Dagsarkiv: september 13, 2011
Idag diskuteras Palestina inom EU
Catherine Ashton är EU:s speciella sändebud som idag diskuterar Palestina och försöker få igång dialogen mellan dem och Israel. Flera stora ledare har försökt få ett eld upphör mellan de båda staterna, och misslyckats varje gång. En mur har byggts lika hög som den i Berlin och palestinier har vägrats gå över gränsen till sina arbeten. Varor och vatten stoppas vid gränsen och palestinierna lider av detta. Israel fortsätter att bygga nya bosättningar som beskjuts av palestinierna.
Situationen verkar totalt hopplös och det är befolkningen på bägge sidor som får lida. Ingen vill göra några eftergifter och skyller på varandra. Förra veckan fick vi en ny ambassadör i Sverige och han representerar Palestina, det är väl så nära ett erkännande av staten som man kan komma utan att verkligen säga så. Kanske dags att prata med folkpartiet och få dem att gå med på ett erkännande. Partiet för ju en rätt tynande tillvaro just nu med vikande siffror och då borde de andra kunna sätta den pressen på dem.
Palestinierna har ju funnits där minst lika länge som israelerna om inte längre till och med. De måste väl ha rätt att bo där också. Då kanske stridigheterna kan få ett slut och diskussioner börja.
Semester 2011 Normandie
Man kan tro att vi åkte en läng sträcka från Honfleur till nästa ställplats men så var det inte. Eftersom vi startade ganska tidigt på morgonen hade vi tid över till att se oss omkring och leta datakabel. Det sistnämnda verkade rätt omöjligt att få tag i. Vi närmade oss Pegasus-bron och precis som förra gången var det kö där.

Puppy Howls when hearing wolves howl
Hur kan någon bli terrorist?
De fyra män som nu sitter anhållna i Göteborg är mellan 23 och 25 år gamla, och har alla viss kriminalitet bakom sig. En av de anhållnas föräldrar förstår inte hur han kan ha blivit såhär och har ingen kontakt med mannen sedan lång tid tillbaka. De kom hit i tonåren och har troligen haft svårt att komma in i en svensk gemenskap vilket gjort att de sökt sig till varandra. Hudfärg och religiös tro har fått dem att känna gemenskap och de har sökt stöd hos varandra. Vi har kunnat läsa om dessa tonårsligor som härjat i olika stadsdelar och attackerat polisen, som symboliserar samhället och upprätthåller det för alla extrema grupper. RAF (Bader-Meinhof ligan) riktade in sig mot poliser och andra som Röda brigaderna i Italien gjorde också det på 80-talet.
Genom hela människans historia går en röd tråd där det dödas i religionens namn. Så det är inte så konstigt att från dessa ungdomsligor uppstår ett hat mot samhället och istället för att göra inbrott övergår man till terror. Dessa unga män är ett lätt byte för terrornätverk. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att det uppstår sådana grupper i Sverige. Det har inte att göra med klasskillnader utan med vår tid och de strömningar som finns runt om i världen just nu. Våra sociala nätverk gör att det är lätt att få ut sin åsikt och få anhängare. I alla tider har ungdomar gjort uppror mot sina föräldrar, vänstern som kom under 70-talet, punken under 80-talet och hip-hopen under 90-talet är sådana uttryck.
Tyvärr har våldet blivit mer aggressivt och terror har blivit något som lockar. Bara att gå till vårt grannland Norge där en ensam man lyckades mörda flera människor. Att det nu verkar vara män med muslimsk bakgrund är en ren tillfällighet för det kunde lika gärna ha varit någon högerextremist som planerat något. Att utplåna terror går inte utan vi kommer alltid att ha någon grupp som vill förändra med våld och på så sätt göra sin röst hörd. Alla kan bli terrorister och som medmänniska måste vi bry oss annars får det ordentligt fäste i vårt samhälle.
Ljuger media?
I min fortsatta läsning av Tomas Bodströms bok har jag läst genom kapitlet där han tar upp om media ljuger. Han anser att de inte gör det och att han aldrig blivit illa behandlad av media och de som påstår sig vara felciterade ljuger. För han har aldrig blivit felciterad. Ett väldigt korkat påstående i mina ögon och om han haft sådan tur att alla journalister gillat honom så vet han inet hur andra blivit behandlade. Tror inte Mona Sahlin skulle hålla med honom om detta.
Han fortsätter att tala om negativ kritik och hur medierna behandlat de olika partierna. Där tar han upp en undersökning av Kent Asp från JMG i Göteborg. Vem denne Asp är eller vilken titel han har talar han inte om. Denna eller de tidigare undersökningarna från denna man har åtminstone inte jag hört talas om tidigare så det är antagligen undersökningar beställda av socialdemokraterna. Under fem års tid har Asp undersökt vilka partier som gynnas eller missgynnas av medierna. Hur detta urval gjorts eller vilka kriterier man sett till skriver inte Bodström heller. Om det är för att peka ut media eller försöka ändra på något vet jag inte, men att redovisa undersökningar utan att närmare beskriva hur de gått till är ointelligent. Då hade det varit bättre att Bodström struntat i att skriva om det och istället skrivit om sin egen inställning till medias kritik.
Men han är feg och vill inte stöta sig med media för då kan de börja granska honom i varje sak han gör vilket inte skulle vara så bekvämt. Jag börjar tyvärr känna att Bodström är en rövslickare som inte vill stöta sig med någon. Hans tama försök till kritik får en bara att småle och gör en inte ens nyfiken. Att sedan sossarna mätt hur mycket negativ kritik varje parti får kanske kan ge en fingervisning om att de är lite fel ute och kanske bör göra något åt hur de agerar. För läser man Bodströms bok blir man mörkrädd och undrar om Sverige verkligen styrs på den dagisnivå han skriver om.
Slutsatsen han kommer fram till är att de fick den negativa kritiken på grund av att de gick ihop med miljöpartiet och vänstern. Mona blev taleskvinna för hela gruppen istället för socialdemokraterna och det gjorde att de förlorade valet. Men hallå, att gå ihop och ena flera partier till en grupp innebär att man talar för alla och måste kompromissa om sin politik. Det kallas samarbete vilket inte verkar vara något socialdemokraterna klarar av.