frågan ända sedan kärnkraftsomröstningen och i ett kongressbeslut fastställt att den ska avvecklas. Sedan har de inte yttrat sig nämvärt i den frågan. Tills nu då Löfvèn tagit upp den. Det jag frågar mig är om han svängt om angående detta efter sitt tillträde eller ska han förespråka den inställning han haft tidigare?

Denna fråga kan splittra partiet ännu mer än det redan är och om frågan redan tidigare splittrat , så blir det inte bättre idag. Men det är just detta som jag upptäckt med socialdemokraterna de velar hela tiden. Det är ett kanske parti som inte står för någonting. Jag läste sydsvenskans ledare idag och bland annat berättade skribenten om när Per Albin Hansson firade socialdemokraternas vinst i valet. Det var ingen champagne där inte, utan han firade med brunabönor och fläsk. Precis så är socialdemokraterna brunabönor och fläsk. Tråkiga och utan någon som helst förnyelse och nye partiledaren passar dem precis.

Nu känns det som att de trippar på tå och är livrädda för att sticka ut hakan. Istället velar de och säger inte klart ut vad de vill. Allt för att inte förlora fler väljare än de redan gjort. Därför kommer de att göra det så fort de tar ställning i någon fråga. Vilka är det som äter brunabönor och fläsk idag? Inte många och färre kommer det att bli.

En ledare i aftonbladet

Publicerat av
Svara
Annonser

Skriver idag om Jan Björklunds besök i Israel och Palestina, där skribenten Lindeborg menar att det var helt fel att skicka honom. Han menar att Sverige lika gärna kunnat skicka USA:s ambassadör. Detta beroende på den hållning som regeringen tog vid palestiniernas ansökan om medlemskap i unseco. Troligen hade skribenten hellre velat att någon socialdemokratisk representant åkt istället. Men Israel har idag en högerregering vilket betyder att vår regering gärna vill ha kontakt med den precis som en socialdemokratisk regering gjort om det vore tvärtom. Att sedan utgå från att besöket hos palestinierna inte har något värde, ser jag som naivt. Varje möte har ett värde och det ska man aldrig förringa.

Socialdemokraterna har sedan Palmetiden varit Palestinavänliga och det har de fortsatt att vara. Nu finns det alltid två sidor av ett mynt och att säga vem som bär skuld när det gäller de konflikter som råder där, ska inte vi här i Sverige bestämma över. Åsikter går alltid isär precis som i den konflikt som pågått på Nordirland är boven troligast religionen. Det tragiska är att parterna ofta tar till vapen för att hävda sin rätt, istället för att diskutera. Därför ser jag det som positivt att Bjöklund åker dit, vilken inställning han än har. Hans åsikter kanske kan förändras i och med mötet med palestinierna.

Tycker denna ledare mer visar på en avog inställning mot Björklund. Vilken i regeringen skulle Reinfeldt ha skickat istället är något jag undrar över?

En intressant ledare idag

Publicerat av
Svara
Annonser

Läste Lena Melins ledarkrönika idag och tycker att hon tar upp flera intressanta aspekter på svensk politik idag. Vi kan läsa i media att socialdemokraterna har gått upp 2% i opinionsmätningarna och för svensk politik är det bra. Om det varit val idag skulle alliansen få lämna regeringsposten och det beror på att centern skulle få lämna riksdagen. Men frågan är vad vi skulle få för regering då. Jag vet inte om någon annan reagerat på mediernas prat om block och då sagt det röd/gröna blocket, när det idag inte existerar två olika block. Detta har i alla fall Melin funderat på och ser som en hake vid ett val.

Alliansen har gått till val på ett gemensamt regeringsalternativ och stått eniga. Detta har gjort att vi väljare vetat exakt vad vi skulle få om vi röstade på något parti i alliansen. När s,v och mp gjorde detsamma sprack det rejält eftersom de inte alls var så eniga som de ville påskina. Socialdemokraterna har alltid haft som argument att allianspartierna varit oeniga, för att folk ska rösta på dem istället. Så har det varit tidigare innan de bildade ett block. Idag är situationen tvärtom. Oppositionspartierna har inget gemensamt valmanifest och skulle de komma till regeringsposition, vet ingen inte ens de själva vilket regeringsprogram de skulle ha.

Skulle det bli idel kompromisser där vi får se hur något av partierna får ge avkall i sina frågor? Osäkerheten är stor och skulle de ens klara att regera ihop idag? Inte tror väl socialdemokraterna att de ska kunna bli lika stora som de en gång var? Miljöpartiet är ett parti på frammarsch vilket kan betyda att de kan bli större än sossarna. Många frågor kommer upp i huvudet vid ett sådant scenario. Idag har Löfvèn öppnat för diskussioner om kärnkraften med regeringen, vilket är helt motsatt det miljöpartiet skulle göra. De vill ju avveckla den helt och ersätta den med andra energikällor. Det bådar ju inte för ett gott samarbete vid en regeringsbildning.

Detta ska bli mycket intressant att följa.

Inte alls konstigt med raset

Publicerat av
Svara
Annonser

Tidningen aftonbladet ska resa runt i Sverige för att försöka komma på varför det gått utför för socialdemokraterna. Allt beror på att partiet har fått en klick människor som vaktar sina positioner. Läser man Bodströms bok får man en rätt bra bild hur det går till i partitoppen. Alla som inte danats i ungdomsföreningen är automatiskt uteslutna. Att ha varit medlem i tio år räknas inte och man har ingen chans att få tillträde till någon högre position. Den som kan partistadgarna och retoriken har en given plats.

Därför hoppar unga lovande medlemmar av och söker sig till näringslivet istället. De släpps inte fram och deras idèer ratas automatiskt eftersom klicken inte vill se sig omsprungna. Det är inte enbart positionerna de är rädda om, utan även alla förmåner som ingår i ledningsjobbet. Även att man har chans att få ett toppjobb efter politiken. Har man sakta men säkert klättrat upp i hiearkin och sluppit jobbet som t ex sjukvårdsbiträde, vill man inte gå tillbaka till det jobbet, med urdålig lön. Tänk, vad mysigt att kunna ha en övernattningslägenhet i huvudstaden och ändå sin bostad på hemorten. Kunna ta del av allt som en storstad har att erbjuda när man så har lust.

Så kontentan är att man inte är villig att släppa in någon som kanske är duktigare och kan visa sig vara mer värdefull för partiet. Vad socialdemokraterna borde göra är att utnyttja valen till att få fram nytt folk. Kryssa fram nya människor istället för att låta det gamla gardet sitta i orubbat bo. Men när medlemmarna inte vill ha förnyelse blir detta resultatet. Unga människor söker sig till de partier som välkomnar nya idèer och människor. Där utbildning inte ses som en black om foten. De röstar därefter också vilket gör att miljöpartiet växer snart om socialdemokraterna. Kvar är de pensionärer som alltid röstat på sossarna och de blir bara färre och färre med tiden.

Han fick stanna

Publicerat av
Svara
Annonser

Göran Hägglund är fortfarande partiledare för kd, efter att ha blivit utmanad av Mats Odell. Det många säkert inte tänker på är att detta parti består av många olika kyrkliga inriktningar. I början var det övervägande pingstvänner, då partiet bildades av just dessa. Idag har nya kyrkor uppstått och därför finns det en hel del extrema partimedlemmar som kräver att vissa frågor ska drivas hårdare. Därför uppstår dessa konflikter. En del vill inte kompromissa, vilket är följden när man ingår en allians med andra partier.

Efter det som nu skett, måste Hägglund stuva om i ledningsgruppen och vu. Att ha folk närmast sig som helst ser att man avgår är inte optimalt. För att få en fungerande ledning måste alla dra åt samma håll. Precis samma problem som socialdemokraterna också har. Folk misstror varandra och pratar bakom ryggen, vilket göder missämjan. Här kan Hägglund inte bara lita på gud utan använda sitt förnuft för att få partiet på fötter igen.

 

Mina tankar om Löfvèn

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag skrev igår att jag vill sova på saken om mina åsikter angående utnämningen av socialdemokraternas nye partiledare. I mångas ögon ett märkligt val, men i mina ett helt logiskat val. Svenska dagbladet skriver att det var vu:s tredjehandsval och den ende som inte sade nej efter viss övertalning. Alla vet ju att det är ett konfliktfyllt parti som blev ännu mer splittrade då Juholt valdes. Så det man behöver är en partiledare som kan ena partiet och det prioriterar man främst just nu. Jag tror inte man i första hand tänkt att han ska vara en statsministerkandidat, då skulle de ha valt Tomas Bodström.

Förra gången hade de säkert en tanke att välja någon som passade som statsminister. Nu har de ett annat mål och det kan göra att Löfvèn kan växa sig till en statsministerkandidat. I mina ögon har de verkligen tänkt till denna gång och valt en riktig gråsosse som alla känner är stabil. Det kan bli både flipp eller flopp, men om han kan ena partiet så är mycket vunnet. Löfvèn är säkert inte någon stor talare och retoriker men grundad i den socialdemokratiska myllan vilket i dagsläget är viktigast för detta parti.

En stor nackdel är att han inte sitter i riksdagen, vilket gör att han inte kan delta i riksdagsdebatterna. Maud Olofsson har sagt att då hon inte var riksdagsledamot innebar stora svårigheter i början. Istället får andra föra partiets talan där, vilket säkert är frustrerande för en partiledare. Men jag tänker absolut inte räkna ut honom redan nu på grund av det. Socialdemokraterna får precis det de behöver just nu och det är stabilitet.

Rykten florerar vilt idag

Publicerat av
2
Annonser

Alla medierna tror sig veta vem som blir ny partiledare för socialdemokraterna. Stefan Löfvèn är det namn som nämnts och för närvarande är han fackordförande för if metall, samt ledamot i vu. Jag vet inte speciellt mycket om honom och kan inte avgöra om han är den mest lämpade för jobbet. Men blir det inte problem när han inte sitter i riksdagen? Fast de kanske tillsätter två stycken som ska arbeta tillsammans och det kan vara en bra idè.

Lite besviken är jag väl kanske, då jag förväntat mig att de skulle låta alla medlemmar tycka till denna gång. Men detta kanske är en tillfällig lösning tills nästa kongress. Svaret kommer senast i morgon när Jämtin sagt att de ska avslöja partiledaren. Göran Persson försade sig i svt och nämnde att det blir en manlig partiledare. Att sedan Löfvèns mamma gått ut med att det blir hennes son som tar över, känns löjligt. Jag tror inte att en så garvad facklig ordförande avslöjar en sådan sak för sin mor innan det är offentligt. Han kan ha nämnt att det kan bli han som tar över, men inte sagt att det är bestämt. Tidigare har han alltid kunnat hålla tyst då förhandlingar pågått.

Men saker och ting är inte normalt just nu i partiet och det gäller för vu att göra något bra denna gång. Om de lyckas återstår att se. Många är skeptiska efter detta avslöjandet. Jag ställer mig neutral tills jag vet vem eller vilka det blir.

Dumskallarnas sammansvärjning

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har valt rubriken från en helt galen bok som jag läste för flera år sedan. Den är skriven av John Kennedy Toole, som tyvärr tog sitt lev och detta blev den enda bok han skrev. Den känns mycket aktuell just i dag då socialdemokraterna ännu en gång har krismöte. Jag får en dejavu att huvudpersonen i boken egentligen är Juholt. Ignatius Reilly är en extraordinär drummel, en galen Oliver Hardy, en fet Don Quijote mm, allt i en enda varelse, som befinner sig i våldsamt uppror mot hela den moderna tidsåldern. En något uppskruvad version av partiledaren men onekligen med flera liknande drag.

Ignatius puschas av sin mor att söka jobb. Han gör det, en följd av jobb. Varenda ett av dessa jobb trappas snabbt upp till ett vanvettigt äventyr, en fullt utvecklad katastrof. Ändå har vart och ett av äventyren sin egen kusliga logik. Hans logik är inte av denna världen och som läsare sitter man nästan med gapande mun. Man undrar om det verkligen finns sådana människor.

Denna logik känner jag igen hos Juholt, då han hela tiden rabblar att partiet är i kris, men att han är stark och ska fortsätta sitt värv. Det verkar som han har Ignatius pälsmössa hårt neddragen över öronen och inte hör vad som sägs runt omkring honom. Verkställande utskottet backar för hans argument trots att ledande politiker i partiet kräver annat. Jag sitter vid min data och ler, då jag insett att Ignatius lever och hoppas verkligen att han får fortsätta.

För att förstå vad jag menar rekommenderar jag, läs boken. Detta är verkligen dumskallarnas sammansvärjning.