En rätt pessimistisk budget vilket fler ekonomer kritiserat och tycker är en manodepressiv budget. Vilket får stå för dem. Det som slår mig är att regeringen flaggar för kommande lågkonjunktur vilket troligen leder till företagsnedläggningar och uppsägningar. Så hur många företag passar på att skära ned och säga upp obekväm personal. Förra gången blev det nästan en masspsykos och många blev utan arbete. Sedan dess har flera blivit återanställda och där har man säkert plockat russinen ur kakan.

Jag känner på mig att flera företag nu börjat undersöka hur man kan göra sig av med folk för att få bättre ekonomi. Lärarna demonstrerade igår för högre löner och i en intervju sade en lärare att de fått fler arbetsuppgifter utan höjd lön. Detta är något som jag tror de flesta har märkt av sedan förra lågkonjunkturen. Folk sades upp och kvar blev arbetsuppgifter som måste göras och de som blev kvar skulle fördela dem mellan sig. Men lönerna har inte höjts för det. Troligen kommer det att upprepas denna gång också. Kvar har vi sönderstressade människor som känner sig otillräckliga och mår dåligt.

Sedan är det ju också så att de som blev kvar på företagen ofta har en hög ålder eftersom de yngre inte hade lika lång anställningstid. Det betyder att ska företagen skära ned kommer många trotjänare att bli arbetslösa. Många kanske har varit på samma arbetsplats hela sitt liv och detta betyder att vi kommer att ha människor som gett allt blir uppsagda. Det blir som att rycka undan marken för deras fötter och fallet blir långt och landningen hård. Finns det verkligen resurser att ta hand om dessa människor? Jag tror inte det och därför bör arbetsförmedlingarna rusta sig rejält redan nu.

Eva Franchell skriver dagens ledare i aftonbladet och hon går hårt ut mot miljöpartiet, på grund av deras uppgörelse med alliansen om migrationspolitiken. Jag anar lite bitterhet i artikeln och kanske är det så att socialdemokraterna känner sig svikna. Men det sammarbete de inledde med mp och v lyckades inte och de var ju inte sena att skylla detta på sina samarbetspartners. Miljöpartiet är ju sammansatt av både vänster och höger anhängare vilket väl gör dem till ett mittenparti. De har också flaggat för att de inte är främmande för uppgörelser både till höger och vänster om de har en chans att få genom sin politik.

Men Eva antyder att miljöpartiet är maktkåta och flörtar med moderaterna. Att de köper EU:s flytingpolitik som de tidigare kritiserat. Att vara bitter klär inte ett parti och detta är nog inte det sista som kommer från dem. Jag anser att miljöpartiet är smarta när de ingår en uppgörelse med alliansen och får genom sin politik. Visserligen inte till fullo men ett steg i taget är kanske vad de tänker. Det vinner man röster på och inte som socialdemokraterna sätta sig på tvären till allt och alla.

Franchell slutar sin artikel med att resterande av migrationspolitiken får nog moderatern genom med hjälp av sverigedemokratern. Det har faktiskt visat sig att sd oftast har röstat lika som socialdemokraterna och det är väl ganska genant. Därför måste de försöka påvisa att alliansen stöder sig mot sd vilket som sagt inte är riktigt med verkligheten. Precis som miljöpartiet har sd sagt att de röstar med det parti som har åsikter vilka överenstämmer med deras politik. Att försöka få det som att moderaterna är främlingsfientliga då de följer eu:s direktiv är naivt. Visst är det förkastligt att utvisa kristna irakier men alliansen är ju inte den första regeringen som gör det. Socialdemokraternas flytingpolitik var inte direkt human i alla avseenden. Jag syftar bl a till utvisningen av egyptierna och förfarandet då.